drat och njutit af var hennes ännu en gång.
Men bättre ännu och kärare var återvändan-
det till denna helsosamma omvexling af sys-
selsättning och hvila, till dessa ljufliga med-
delanden, dessa stilla aftonstunder på balkon-
gen; men bäst och kärast af allt var denna
omtänksamma, stundeliga omvårdnad. hvilken,
hon kände det, egnades henne nu i lika. hög
grad som fordom, och var henne ett bevis,
i fall hon behöft något, att det förflutna var
dyrbart för Antonio så väl som för henne.
Det var som or hennes ungdomliga blom-
stringstid och älskliga glädtighet blifvit fram-
manade ånyo. Glädjen var en bättre läkare
än sjelfva doktor Antonio. De förgångna
åtta årens tilldragelser förbleknade för Lucys
erinring som om de aldrig varit. Hon kunde
nästan ha inbillat sig att hon insomnat denna
förfärliga dag då bon fördes bort från Bor-
dighera, för att, efter en lång och plågsam
dröm, uppvakna i Neapel och. finna allt oför-
ändradt omkring sig. ;
Antonio föreskref ingenting för sin patient,
men hn indelade hennes dag för henne,
timma efter timma; så n ycken tid till mo-
tion i fria lufteri, så mycken tid till läsning,
I ritande och musicerande — helt litet piano-
I spelande likväl, ty det tröttade och echsufferade
I henne — inga spektakler, inga foölksamlin-
I gar, inga upphettade salonger. Oaktadt allt
I detta tvång och alla dessa förbud, föreföll
I tiden Lucy aldrig lång, klagade hon aldrig
fver enformigheten af sitt lefnadssätt; tvärt-
m hade alla de bref bon skref til sin far
etta omgqväde, att hon var lycklig och be-
ann sig väl, och att doktor Antonio var den
msorgsfullaste och bäste af alla doktorer,
sarat att sir John icke borde oroa sig i fall
han icke blefve i stånd att komma till henne
in snart som de båda hade önskat.
Antonio infann sig, på samma sätt som