Nov. 1836. Frans Schartau. C. G. Blom C:n Z. Hassel. Joh. Godlund. J. A. Törneman. Jacok Westin, L. W. Lundelius. J.A. Berga Det i förestående skrifvelse åberopade förslaget, upprättadt af förvaltningens ingeniör,; hr löjtnant Berg, upptager ofvannämde gators omläggning med buggen sten, efter 10 rdr bko gvadratfamnen, till 61,000 rår, och med vanlig fältsten, efter 2 rår 16 sk. för qvadratfamnen, till 14,233 rdr bko. (Dagbladet.) Upsala universitet. BE, K. H. kronprinsen har, efter återkom sten till hufvudstaden, medelst skrifvelse gif vit consistorium academicum tillkänna, det H. K. H. återinträdt i utöfningen af kansleiatet. — H. K. Hl kroöfiprinsen, akademiens kansler har; utsömt till docenter i astronomien, .observstoriiamanuensen mag. Herrman Schultz, Ö. G., och fil. mag. Tobias Robert Thalen, W. D.(Ups. Biet.) i Rikedagsmapnavsl. : : Vid i Jönköping förrättadt nytt val till rikådagsman, i ledigheten efter borgmästaren assessor Asker, erböll rådmannen, vice häradshöfdingen 4. G. Rudling -öfvervägande röstpluralitet. — Deni förut omtalade, af hr Björck inom borgareståndet väckta motion om bestämmande af det förbehåll vid den blifvande statsregleringen, att alla anslag, som vid denna riksdag beviljas för statsvörkets behof utöfver dem, som i den nu gällande ordinarie statsregleringen äro faststäld,, endast måtie beviljas till nästa statsreglering, är af följande lydelse: Vid förra riksdagen visade det sig, att regeringen betraktade den. riketsyständer i 57 af regeringsformen förvarade rättyatt beskatta svenska folket bero af konungens pröfning i så måtto, som ständerna, efter regeringens åsigt, icke skulle ega utan konungens medgifvande att minska någon bland de ordinarie statsiokomsterna, likasom ej heller att indraga något, anslag, som blifvit uppfördt å den så kallade ordinarie staten. Denna åsigtistrider icke allenast mot nyssberörde stadgande i regeringsformen, utan äfven mot dess föreskrifter i 58 och 59 5, enligt hvilka statsverketsbehof skola vid hvarje riksdag pröfvas och bestämmas, samt emot ordalydelsen i 64 och 63 5, innefattande, att alla siatens penningetillgångar icke få annorlunda användas än riket. ständer fastställa; äfvensom ock mot detmuttryckliga innehållet af 30 :2 mom. riksdagsordningen, som tillförbinder statsutskottet att iakttaga nödiga indragningar och besparingar För den oriktiga tolkningen af alla dessa stadganden, som föranledt den af regeringen uttalade åsigt, finnes i sjelfva verket ej heller någon annan grund, änden omständighet, att inkomsterna. i grundlagen fördelas 1:0rdinzsrie och extraordinarie, hvilka senare benämnas bevillningar, samt att för lättnad vid utgifternas fördelning en skilnad emellan ordinarie och extråordinarie reglering af utgifterna blifvit gjord och småningom vunnit häfd;. och, på denna sistnämda fördelning har regeringen grundat anspråket, att icke något anslag, som em gång blifvit beviljadt, kan utan konungens bifall minskas. eller indragas, så vida icke rikets ständer gjort det förbehåll, att anslaget blott beviljades; intill nästa statsreglering, hvilket förbehåll deremot erkänts såsom både lämpligt och grundlagsenligt. Den olikbet, som såluada visat sig i uppfattningen af rikets ständers förnämsta grundlagsenligarätt, innebär, oafsedt: sjelfva sakeo, en. lärdom; som icke bör gå förlorad för representationen. Den yisar nemligen, att sjelfva formen -för -utöfvande af lagliga rättigheter icke är utan inflytande på deras upprätthållande i hela deras omfång. Då det nu tillhör Tikets ständer i första rummet att försvara svenska folkets sjelfbeskattningsrätt och att förekomma allt, som kan inskränka denna rätt, och företrädesvis sådant, som skulle rentaf göra grundlagens: bud derom till ord utan meniog och innehåll; :så lärer det ock åligga rikets ständer att tillse, om icke den skilnad, som blifvit gjord mellan ordinarie och, exwa regleringen af statsverkets . utgifter, bör upphöra. Denhsa skilnad bärleder sig icke från något grundlagens stadgande, utan är rent tillfällig; men om den än egde något större värde, ledande till ordning och reda i förvaltningen, så bör den dock upphöra, då det visar sig, att folkets dyrbaraste rättigheter till följd deraf komma att till deras vidd och beskaffenhet ifrågasättas. Dei tillkommer således rikets ständer, att icke utan behof framkalla stridigheter med -onungamakten, och ehuru dess anspråk måste tillbakavisas, om dess målsmän söka att utvidga dem utöfver det af grundlagen anvisade omfång, så är det deck vida bättre, att anledningarne till sådana stridigheter i möjligaste måtto undanröjas, särdeles då tvisten kan komma att afse grundpelaren för hela vår statsförfattning, beskattniogsrätten. Då jag, ledd af dessa åsigter, icke anser lämpligt att nu utan särskilt anledning föranleda till något rikets ständers yttrande, beträffande ständernas rättighet till nedsättning af statsverkets ordinarie inkomster, har jag dock trott mig böra härmed frsmställa det vördsamma förslag, att rikets ständer till förekommande för framtiden af sådana stridigheter, som den ofvannämde, måtte i statsregleringen intaga det bestämda förbehåll, att alla anslag, som vid denna riksdag för statsverkets behof beviljas utöfver dem, som i den nu gällande så kallade ordinarie statsregleringen äro faststälde, endast beviljas till: nästa statsreglering, med iakttagande derjemte af. de inskrämkningar eller förbehåll, som för särskilta fall i öfrigt kunna finnas nödige eller lämplige. rg förutser visserligen att emot detta;förslag kan invändas, det ständerna genom dess antagande skulle indirekt medgifvra, att konungens samtycke erfordras för minskning af de ordinarie inkomsterna, liksom för indragning af nigot nu på ordinarie staten uppfördt anslag; men denna invändning förtjenar, i min tanke, ieke särdeles afseende, enär grundlagen till dess ordalydelse alltid måste gälla framför hvarje slutledning, vore den än härledd från sjelfva denaa lag. Förslaget förnärmar således icke ständernas lagliga rätt derföre, att det icke fordrar tillämpning deraf i vidare mån, än som visat sig -.nödvändigt och kan ske, utan att framkalla ändamålslösa tvister. Det kan dessutom: för tillfället vara af stor betydelse och inverkan, enär Kongl. Maj:ts proposi tion om statsverkets behof äskar betydliga förböjningar i hvad som bittills innefatteats under den; ordinarie statsregleringen, och de nya eller ökade anslag, som till följd deraf kunna komma att beviljas, samtlige äro beräknade efter ett penningevärde, som gält någon kert tid och väl. ännu gäller, men som måhända nästa gång ständerna samöankomma tillhör en förfluten tid. Endast denna möjlighet, för att icke säga sannolikhet, är tillräcklig för att vinna uppmärksamhet åt förslagets praktiska sidor, då en förböjning i penningevärdet otvifvelaktigt måste fram kalla den strid, hvars förekommande är det väsent. liga målet med min framstållning. JOm räntars frigifvande. Den motion af hr Wallenberg rörande detta