Tack, sade doktorn. Hvad det skall glö-
dja mig att få skaka hand med den gode sir
John! :
Hur kommer det sig att ni befinner er 1
Neapel ? frågade Lucy. Jag trodde att ni
var i Palermo, och svårt blesserad till.
Hur kan ni veta någonting om min bles-
syr? frågade Antonio hastigt,
Jag råkade signora Eleonora i Genua, och
hon omtalade för mig att ni blifvit sårad.
Hon är så lycklig nu — båda hennes söner
äro hos henne. Jag fick läsa det bref ni
skrifvit till henne, Hon. var mycket orolig
för er skull, och så var äfven jag? — -. 3
Var hi? Gud välsighe er för ert Omma
deltagande ! sade Antonio. Hvarigenom har
jag gjort mig förtjent af tvenne sådana vän-
ner? — Tvenne sådana äro mig en 0381
denna usla verlds öken.
Jag vill inte höra er tala illa om verldenp,
inföll Lucy, med något af det fordna barns-
liga naiva sättet.
Nå väl, jag skall icke göra det — nDu,
svarade Antonio. ;
Säg mig nu riktigt hur det är med er
blessyr? ;
Åh, den är längesedan läkt. Det varen-
dast en skråma.n : ER
Och hur kom det sig att ni dröjde så länge
att skrifva till signora Eleonora? Hvad har
ni att anföra till ursäkt derför, att ni låtit edra
vänner sväfva i oro ?, z Sp
Ständiga göromål och ledsamheter af alla
slag. Det var i alla! fall ganska orätt af mig.
I morgon skall jag ekrifva till Genua, det lof-
var jag er, sade doktorn. a sm
Glöm inte det, och helsa den kära gåmla
frun på det bjertligaste från mig. Och nu,
berätta mig allt beträffande er, som. tilldragit
sig junder dessa åren — berätta tig om re-
volutionen, Sicilien och allt. Ni mins väl