ST AT MT TR NS SATSAT ET ett TTT ST PER nee oe af orsaker, till hvilka jag strax återkommer. För öfrigt synes den preussiska unionens herrliga tider hafva återkommit, då hvarje morgon kastade öfver bord den föregående dagens åsigter och förhoppningar. Denna tid var i synnerhet minnesvärd för referenter, hvilka vid sina framställningar af dagens historia gerna ville qvarhålla. händelsernas tråd, om en än var aldrig så svag. Den afslets dock åter om natten, och de stackars krönikeskrifvarne gjorde sig skyldiga. till så mycket större motsägelse, ju mera troget de följt händelsernas utveckling, helt enkelt af det skälet, att dessa tilldragelser motsade sig sjelfva. Precist detsamma är förhållandet med Neufchäåtelfrågan, förutsatt att verkligen. krigiska afsigter här varit rådande, om också blott ryckvis, och om icke de måhända med afsigt i omlopp satta ryktena endast varit beräknade på att injaga farhågor hos Schweiz. Ganska anmärkningsvärd och äfven med afseende på den allmänna. ställningen intressant är den omständigheten, att Frankrike. tager Preussens parti och påyrkar fångarnes frigifvande tillsvidare. Man känner genom säkra underrättelser från Paris och Bern, -att kejsar Napoleon uppträdt med mycken bestämdhet 1 fråga om denna punkt. Man ser häraf, trots alla Monitörens försäkringar, huru längt upplösningen af vestmakternas förbund -och nörmandet till Ryssland samt till Rysslands vänner hunnit avancera. Det harmonierar fullkomligt med detta förhållande, och med deti sällsamma dekorationsförändringen af de europeiska makternas ställning sinsemellan, aft Österrike till och med uti Neufchåtelfrågan sluter sig till England (hvars regering, som bekant är, förhåller sig ganska kallt samt med bestämdhet sätter sig emot en militärisk restauration från Preussens sida), samt afstyrker hvarje våldsåtgärd, ja hvarje Hotelse mot Schweiz, för hvilket land Öster-: rike dock icke eljest visat några lifligare sympatier, Österrike påminner, med otvetydiz accentuering , om det mångtydiga londonprotokollet, uti hvilket fördomsfritt folk velat se en -mystifikation saf riddaren Bunsen, som dermed trodde sig förminska en diplo: matisk seger, men endast lät binda händerna på sitt land då fråga var: om: att göra dess rätt gällande. Englands och Österrikes motstånd gör det i och för sig ganska osannoliktzatt Preussen skullespå-allvar umgås med planen attt. ex. befgätta Schaffhausen. Den härvarande diplomatien stödjer sig med sin sorgfria och ill: hälften :gägkande fredliga uppfattning på detta motstånd; för att helt och hållet tiga med den ombytliga :sinnesstämningen vid berlinerhofvet. Men är det icke särdeles karakteristiskt och betecknande för den herrskando riktningen, att samma stat; hvilken under den orientaliska krisen föreummade nationens vigtigaste intressen, .emedan, såsom .dess .styrelse.föregaf; det pris af. mens hiskolif och .penningar, hvarmed .dessaintressen skulle upprätthållas, syntes den för: högt, och som derföre under denna stora epok ätnöjde sig med en neutral och sekunderande åskådares rol, utan att deraf skörda annan behållning än brist på storhet och ära, mycket klander ochett äf kejsar Näpoleons beredvillighet utverkadt nådigt tillträde till pariserkongressen — satt denna sammasstat nu mer eller mindre allvarligt öfverväger, om den skall offra de sinas gods och blod utien strid, för hvilken Preussen är lika litet sintresseradt, som för den persiska tvisten? Lyckligtvis reser sig den feodala traditionens med historisk förkärlek vårdade träd icke upp. mot himmelens fäste, och händelserna: hafva iså fogat, att tendenspolitiken hålles inomsskrankorna genom verkliga förhållanden. Representanterna för en preussisk restauration uti Neufchatel pocka på sin rätt, alldeles som om räusanspråken hindrat grefven af Chambord att uti Frohsdorf låta källa sig H.OM:t) eller Polen att gå under, trots dess national-1 hymner. Om slutligen det preussiska kabinettet icke i sjelfva verket är af innersta hjerta belåtet med att det; genom Englands, Österrikes och Tysklands motstånd, :hindras från handlingar, som det gifver-sigsken af att nödgas utföra, under synpunkten af en tvetydig point Ahonneur; och med hänseende till de i dess intresse revolterande rojalisterna, . blir ännu som -hittills ett svårlöst problem. Säkert är dock,att det, trots alla officiösa pennors bemödande, icke vill lyckas att göra Neufchatelfrågan populär. Landet vill ejhöra talas om detta det adertonde århundradets olyckliga arf, och om äfven kamrarne, med deras. majoritet af landtråd och adliga riddargodsegare, skulle votera alla erforderligassummor till-en -demonstrativ mobilisering, -så äro dock ,Eamrårne, såsom hvar .man. vet, icke; ett uttryck af landets opinion. 3 Men lemnom denna bedröfliga sak,, på hvils ken jag måhända redan slösat flera ord än den förtjenar, och Iåtom oss käåta? et blick några af Preussens inre förhållanden. Den 5 Febiuari 1855 hade inrikes ministern, i uppenbar strid med författningen, förklarats återställandet af den patrimoniala och gods herrliga polismyndigheten för laggiltigt. Nu höra! till :defina -ridderskapliga: organisation de så kallade : polisombudsmännen, hvilka hafva åliggandet ;att;åklaga smärre lagöfverträdelser, bland annat .polisförseelser, samt inför rätta : utföra: dessa åtal. Det är, somiman ser, statsadvokater i smått..Före1849 hörde denna funk-: tion, -oafsöndrad från undersökningen, domens : afkunnande och :sträffets ;verkställande, : tilll domstölärnes befogenhet, samt tillkom uti polisfrågon då högsta polismyndigheterna. Ar 1849 öfvergick -ransakningsbefogenheten, domsluts afkunnande och uppsigten öfver .straffverk: ställigbeten. till -domstolarne. Åklagaremski. ten och -åtals fallföljande anförtroddes fortfa: rande åt pölismyndigheterna, Sedan numera de landtliga öfverhetsrättigheterna blifvit till riddargodsegarnes förmån återstälde, ansåg regeringslogiken nödvändigt, att. äfven denl: dem förut tillkommande rättigheten, att åklaga i och fullfölja åtal mot dem, som gjort sig skyldige till (dylika mindre förseelser, måtte an: : tiigen utöfvas af den nya eller rättare förFRA rr st