gjorda beskyllning vöre egrundad, kunde lätt. slutas
deraf att enligt motionen ingen af prostetinget kunde
fällas utan full. enhällighet och för öfrigt alla för-
handlingar vid tinget skulle grunda sig på:full be-
visning och fakta, ej som vid jurydomstolar på sub-
jektiv öfvertygelse.
Biskop Thomander: Det närvarande religiösa till-
ståndet hade visat sig lemna anledning till hvarje-
banda förutsättningar, antingen så ait vid kyrkotuk-
ten är gjordt allt hvad som låter sig göra, eller så
att ställoingen är förtviflad och ingen räddning
möjlig, eller hvad som vore ett medium mellan dessa
begge, att visserligen mycket är bristfälligt,. men att
man ej:bör misströsta om möjligheten af en för-
bättring. Till den sistnämda åsigten bekände sig
talaren. Med dez kännedom talaren egde om der
ledamot, som först yttrat sig öfver motionen och
förkastat densamma, ansåg talaren sig böra antaga,
att detta förkxstande skett på goda grunder. Här-
till. kunde dock ej räknas hvad denne talare i sitt
yttrande anfört såsom motiv för sitt afstyrkande af
motionen, att nemligen förfaringssättet vid proste-
tingen vore inqvisitoriskt. Våra domkapitel begagna
ju också en inqvisitorisk procedur; men ingen har på
den grund yrkat deras upphäfvande, och den leda-
mot i kyrkolagskomiten, som tillhörde yttersta ven-
stern, hade ju velat bibehålla dem. -Motionären sjeli
tycktes vid sitt försvar af motionen ej heller hafva
gjort sig reda för rätta betydelsen af inqvisitorisk
process. I förevarande motion vore icke ens fråga
om inqvisitorisk rättegång, utan endast, att den, som
ej instälde sig på kallelse, skulle fällas contumaciter
bvilket äfven brukas vid våra verldsliga domstolar,
der rättegången har en konseqvent ackusatorisk form.
Talaren önskade att den förste talarens auktoritet ej
måtte föranleda ett mindre gynsamt upptagande af
motionen i ståndet.
Lektor Sonden fästade uppmärksamheten på den
föreslagna behandlingen af de i motionen uppräkna-
de grofva brott, vid hvilka lzgen icke fästat något
kyrkligt straff.
Prosten Rundgren företog en något utförligare
granskuing af motionens innehåll, ansåg visserligen
kyrkotukten vara på förfall, men att också ett kor-
rektiv vore gifvet genom utöfvande af den plikt och
rättighet kyrkoherden redan eger att ej meddela natt-
varden åt uppenbart obotfärdiga syndare, om de ej
erkänna sin ånger. Hvad motionären anfört såson.
en brist i vår kyrkliga lagstiftning, att ej någon of-
fectlig handiing från kyrkans sida ur församlinger
utesluter den af verldslig lag dömde förbrytaren, an
såg talaren såsom en vinst, då detta utvisade, at:
det kyrkliga oeh borgerliga vore hos oss så införlif-
vade med hvarandra, att kyrkan, glädjande sig. öf-
ver det kristliga i sjelfva den borgerliga lagstiftnib-
gen, auser ytterligare åtgärd från dess egen sida obe-
höflig. Talaren förmenade en åtgärd från kyrkans
sida, hvarigenom den af lagen redan straffade, yt-
te ligare bränmärktes, innebära en kärlekslöshet som
ej borde tillhöra den kristliga kyrkotukten, och slu-
tvade med att uttala sin önskan om revision af kyr-
kolagens stadgande i 10 kap., om -bann, af kongl.
förordningen om kyrkoråd och af författningen om
enskilt skrift.
Prosten Landgren anmärkte den sällsamma före-
ning af forntidens hårdhet och modern -känslosam-
het, som visade sig i den siste talarens yttrande, och
lade vederbörande på hjertat, att vid den kyrkliga
lagstiftningen ej sväfva mellan ytterligheterna, utan
bygga allt på fullt vetenskaplig och kristlig. grund.
Med dessa yttranden remitterades motionen till
lagutskottet.
Kyrkoherden Oiterströms molion om ett centralse-
minarium för folkskolelärare och om användande för
detta ändamål af de till folkskolelärares pensionering
af rikets ständer anslagne 80,000 rdr föranledde lek-
tor Sonden att protestera emot att dessa medel skulle
dragas till andra ändamål än dem rikets ständer der-
med åsyftat.
Vid föredragning af biskop Björcks motion om
minskning af folkskoleseminariernas antal, förbät-
rande af undervisningen vid dem som skulle bibe-
hållas och anläggande af småskolor med oexamine-
rade lärare, i enlighet med grefve Rudenschölds plan
ör folkskolan, uppträdde doktor Säve, som hade fö-
reställt sig att grefve Rudenschölds mening ej skulle
vara att låta de rörliga skolorna alldeles utträrga
le fasta. Det skulle i vissa landsorter blifva särde-
es svårt att få tjenliga lärare i småskolorna, till det
unt21, som åsyftades.
Hvad den föreslagna minskningen af seminarierna
veträffade, förklarade sig talaren på det högsta emot
om seminariet i Hernösand skulle indragas. Tala-
en fästade för öfrigt uppmärksamheten på vigten
ör folkskolelärares bildning af att med semineriet
olkskola vore förenad, och ansåg nödvändigare att
ör sådant blefve sörjdt, än att några teoretiserande
ärda anstalter inrätiades. Med doktor Säve före-
rade sig biskop Bergman.
Professor Carlson unddrstödde i ett längre före-
rag motionen och fästade sig isynnerbet vid den
lel deraf, som å:yfiade förbåitring ef undervisnin-
;ens qvalitet, i det tal. erinrade om de arbetande
dlassernas stigande betydelse och deraf följande krat
vå större upplysning. Tal. yrkade på en noggrannare.
nspektion öfver folkskolorna och önskade att utskottet
detta afseende kunde åstadkomma ett förslag, som ej
ör mycket rubbade sammanhanget mellan kyrka och
kola. Med motionären instämde talaren i föror-
landet af seminariernas minskning, och förbättrande
f de återstående närvarande anstalterna af detta
lag vore snarare ett slags bättre folkskolor än plant-
kolor för lärare. För öfrigt tarfvade hela folkskole-
äsendet en revision.
Med professor Carlson instämde dr Sandberg.
Sedan motionären yttrat sig i frågan och dr Säve
ch professor Carlson vidare förklarat sig, remitte-
ades motionen till ekonomiutskottet.
mm 2 Ah