Vådan af. det. hos -oss vanliga sättet. att stycka kött. Det varniliga vis, hvarpå de i till föda bes stämde slagtade kreaturens här i landet både i slagtarebodarne och i de enskilta husen pläga styckas, är att de med yxa sönderkuggas. Detta går visserligen både fort och lätt, och utan några olägenheter både för säljaren och köaren, då fråga är om de mjuka delarne och ösare benen, t. ex. ryggradskotorna; — men förhå!landet blir annat Ser det gäller att sön. derstycka. de hårda och sprödare benen, hvilka under yxan icke jJemt delas, utan krossas och splittras sönder i otaliga, större och mindre flisor eller skärfvor. Dessa skärfvor intränga i det omgifvande köttet och medfölja .detsamma ofta under hela den följande: tillredningen. Detta sker så mycket lättare, ju mindre. benskärfvorna. äro och ju enklare det sätt är, Hvarg köttet anrättar, t. ex. vid kokning eller stekning. Men äfven i de fall, der köttet vid tillagningen sönderskäres i mindre bitar, såsom till kottletter, köttbullar eller budding, händer rätt ofta, som erfarenheten nogsamt visat, att benskärfvor medfölja, tillräckligt stora för att vålla ej blott obehag utsn äfven lifsfara, ja till och med döden, för den, som råkar svälja en sådan. Faran blir naturligtvis större, ju hårdare och spetsigare beRet är. Betänker man att matstrupen är en emförelsevis trång kanal, och-att omedelbart bredviddensamma stora bröstpulsådern (Aorta) är belägen, aå är lätt inse, att en uti strupen fastnad härd och oböjlig kropp, helst om den är spetsig, mycket lätt kan genomtränga dess väggar och sticka hål på pulsådern, hvaraf döden ovilkorligen blir en följd. Tager mar derjemte i betraktande, huru många bugter och vindningar, huru många fållor och vinklar ett sådant ben, en gång väl nedkommet