ST AT MT TR NS SATSAT ET ett TTT ST PER nee oe
af orsaker, till hvilka jag strax återkommer.
För öfrigt synes den preussiska unionens herr-
liga tider hafva återkommit, då hvarje mor-
gon kastade öfver bord den föregående da-
gens åsigter och förhoppningar. Denna tid
var i synnerhet minnesvärd för referenter, hvilka
vid sina framställningar af dagens historia
gerna ville qvarhålla. händelsernas tråd, om
en än var aldrig så svag. Den afslets dock
åter om natten, och de stackars krönikeskrif-
varne gjorde sig skyldiga. till så mycket större
motsägelse, ju mera troget de följt händel-
sernas utveckling, helt enkelt af det skälet,
att dessa tilldragelser motsade sig sjelfva.
Precist detsamma är förhållandet med Neuf-
chäåtelfrågan, förutsatt att verkligen. krigiska
afsigter här varit rådande, om också blott
ryckvis, och om icke de måhända med afsigt
i omlopp satta ryktena endast varit beräknade
på att injaga farhågor hos Schweiz.
Ganska anmärkningsvärd och äfven med
afseende på den allmänna. ställningen intres-
sant är den omständigheten, att Frankrike.
tager Preussens parti och påyrkar fångarnes
frigifvande tillsvidare. Man känner genom
säkra underrättelser från Paris och Bern, -att
kejsar Napoleon uppträdt med mycken be-
stämdhet 1 fråga om denna punkt. Man
ser häraf, trots alla Monitörens försäkringar,
huru längt upplösningen af vestmakternas för-
bund -och nörmandet till Ryssland samt till
Rysslands vänner hunnit avancera. Det har-
monierar fullkomligt med detta förhållande,
och med deti sällsamma dekorationsförändrin-
gen af de europeiska makternas ställning sins-
emellan, aft Österrike till och med uti Neuf-
chåtelfrågan sluter sig till England (hvars re-
gering, som bekant är, förhåller sig ganska
kallt samt med bestämdhet sätter sig emot en
militärisk restauration från Preussens sida),
samt afstyrker hvarje våldsåtgärd, ja hvarje
Hotelse mot Schweiz, för hvilket land Öster-:
rike dock icke eljest visat några lifligare sym-
patier, Österrike påminner, med otvetydiz
accentuering , om det mångtydiga london-
protokollet, uti hvilket fördomsfritt folk ve-
lat se en -mystifikation saf riddaren Bunsen,
som dermed trodde sig förminska en diplo:
matisk seger, men endast lät binda händerna
på sitt land då fråga var: om: att göra dess
rätt gällande. Englands och Österrikes mot-
stånd gör det i och för sig ganska osanno-
liktzatt Preussen skullespå-allvar umgås med
planen attt. ex. befgätta Schaffhausen. Den
härvarande diplomatien stödjer sig med sin
sorgfria och ill: hälften :gägkande fredliga
uppfattning på detta motstånd; för att helt
och hållet tiga med den ombytliga :sinnes-
stämningen vid berlinerhofvet. Men är det
icke särdeles karakteristiskt och betecknande
för den herrskando riktningen, att samma stat;
hvilken under den orientaliska krisen föreum-
made nationens vigtigaste intressen, .emedan,
såsom .dess .styrelse.föregaf; det pris af. mens
hiskolif och .penningar, hvarmed .dessaintres-
sen skulle upprätthållas, syntes den för: högt,
och som derföre under denna stora epok ät-
nöjde sig med en neutral och sekunderande
åskådares rol, utan att deraf skörda annan
behållning än brist på storhet och ära, myc-
ket klander ochett äf kejsar Näpoleons be-
redvillighet utverkadt nådigt tillträde till pa-
riserkongressen — satt denna sammasstat nu
mer eller mindre allvarligt öfverväger, om
den skall offra de sinas gods och blod utien
strid, för hvilken Preussen är lika litet sin-
tresseradt, som för den persiska tvisten? Lyck-
ligtvis reser sig den feodala traditionens med
historisk förkärlek vårdade träd icke upp. mot
himmelens fäste, och händelserna: hafva iså
fogat, att tendenspolitiken hålles inomsskran-
korna genom verkliga förhållanden. Re-
presentanterna för en preussisk restauration
uti Neufchatel pocka på sin rätt, alldeles som
om räusanspråken hindrat grefven af Cham-
bord att uti Frohsdorf låta källa sig H.OM:t)
eller Polen att gå under, trots dess national-1
hymner. Om slutligen det preussiska kabi-
nettet icke i sjelfva verket är af innersta
hjerta belåtet med att det; genom Englands,
Österrikes och Tysklands motstånd, :hin-
dras från handlingar, som det gifver-sigsken
af att nödgas utföra, under synpunkten af en
tvetydig point Ahonneur; och med hänseende
till de i dess intresse revolterande rojalisterna, .
blir ännu som -hittills ett svårlöst problem.
Säkert är dock,- att det, trots alla officiösa
pennors bemödande, icke vill lyckas att göra
Neufchatelfrågan populär. Landet vill ejhöra
talas om detta det adertonde århundradets
olyckliga arf, och om äfven kamrarne, med
deras. majoritet af landtråd och adliga riddar-
godsegare, skulle votera alla erforderligassum-
mor till-en -demonstrativ mobilisering, -så äro
dock ,Eamrårne, såsom hvar .man. vet, icke;
ett uttryck af landets opinion. 3
Men lemnom denna bedröfliga sak,, på hvils
ken jag måhända redan slösat flera ord än
den förtjenar, och Iåtom oss käåta? et blick
- några af Preussens inre förhållanden. Den
5 Febiuari 1855 hade inrikes ministern, i
uppenbar strid med författningen, förklarats
återställandet af den patrimoniala och gods
herrliga polismyndigheten för laggiltigt. Nu
höra! till :defina -ridderskapliga: organisation de
så kallade : polisombudsmännen, hvilka hafva
åliggandet ;att;åklaga smärre lagöfverträdelser,
bland annat .polisförseelser, samt inför rätta :
utföra: dessa åtal. Det är, somiman ser, stats-
advokater i smått..Före- 1849 hörde denna funk-:
tion, -oafsöndrad från undersökningen, domens :
afkunnande och :sträffets ;verkställande, : tilll
domstölärnes befogenhet, samt tillkom uti polis-
frågon då högsta polismyndigheterna. Ar 1849
öfvergick -ransakningsbefogenheten, domsluts
afkunnande och uppsigten öfver .straffverk:
ställigbeten. till -domstolarne. Åklagaremski.
ten och -åtals fallföljande anförtroddes fortfa:
rande åt pölismyndigheterna, Sedan numera
de landtliga öfverhetsrättigheterna blifvit till
riddargodsegarnes förmån - återstälde, ansåg
regeringslogiken nödvändigt, att. äfven denl:
dem förut tillkommande rättigheten, att åklaga i
och fullfölja åtal mot dem, som gjort sig skyl-
dige till (dylika mindre förseelser, måtte an: :
tiigen utöfvas af den nya eller rättare för-
FRA rr st