Vi meddela här nedan den märkliga ar-
tikel i Times, deri tidningen, som ett nöd-
vändigt vilkor för fortbeståndet af förbundet
mellan England och Frankrike, i oförtäckta
ord yrkar på de personers (Mornys, Walew-
skis m. fl:s) aflägsnande från ledningen, af
Frankrikes utrikes politik, hvilka genom sia
undfallenhet för Ryssland och sitt hot mot
den engelska pressen nyligen bragt förbundet
mellan vestmakterna i fara. Viåtergifva arti-
keln här i sin helhet:
Monitörens senaste förklaring har, säger Tim: s,
utom sin betydelse som ett steg till glömska af
skarpa ord som blifvit vexlade, en annan knap-
past mindre vigtig betydelse. Detär nu första
gången det formligt och på fullkomligt offi-
ciel väg tillkännagifves för verlden, att en
skiljaktighet förefinnes emellan England och
Frankrike. Denna skiljaktighet har Monitö-
ren, i enlighet med den försonliga anda, som
den så hedrande lägger i dagen, skildrat så-
som varande af ringa betydelse — en slut-
sats, i hvilken vi beklaga att vi ej kunna in-
stämma. Vid skiljaktigheter emellan vänner
uträttas aldrig något godt dermed, att man
underskattar deras vigt och söker så fort som
möjligt komma ifrån ämnen, som på ett elier
annat sätt måste definitift afgöras, för att bv-
trygga möjligheten af en fred och försoning.
Vi anse det derföre ej för en sak af-obetyd-
lig vigt, om tvistepunkterna emellan Engian i
och Ryssland afgöras genom en preliminär
öfverenskommelse eller genom en ny konfe-
rens. Vestmakternag heder, krigets ändamål,
fördragens helgd, den ställning som Ryssland
hädanefter kommer att intaga i Europas råd-
slag — allt detta beror på det o.wedelbara
afgörandet af hvad vi ej vilja kalla. de fiå-
gor som blifvit väckta, utan de bedrägerier
och chikaner som blifvit försökta af Ryss-
laud, ett-afgörände af de allierade sins emei-
lan och ej af någon ny europeisk kongress.
Låtom oss nu kasta blicken litet tillbaka.
Medan kejsaren i Plombieres sökte denra
hvila, som regeringens-oupphörliga mödor och
bekymmer gjorde nödvändig för honom, var
den ryska intrigen verksam i hans kabine:t,
och den trohet man der-var helt och hållet
skyldig Frankrike blef genom medel, som vi
här ej vilja närmare uppgifva, åtminstone de-
lad emellan Frankrike och Ryssland. Denna
listiga makt såg, märkte och begagnade sig
till det yttersta af sin fördel. Preussen hade
aldrig gjort någon hemlighet af sina ryska
sympatier; Piemont hade gifvit efter för sm c-
ker och smekningar och var minst sagdt tve-
kande i sitt fasthängande vid en trogen tolk-
ning af fördraget; Frankrike, eller åtminstone
de som representerade detsamma i kejsarens
frånvaro, var vunnet för sin förra fiendes sak,
och allt som behöfdes var att väcka något o-
försynt anspråk, som kunde underställas en
kongress, der spelet, medelst Frankrikes, Sar-
diniens, Preussens och Rysslands egna röster,
kunde vinnas emot England, Österrike och
Turkiet, och krigets nesor och motgångar ut-
plånas genom en enda handling af lyckadt
bedrägeri.
Planen var alldeles af det slag, i hvars ka-
rakter mera fyndighet än klokhet ingår, och
skulle fullkomligt lyckats om ej tre hincer
förefunnits. Det första var fastheten och
skarpsyntheten hos den bepröfvade statsman
som nu står i spetsen för detta lands styrelse;
det andra engelska folkets frihetskänsla och
tillgångar, och det tredje franske kejsarens
beder och redlighet. Det var utan tvifvel för
att befordra samma djupt anlagda plan, som
man med afsigt började gräl med engelska
pressen, i den förhoppning utan tvifvel, att
vid det utbrott af förtrytelse som deraf skulle
framkallas, man skulle kunna finna något
som kunde ge färg och ursäkt åt de franska
statsmännens beteende och gifva en giltig för-
klaring åt ett affall från alliansens syften och
måhända äfven fcån alliansen sjelf. Måhända
har det sätt hvarpå detta anfall möttes och
det ljus som derigenom kastades öfver engel-
eka nationens verkliga tänkesätt bidragit tll
ået nuvarande lyckliga återställandet af d:
vänskapliga förbällandena; men ännu återsår
dock en fråga, som intet återkallande vidrö:t
och i hvilken de begge styrelserna äro af vi-
entligt skiljaktiga meningar — huru skola
de af Ryssland väckta frågorna afgöras? —
Skola de hänskjutas till ett tribunal sov:
på förhand blifvit sammansatt af den parts
kreatur, som väckt dem, och i hvilket den-
na part gör anspråk på att få döma i sin
egen sak, eller skoia de öfverlemnas ät
de makter som undertecknat fördraget för att
af dem behandlas i likhet med hvarje annan
kränkning af dess bestämmelser, först med en
remonstration och sedan, om den ej tages i
akt, af ett vädjande till krigslyckan? Allt är
ej gjordt dermed, att freden är afslutad; om
det lönade mödan att inlåta sig i krig föratt
tilltvinga sig fredsvilkor, lönar det äfven mö-
dan att inlå krig på nytt för att göra
dem respektera v. . Ana ej förmå oss
att behandla de af n, d väckta frågorna
såsom frågor, förtjenia af en allvarlig upp-
märksamhet. De förtjena ej ens att veder-
läggas, och vi tro ej, att till och med en
million rubler skulle gifva dem utseende af
giltighet i någon med vanligt förständ utru-
stad persons ögon. Då vi således ej se den
genom detta alldeles egna medium, taga vi
oss friheten att behandla dem som grofva och
med berådt mod gjorda kränkningar af pari-
serfördraget, som bestämmelser, de der ej skola
bänskjutas till en kongress, ej diskuteras,
utan heit enkelt verkställas. Det var ej för
vår beqvämlighets skull, utan för att rädda
Ruccland från företa stöten af ett fälttåg. som