0 PR MSS RAS RN AT AASE SATA SS SARS
yttre sida. Dessutom blef telegraferingen för mer
än ett dygn afbruten derigenom att åskstrålen afslog
tråden i närheten af Kristinehamn. Fenomenet var
ovenligt deona årstid. Söndagsqvälten och natten
till mårdegen var luften klar och kölden omkring 9
grader. Tidigt om måndagsmorgonen började en
stark sunnanstorm och temperaturen höjde sig till 3
grader blidt. Omkring kl. 10 f. m. borjade det att
hällregna, men vid 11-tiden, efter några häftiga stö-
tar, kastade vinden sig på nordlig, och tvenne väl-
diga åskslag läto höra sig en stund efter hvarandra,
åtföljde af starka blixtrar och en skarp bagelby. En
stund derefter blef luften klar och termometern sjönk
återigen under fryspunkten; och alltsedan har luften
varit klar, kölden stark och vinden nordlig.
Från Näs härad skrifves: Den 14 Nov. så starkt
snöfall med nordostlig storm, att snöplogarne den 15
måste ut och bana vägarne. Den 17 regn från syd-
vest, hvarefter vinden hastigt kastsde om kl. 12 från
nordan. hvarpå föl de duktiga åskkvallar med blixt
och orkanlikt yr af kornsnö, blandad med regn. så
tät, att skogen ej kunde synas på 200 alnars afstånd.
Kl. 1 på dagen klarnade himlen åter.
Från Åmål den 21 Nov.
Sistlidne måndags förmiddag hade vi strängt 1tö-
väder och på middagen en stark orkan åtföljd af ha-
gel. Samtidigt härmed nedslog åskan uti en ladu-
gård vid hemmanet Råda inom Gillberga socken, be-
läget 4 mil härifrån, och dödade ögonblickligen en
större tjur; men bygnaden antändes icke och en
iga, som för tillfället befann sig der, skadades ej. —-
å ett annat ställe inom samma socken nedslog åskan
i ett berg der stora stenblock krossades oeh kring-
spriddes.
Från Lidköping den 19:
Det starka yrvädret, som äfven förliden lördag
fortfor hela dagen, hindrade all trafik för dagen.
Söndagen hade vi stark köld, måndagen började med
regn, hvarvid åskan lät höra sig 2 eller 3 gånger;
och blef det under tiden så mörkt som i den starkas:e
skymning, sedan föll snö, men vid middagstiden blef
solsken och frost, som ännu fortfar.
Årets markegångssättningar
Från Vesternorrlands län:
Arsmarkegångspris: En tunna råg 14 rdr, en tunba
korn 12: 32; en tunna ärter 13: 16.; en tunna hafra
7: 16; en tunna bättre lax 53: 16; en tunna ströming
10: 36; en tolft plankor 8: 4. Medelmarkegångspris
för de tio åren 1847 — 1856: en tunna råg 10 rdr 20
sk. 10 rst.; en tunna korn 8 rdr 5 sk. 2 rst.; en d:o
ärter 9 rdr 32 sk. 10 rst.; en tuona hafra 4 rdr 39
sk. 7 rst.; en tunra ströming 11 rdr 47 sk. 10 rst.,
allt banko.
— Den diskussion, som i lördags egde rum
hos ridderskapet och adeln vid remissen till
statsutskottet af frih. ÅA. Cederströms motion
om en förändrad uppställning af första huf-
vudtiteln (ansiagen för hofhållningen), före-
tedde flera momenter af intresse. Bland an-
dra uppträdde finansministern hr Gripenstedt
med ett längre; såsom vanligt, i formelt hän-
seende elegant och lyckadt föredrag, i hvilket
han bekämpade motionen. Om denna, hvil-
ket talaren cj ville förmoda, afsåge att mot-
sätta sig de nu äskade förböjningarne, så vore
sådant föga välbetänkt, då nämde anslagstitel
på länge icke varit underkastad någon förän-
ring, och de ifrågavarande förhöjningarne be-
rodde på förändrade omständigheter och -per-
sonliga förhållanden, som icke kunde lemnas
utan afseende. Afsåge motionen deremot en-
dast en förändring i formen, så vore denna
icke heller nyttig. Om särskilta anslag till
medlemmar af kungliga huset skulle inbegri-
pas under anslaget till konungens hofhållning,
så vore det svårt och förenadt med stora obe-
hag, att i sisthämde anslag efter förefallande
omständigheter äska nedsättning, hvaremot,
såsom hufvudtiteln nu är uppstäld, ingenting
hindrar att indraga ett för särskilt behof be-
viljadt anslag, så snart detta behof försvinner.
Den. principen, att medlemmarne af det kong-
liga huset skulle för sin existens vara beroende
af H. M. konungen, kunde visserligen låta
höra sig, så länge konungahuset utgjorde en
enda familj, hvars naturliga chef konungen
vore; men annorlunda skulle förhållandet lätt
kunna bli, om konungen hade bröder, farbrö-
der o. 8. v., hvilka till honom skulle komma
i ett fullständigt ekoncmiskt beroexde. Hvad
anginge fördelningen på särskilta namngifna
titlar af åtskilliga materiella behof för hof-
hållningen, såsom lyshållning m. m., så hade
sådant skett på rikets ständers egen begäran,
emedan de derigenom ansågo sig erhålla nå-
gon kontroll i afseende på dessa utgif-
ter. I denna åsigt instämde hrr af Funck
och B. FT. Cederschiöld, som i synnerbet
fästade sig dervid, att det vore otillbör-
börligt att ställa arffurstarne under ett stän-
digt förmynderskap och afhända dem en rät-
tighet till ekonomiskt oberoende, som eljest
är hvarje svensk medborgare tillerkänd; så
länge de grundlagsbestämmelser qvarstå, som
förbjuda arffurstarne att innehafva civila em-
beten och ålägga dem vissa förpliktelser, böra
äfven medel anslås till derat underhåll. — Å
andra sidan uppträdde motionären samt frih. S.
Stedingk, frih. F. W. Stael von Holstein och hr
Stjernsvärd, förklarande att de vid motionens för-
ordande icke afsögo att tala hvarkena för e!-
ler emot förböjningarne, utan endast ville
uppställa en princip. De många särskilta tit-
larne borde försvinna, emedan det icke pas-
gade stängerna att reglementera så i smått.
Arffurstarnes fullkomliga oberoende skulle ni-
gon gång vålla bristande aktning och hör-
samhet mot konungen, under hvars myndig-
het såsom familjechef de enligt grundlagen al-
lesammans böra stå; exempel bärpå hade man
från fordna tider, då genom arffurstarnes
alltför stora sjelfständighet vådor uppstodo
för landets välfärd. Då arffurstarne ha så
många företrädesrättigheter kunde de väl ur-
derkasta sig någon olägenhet, om en sådan
skulle anses ligga i ett personligt beroende :t
konungen. När den konstitutionella stater
ger något anslag, så är det antingen såsorö
ersättning för ett af staten fordradt arbete el-
ler såsom belöning för gjorda tjenster; intet-
dera fallet eger rum i afseende på arffurstar-
ne och särskilta anslag åt dem - vore derfö:e
stridande mot den konstitutionella principen.
I Norge. vore den föreslagna grundsat en rc-
dan gällande, och det vore föga lämpligt att,
innan stortinget fått behandla frågan om ett
rak ilt aneglao åt nNnrins Oscar. svenom att ni