heten af majestätet, eller en obestämd farhåga
att förefalla förändrad mot fordom; . Lucy
visste det Knäpt sjelf. Rörelsen hade varit
Bagar ae oemotståndlig, och
hennes själs skakning var alltför stor för att
tillåta henne att analysera de hemliga drif-
fjädrarne till denna handling. .
En half timma förgick, under loppet af
hvilken Lucys ögon mer än en gång riktades
mbt den dörr, genom. hvilken hon sett kun-
gen och doktor Antonio försvinna. Mer än
en gång hade inträdandet af några dussin hög-
vexta, mustacherade, svartlockiga herrär, ge-
fidm denna samma dörr, kommit hennes hjerta
ätt klappa häftigt och starkt, -Här kommer
Kan slutligen — icke brådskande, men med
sida vanliga långa jemna steg, lika vänlig och
anbpråkslös nu i denna lysande samling som
fordom, då han, en obetydlig provinsdoktor,
gick omkring på sjäkbesök hos siha ahspråks-
löga patienter i Bordighera. Här kommer han,
öch styr, medstrålande ögöt, sina steg råkt
fråm till Lucy.
Ni här!s utropade han i det hon lade sin
liHa hånd i bans. Hvilken oförmodad glä-
dje! Hvem skulle väl för åtta år sedan kun-
nat drömma om att vi skulle åter se hvaran-
dra i Neapel, och på höfvet till på köpet?
SJa, hvem hade väl kunnat drömnma der-
om! var det enda Lucy kunde säga, Hen-
nes själ var. bänryckt af tjusningen att ännu
en! gång återhöra den kära välbekanta rösten.
bHur står det till med: er, och hur befinner
sig min gode vän, sir John? frågade Anto-
nio, efter en :kort. paus:
bPappa var, då jag lömnade Engländ, säng-
liggändeaf en svår giktattack. Han kommer
snart efter hit. Å propos, jag bar ett bref
från honom till er, som han lemnade mig i
förmodan att jag skulle träffa eri Bordighera.
Ni skall få det i morgon bittida.