DOKTOR ANTONIO. EN BERÄTTELSE sAF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONIS. Öfversättning från engelskan. ) Nu var fullt upp att göra för den beställsamme doktorn — blommor och växter att uppställa på smakfullaste sätt på balkongen, — penslar och färgschatull att ordna så att hon måtte finna allt till hands — fördslaktigaste dager och plats att utvälja för stafletten, — lämpligaste platsen för pianot, som just nu bärs in, — och allt detta gör han med denna stillhet, regelbundenhet och goda smak, som föra Lucys tankar tillbaka till hennes ankomst till osterian. Och då hon nu sait der vid pianot, följande med ögonen hvarje hans rörelse; under det att hon lät sina fingrar röra vid tangenterna, huru ifrigt voro icke hennes tankar sysselsatta med fordna dagar, — i huru liflga f.rger framstälde ick: m nnet denna första afton, då han satte upp gardinerna och, till hennes färs fasa, klistrade papper öfver springorna i dörren! Huru öfverflödande af tacksambet vär icke hennes hjerta! Var det erinringarnes hemlighetsfulla makt, som lärde de viljelösa fingrarne att finna tonerna sf den sicilanska sång, som han först sjungit för henne, och hvilken hon-alltifrån sin brolepsårng aldrig spelat? Borsigberadsgarne voro återkomna. Samna blommor, samma himmel, samma underulla. mawmr, till och med de ljufva välukt. wna i Juften, — allt som hoa der beun) Se Miioubl. vr 219—223,225 226.228 231 233— 241. WR-—250, 262-255. 257—261, 263, 265 och 287. Vi AE