Vådan af. det. hos -oss vanliga sät-
tet. att stycka kött.
Det varniliga vis, hvarpå de i till föda bes
stämde slagtade kreaturens här i landet både
i slagtarebodarne och i de enskilta husen pläga
styckas, är att de med yxa sönderkuggas. Detta
går visserligen både fort och lätt, och utan
några olägenheter både för säljaren och kö-
aren, då fråga är om de mjuka delarne och
ösare benen, t. ex. ryggradskotorna; — men
förhå!landet blir annat Ser det gäller att sön.
derstycka. de hårda och sprödare benen, hvilka
under yxan icke jJemt delas, utan krossas och
splittras sönder i otaliga, större och mindre
flisor eller skärfvor. Dessa skärfvor intränga
i det omgifvande köttet och medfölja .det-
samma ofta under hela den följande: tillred-
ningen. Detta sker så mycket lättare, ju min-
dre. benskärfvorna. äro och ju enklare det sätt
är, Hvarg köttet anrättar, t. ex. vid kokning
eller stekning. Men äfven i de fall, der köt-
tet vid tillagningen sönderskäres i mindre bi-
tar, såsom till kottletter, köttbullar eller bud-
ding, händer rätt ofta, som erfarenheten nog-
samt visat, att benskärfvor medfölja, tillräck-
ligt stora för att vålla ej blott obehag utsn
äfven lifsfara, ja till och med döden, för den,
som råkar svälja en sådan. Faran blir na-
turligtvis större, ju hårdare och spetsigare be-
Ret är. Betänker man att matstrupen är en
emförelsevis trång kanal, och-att omedelbart
bredvid- densamma stora bröstpulsådern (Aorta)
är belägen, aå är lätt inse, att en uti strupen
fastnad härd och oböjlig kropp, helst om den
är spetsig, mycket lätt kan genomtränga dess
väggar och sticka hål på pulsådern, hvaraf
döden ovilkorligen blir en följd. Tager mar
derjemte i betraktande, huru många bugter
och vindningar, huru många fållor och vink-
lar ett sådant ben, en gång väl nedkommet