handlingar, : under ledning af lord Minto,
emellan neapolitanska regeringen och den till-
förordnade styrelsen på Sicilien. Beträffande
dessa underhandlingar är det här krm
att anmärka, att de icke på långt när han
hades och fördes å Neapels sida i den anda
af öppenhet och försonlighet, hvilken allena
kunnat, om icke helt och hållet skingra, åt-
minstone förminska det misstroende, som ge-
nom beklagansvärda. föregående . förhållanden
blifvit djupt rotadt i sicilianarnes sinnen.
Rättvisan af detta påstående skall klarligen
framställa sig för en hvar, som vill göra sig
mödan att genomgå den af lord Minto vid
denna tid förda brefvexling med viscount
Palmerston. Jag begynnern, skrifver lord
Minto till lord Mount Edgecumbe i Palermo,
VE begynner att på allsar tro, att man här
(i Neapel) icke har någon allvarlig mening
med att i vänskaplig vilja bilägga saken, och
att allt det, som blifvit gjordt eller göres, en-
dast göres föratt vinna tid till nya rustnin-
ar, eller tillförsäkra sig om biträde af ut-
ändska makter. Sådant är hufvudinnehållet
af lordens bref; däteradt den 22 Februari.
Uttröttade vid att hållas i ändamålslös vän-
tan, och öfvertygade om nödvändigheten af
att befria landet och de styrande sjelfva från
vådan af den osäkra ställningen, afsände pro-
visoriska regeringen slutbgen ett tillkännagif-
vande, uti hvilket den med bestämdhet förs
klarade, att den icke ville fortsätta några un-
derbandlingar, så vida icke vilkoret, att icke
någon annan armå,än en siciliansk, finge för-
läggas inom fästningarne på ön, beviljades.
På samma gång sammankallades ständern:
till den 15 Mars, och den 25 i samma månad
utsattes till parlamentets öppnande.
Det neapolitanska ministerrådet, 8 sin sida
helt och hållet misströstande om möjligheteu
att öfvervinna de för handen varande svårig-