Nov. 1836.
Frans Schartau.
C. G. Blom C:n Z. Hassel.
Joh. Godlund. J. A. Törneman.
Jacok Westin, L. W. Lundelius.
J.A. Berga
Det i förestående skrifvelse åberopade förslaget,
upprättadt af förvaltningens ingeniör,; hr löjtnant
Berg, upptager ofvannämde gators omläggning med
buggen sten, efter 10 rdr bko gvadratfamnen, till
61,000 rår, och med vanlig fältsten, efter 2 rår 16
sk. för qvadratfamnen, till 14,233 rdr bko.
(Dagbladet.)
Upsala universitet.
BE, K. H. kronprinsen har, efter återkom
sten till hufvudstaden, medelst skrifvelse gif
vit consistorium academicum tillkänna, det H.
K. H. återinträdt i utöfningen af kansleia-
tet.
— H. K. Hl kroöfiprinsen, akademiens
kansler har; utsömt till docenter i astrono-
mien, .observstoriiamanuensen mag. Herrman
Schultz, Ö. G., och fil. mag. Tobias Robert
Thalen, W. D.- (Ups. Biet.)
i Rikedagsmapnavsl. : :
Vid i Jönköping förrättadt nytt val till rikå-
dagsman, i ledigheten efter borgmästaren as-
sessor Asker, erböll rådmannen, vice härads-
höfdingen 4. G. Rudling -öfvervägande röst-
pluralitet.
— Deni förut omtalade, af hr Björck inom
borgareståndet väckta motion om bestämmande
af det förbehåll vid den blifvande statsreg-
leringen, att alla anslag, som vid denna riks-
dag beviljas för statsvörkets behof utöfver dem,
som i den nu gällande ordinarie statsregle-
ringen äro faststäld,, endast måtie beviljas
till nästa statsreglering, är af följande ly-
delse: -
Vid förra riksdagen visade det sig, att regerin-
gen betraktade den. riketsyständer i 57 af re-
geringsformen förvarade rättyatt beskatta svenska
folket bero af konungens pröfning i så måtto, som
ständerna, efter regeringens åsigt, icke skulle ega
utan konungens medgifvande att minska någon bland
de ordinarie statsiokomsterna, likasom ej heller att
indraga något, anslag, som blifvit uppfördt å den så
kallade ordinarie staten. Denna åsigtistrider icke
allenast mot nyssberörde stadgande i regeringsfor-
men, utan äfven mot dess föreskrifter i 58 och 59
5, enligt hvilka statsverkets- behof skola vid hvarje
riksdag pröfvas och bestämmas, samt emot ordaly-
delsen i 64 och 63 5, innefattande, att alla siatens
penningetillgångar icke få annorlunda användas än
riket. ständer fastställa; äfvensom ock mot detmut-
tryckliga innehållet af 30 :2 mom. riksdagsordnin-
gen, som tillförbinder statsutskottet att iakttaga nö-
diga indragningar och besparingar För den oriktiga
tolkningen af alla dessa stadganden, som föran-
ledt den af regeringen uttalade åsigt, finnes i sjelfva
verket ej heller någon annan grund, änden omstän-
dighet, att inkomsterna. i grundlagen fördelas 1:0r-
dinzsrie och extraordinarie, hvilka senare benämnas
bevillningar, samt att för lättnad vid utgifternas för-
delning en skilnad emellan ordinarie och extråor-
dinarie reglering af utgifterna blifvit gjord och små-
ningom vunnit häfd;. och, på denna sistnämda för-
delning har regeringen grundat anspråket, att icke
något anslag, som em gång blifvit beviljadt, kan
utan konungens bifall minskas. eller indragas, så vi-
da icke rikets ständer gjort det förbehåll, att ansla-
get blott beviljades; intill nästa statsreglering,
hvilket förbehåll deremot erkänts såsom både lämp-
ligt och grundlagsenligt.
Den olikbet, som såluada visat sig i uppfattningen
af rikets ständers förnämsta grundlagsenligarätt, in-
nebär, oafsedt: sjelfva sakeo, en. lärdom; som icke
bör gå förlorad för representationen. Den yisar nem-
ligen, att sjelfva formen -för -utöfvande af lagliga
rättigheter icke är utan inflytande på deras upprätt-
hållande i hela deras omfång. Då det nu tillhör
Tikets ständer i första rummet att försvara svenska
folkets sjelfbeskattningsrätt och att förekomma allt,
som kan inskränka denna rätt, och företrädesvis så-
dant, som skulle rentaf göra grundlagens: bud derom
till ord utan meniog och innehåll; :så lärer det ock
åligga rikets ständer att tillse, om icke den skil-
nad, som blifvit gjord mellan ordinarie och, exwa
regleringen af statsverkets . utgifter, bör upphöra.
Denhsa skilnad bärleder sig icke från något grund-
lagens stadgande, utan är rent tillfällig; men om
den än egde något större värde, ledande till ordning
och reda i förvaltningen, så bör den dock upphöra,
då det visar sig, att folkets dyrbaraste rättigheter
till följd deraf komma att till deras vidd och be-
skaffenhet ifrågasättas. Dei tillkommer således ri-
kets ständer, att icke utan behof framkalla stridig-
heter med -onungamakten, och ehuru dess anspråk
måste tillbakavisas, om dess målsmän söka att utvidga
dem utöfver det af grundlagen anvisade omfång, så
är det deck vida bättre, att anledningarne till så-
dana stridigheter i möjligaste måtto undanröjas, sär-
deles då tvisten kan komma att afse grundpelaren
för hela vår statsförfattning, beskattniogsrätten.
Då jag, ledd af dessa åsigter, icke anser lämpligt
att nu utan särskilt anledning föranleda till något
rikets ständers yttrande, beträffande ständernas rät-
tighet till nedsättning af statsverkets ordinarie in-
komster, har jag dock trott mig böra härmed frsm-
ställa det vördsamma förslag, att rikets ständer till
förekommande för framtiden af sådana stridigheter,
som den ofvannämde, måtte i statsregleringen inta-
ga det bestämda förbehåll, att alla anslag, som vid
denna riksdag för statsverkets behof beviljas utöf-
ver dem, som i den nu gällande så kallade ordina-
rie statsregleringen äro faststälde, endast beviljas
till: nästa statsreglering, med iakttagande derjemte
af. de inskrämkningar eller förbehåll, som för sär-
skilta fall i öfrigt kunna finnas nödige eller lämp-
lige.
rg förutser visserligen att emot detta;förslag kan
invändas, det ständerna genom dess antagande skulle
indirekt medgifvra, att konungens samtycke erfordras
för minskning af de ordinarie inkomsterna, liksom
för indragning af nigot nu på ordinarie staten upp-
fördt anslag; men denna invändning förtjenar, i min
tanke, ieke särdeles afseende, enär grundlagen till
dess ordalydelse alltid måste gälla framför hvarje
slutledning, vore den än härledd från sjelfva denaa
lag. Förslaget förnärmar således icke ständernas
lagliga rätt derföre, att det icke fordrar tillämpning
deraf i vidare mån, än som visat sig -.nödvändigt
och kan ske, utan att framkalla ändamålslösa tvi-
ster. Det kan dessutom: för tillfället vara af stor
betydelse och inverkan, enär Kongl. Maj:ts proposi
tion om statsverkets behof äskar betydliga förböj-
ningar i hvad som bittills innefatteats under den; or-
dinarie statsregleringen, och de nya eller ökade an-
slag, som till följd deraf kunna komma att beviljas,
samtlige äro beräknade efter ett penningevärde, som
gält någon kert tid och väl. ännu gäller, men som
måhända nästa gång ständerna samöankomma till-
hör en förfluten tid. Endast denna möjlighet, för
att icke säga sannolikhet, är tillräcklig för att vinna
uppmärksamhet åt förslagets praktiska sidor, då en
förböjning i penningevärdet otvifvelaktigt måste fram
kalla den strid, hvars förekommande är det väsent.
liga målet med min framstållning.
JOm räntars frigifvande.
Den motion af hr Wallenberg rörande detta