JOm räntars frigifvande. Den motion af hr Wallenberg rörande detta ämne, hvilken i lördags af borgareståndet remitterades till lagutskottet med förord af ett stort antal bland ståndets ledamöter, åberopar bland annat de motiver, som redan på sin tid utvecklats både af lagkomiten och af lagberedningen, samt är af följande lydelse: Redan för mer än 30 år tillbaka föreslog dåv rande lagkomite uti sitt förslag till allmän eivillag, att det uti 9:de kapitlet handelsbalker: stadgade förbud, att taga eller låta förskrifva.sig större ränta än sex för hundra om året, måtte försvinna och räntefotens storlek få bero på Ofverenskommelse emellan borgenär och gäldenär. . Uti: sina motiver till denna lagförändring anförde komiten, att, ehuru man, til: förekommande af ocker eller en alltför stor ränta eller vinst af utlånade kapitaler, nästan i alla civiliserade länder stiftat lagar, deri maximumför r och-ansvariför den, som.fordrat eller tagitnågotde utöfver, varit stadgade, hade likväl erfarenheten öfverallt visat att dessa lagar icke medfört den åsyf