Den af prosten Landgren den 19 dennes
inom presteståndet väckta motion om kyrko-
tuktens återupplifvande är af den vigt såvi!
genom det ämne den behandlar, som genorc
det sätt hvaruppå motionären velat genom-
föra sin afsigt, att vi ansett oss derät böra
egna en närmare uppmärksamhet, så mycket
hellre som allt hvad derutijföreslås åtminstone ör
inskränkt inom kyrkans eget område, och man
här icke, såsom fallet varit med åtskilliga
andra förslag, sökt anlita verldsliga maktens
straffande arm till upprätthållande af en sträng
kyrkotukt. Vi vilja derföre, efter att ha fä-
stat våra läsares uppmärksamhet på förslagets
motiver, anföra de momenter, hvaruti det är
uppstäldt, och slutligen dertill bifoga några
anmärkningar.
Prosten Landgren motiverar sitt förslag på
ungefär följande sätt: Likasom inom det
verldsliga gebitet fredliga medborgares sä-
kerhet bör betryggas förr än brottslingars le-
vämlighet, så borde ock i kyrkligt hänseen-
de församlingen insättas i sin rätt att utföra
kyrkotukt, innan man utvidgar motståndarres
rättigheter. Det är ej billigt, att kyrkan förs
utom-sina förskansffingar för att med bändra
händer der försöka vapenlyckan. Uti kong.
förordningen af den 4 Maj 1855 stadgas, at
personer, hvilka blifvit fälda till. de brott,
som förut belagts med kyrkoplikt, hädanefter