STOCKHOLM, den 27 Nov.
Den hittills rådande ovissheten derom,
huru långt regeringen ärnade gå i det för-
slag om utvidgad trosfrihet, som man till
följd af konungens yttranden i trontalet kan
vänta framlagdt för ständerna vid denna riks-
dag, bar nu blifvit undanröjd. Det officiella
bladet meddelade i går, att H. M. konungen
under den 21 dennes infordrat högsta dom-
stolens utlåtande öfver följande:
Förslag till Författning, angående en utvid-
gad religionsfrihet, hvarigenom stadgas som
följer:
1:o Första kap. 3 missgerningsbalken och
senare punkten i I kap. 2 kyrkolagen, rö:
rande straff för den, som från vår rätta evan-
geliska lära affaller och till annan trosbekän-
nelse öfvergår, varda till all kraft och ver-
kan upphäfda, äfvensom till följd häraf 7 kap.
4 ärfdabalken upphört att vara gällande;
skolande, i händelse någon vill ur svenske
kyrkan utträda och icke låter sig genom sir
själasörjares förmaningar och undervisning
derifrån afrådas, han om sitt utträdande ho;
pastor i den församling han tillhör göra an-
mälen för anteckning i kyrkoböckerna och.
intilldess sådan anmälan skett, vara skyldig
att i kyrkligt hänseende ställa sig till efter-
rättelse de för svenska kyrkans medlemma;
gifna föreskrifter. v
2:0 Med ändring af 1 kap. 4 missger-
ningsbalken och upphäfvande af hvad för
öfrigt varit stadgadt om ansvar för villfaran-
de lärosatsers utspridande, skall nämde lag-
rum erhålla följande lydelse:
föpHvar, som annorstädes än inom sådan för-
samling, hvilken icke tillhör svenska kyrkan.
noffeutligen framställer eller på annat sätt ut-
sprider lärosats, som mot den rena evange-
liska lärans grundsanningar stridande är,
straffes med böter från och med etthundra
till och med femhundra daler, eller med
fängelse från och med två månader till oct
med ett år. Beträdes någon, som till prest
i svenska kyrkan antagen är, med villfaran-
de lärosatsers predikande eller utspridande.
ansvare som för embetsfel,
ExÅtal för villfarande lärosatsers utspridande
må likväl ej ega rum mot annan än den.
som till prest i svenska kyrkan antagen är.
med mindre konungens justitiekansler, efter
erhållen underrättelse om saken och des:
sammanhang, förordnat om åtalets anställan-
des Har utspridandet skett genom tryckt
skrift, gälle hvad derom i tryckfrihetsla-
gen s8ägs.
Ti3:o Den, som genom öfvertalande söker
förmå: någon till affall från svenska kyrkan.
eller genom bedrägliga medel, hotelser eller
löften om timliga fördelar lockar någon till!
sådant affall, vare, der gerningen ej efter an-
nan lag är belagd med högre straff, förfallen
första gången till böter från och med etthun-
dra till och med trehundra riksdaler riks-
mynt, och hvarje gång det oftare sker till
fängelse från och med två månader till och
med ett år.
4:0 Barn af föräldrar, som äro svenska
kyrkans medlemmar, skall anses samma kyr-
ka tillhöra och uppfostras i den rena evan-
geliska läran, ändå att föräldrarne, efter bar-
nets födelse, till annan trosbekännelse öfver-
gå; har, efter: äktenskapets ingående, blott
endera af makarne till annan troslära öfver-
gått, vare om alla barn, som i det äktenskap
födas, Tag som nu är sagdt.
ö Församlingarnes kyrkoråd åligger att hafva
tillsyn derå, att hvad om barns uppfostran
sålunda blifvit stadgadt, utaf föräldrar och
målsmän iakttages, . Har någon af föräldrar
eller målsmän fått sig anförtrodt att upp-
fostra eller undervisa barr, som: tillhör sven-
ska kyrkan; och bibringar uppfostraren eller
färaren, under utöfningen afsådant uppdrag,
barnet-annan religionstro, än som med den
rena evangeliska läran öfverensstämmer, vare
förfallen till enahanda ansvar, som i 3 mo-
mentet sägs.
5:o I de delar, hvaruti förändring genom
denna författning ej skett, skall hvad redan
stadgadt är rörande: främmande trosförvandter
fortfarande tjena: till efterrättelse och ega
tillämpning jemväl på de svenska undersåta-
re. som från statskyrkan sig skilja.
Ej må någon på grund af sin trosbekän-
nelse kunna. anses frikallad från efterlefnad
af rikets gällande lagar.- Tillstädjer honorna
ej hans troslära att aflägga i lag föreskrifven
ed, då sådant erfordrag, och är ej derom sär-
skilt stadgadt, förordne konungen, sedan
högsta domstolen blifvit hörd, HKuru för-
faras bör.
6:0 Rättigheten för svenska kyrkans med-
Jemmar att äfven utom den offentliga guds-
tjensten sammankomma till gemensamma än-
daktsöfningar skall vära fri och obehindrad, så
vidt vid sådan sammankomst ej något företages;
som mot lag eller sedlighet stridandeär, eller
eljest allmän ordning störer; och wvarder i
följd häraf kongl. plakatet den 12 Januaril
1726: mot: särskilta. religionssammandkomster
till all kraft och verkan upphädt tillika med
öfriga i samma äfne meddelade föreskrifter.
Ej må. dock vid sammankomst för reli-
gionsöfning, som sker under annän än veder-
börande presterskaps omedelbara ledning och
ej är att hänföra till enskilt husandakt, tili-
träde vägras presterskapet i församlingen eller I
den öftentliga myndigheten i orten eller sta-
den, hvilken :sistnämde myndighet, vid in-
träffad olaglighet:eller gordning, eger att, der
så nödigt anses, sammankomsten upplösa. Ej
heller må så beskaffad searomankomst, som nu
sagdt är, utan särskilt tillstånd hållas å den)
tid offentlig gudstjenst i församlingen förrät-1
tas, vid påföljd af böter från och med fem-
nes