en besoldad angifvare. Domstolen afslår begge
dessa anbud.
Pironti anklagas för att, inemot slutet af
Oktober 1848, ha emottagit hemma hos sig,
Vico Ecce Homo, n:r I, ett bref fullt af hög-
förräderi. Han anhåller att få bevisa, att han
icke förr än den 2 November från Capua
åfervändt till Neapel, och först den 4 No-
vember inflyttat i det hus, i hvilket han, en-
ligt anklagelsen, i slutet af Oktober skulle
ha emottagit brefvet. Han erbjuder sig att
bevisa detta påstående genom intyg af de per-
soner, som flyttat hans möbler, af de perso-
ner; som tillika med honom bott i detta hus,
samt af hans hyresvärd. Domstolen afslår detta.
Bocchino, soldat vid kongl. gardet, ett af
de vittnen, som uppträda mot Cocozza, höres.
Ehuru Bocchino blifvit :cekorerad af påfveny
är hans rykte ingalunda det bästa. Det
visar sig af betyg, undertecknade af öf-
versten vid det regemente, vid hvilket vittnet
är anstäld, att han elfva gånger undergått
bestraftning för förbrytelser af allehanda slag
— för subordinationsbrott, för tjufnad, för att
ha öfvergifvit sin post m. m.; han har tvenne
gånger varit dömd till prygel, en gång till
trettio, en annan gång till sextio. . Denne
person intygar, att han af Mazza blifvit skic-
kad med ett bref till Cocozza — så väl Mazza
som Cocozza befinna sig bland de anklagade,
Han gick till Cocozza, öfverlemnade brefvet
i dennes egna händer, hörde ingenting om
revolution eller hemliga förbund, och erinrar
sig ingenting vidare. Presidenten förmanar
honom att tala ut sanningen hel och hållen,
men Boechino framhärdar i sitt påstående att
han ingenting mera vet, Presidenten anbe-
faller då uppläsandet af vittnets långa, om-
ständliga, skriftliga angifvelse. Mot detta
opponerar sig Cocozzas sakförare, påyrkande
med mycken Sfrortryckligbet lagens iaktta-
gande, Navarro tillsäger honom att tiga och