drat och njutit af var hennes ännu en gång. Men bättre ännu och kärare var återvändandet till denna helsosamma omvexling af sysselsättning och hvila, till dessa ljufliga meddelanden, dessa stilla aftonstunder på balkongen; men bäst och kärast af allt var denna omtänksamma, stundeliga omvårdnad. hvilken, hon kände det, egnades henne nu i lika. hög grad som fordom, och var henne ett bevis, i fall hon behöft något, att det förflutna var dyrbart för Antonio så väl som för henne. Det var som or hennes ungdomliga blomstringstid och älskliga glädtighet blifvit frammanade ånyo. Glädjen var en bättre läkare än sjelfva doktor Antonio. De förgångna åtta årens tilldragelser förbleknade för Lucys erinring som om de aldrig varit. Hon kunde nästan ha inbillat sig att hon insomnat denna förfärliga dag då bon fördes bort från Bordighera, för att, efter en lång och plågsam dröm, uppvakna i Neapel och. finna allt oförändradt omkring sig. ; Antonio föreskref ingenting för sin patient, men hn indelade hennes dag för henne, timma efter timma; så n ycken tid till motion i fria lufteri, så mycken tid till läsning, I ritande och musicerande — helt litet pianoI spelande likväl, ty det tröttade och echsufferade I henne — inga spektakler, inga foölksamlinI gar, inga upphettade salonger. Oaktadt allt I detta tvång och alla dessa förbud, föreföll I tiden Lucy aldrig lång, klagade hon aldrig fver enformigheten af sitt lefnadssätt; tvärtm hade alla de bref bon skref til sin far etta omgqväde, att hon var lycklig och beann sig väl, och att doktor Antonio var den msorgsfullaste och bäste af alla doktorer, sarat att sir John icke borde oroa sig i fall han icke blefve i stånd att komma till henne in snart som de båda hade önskat. Antonio infann sig, på samma sätt som