STOCKHOLM, den 12 Nov.
Morning Posts emot Ryssland riktade arti-
gel, som vi uti ett föregående nummer om-
nämt, har inom den utländska pressen väckt
en sådan uppmärksamhet, och är i sig sjelf
så betecknande, att vi anse oss böra meddela
densamma i sin helhet, Den igenfinnes i näm-
de blad för den 3 dennes, och är af följande
innehåll:
Man hade skäl att hoppas, det med en ny
czar och med den återvunna freden någon
förändring skulle -ha egt rum i den ryska
diplomatien och att kejsar Alexander, pröf-
vad af motgången, skulle ha visat sig såsom
en mera klok och försigtig regent. Men mot-
gången synes ej ha någon verkan på krönta
hufvuden. Bourbonerna af den äldre grenen
hade ingenting lärt och ingenting glömt, och
man kan säga om Romanowska huset, att kej-
sar Nikolai son, oaktadt den erfarenhet han
bort förvärfva, icke är en bättre regent än
fadern, ehuru han tilläfventyrs har företrädet
framför denne i afseende på sina känslor och
såsom menniska.
Den atmosfer, hvaruti en rysk tronföljare
födes, är full af illusioner, och sanningen er-
håller der aldrig inträde. Ända ifrån den
spädaste ålder omgifves czarens arfvinge a!
smickrare, som inbilla honom att Ryssland
är det förnämsta rike på jorden, och dess
regenter de största potentater af alla. Sjelfva
ryska folket tror sig vara ett naturligt red-
skap, utsedt att biträda sina herrar att vinna
herraväldet öfver ;verlden. Då en furste så
uppfostras, och i sådana villfarelser, bar han
ostridligt rätt till öfverseende, och då hans
fel äro personliga, böra de mindre strängt
bedömas. Men det är såsom chef för en stor
stat som kejsaren af Ryssland har att göra
med de europeiska nationerna, och. det är i
denna egenskap som man har att befara, det
hos honom menniskans känslor utplånas för
att lemna rum för suveränens, hvilken med
eller mot sin vilja måste fortsät a.den poli-
tik, full af trolöshet, som följdes af den som
efterverlden så obehörigt. kallat den store.
Peter I:s syften ha, alltifrån den stund han
för sitt land lockades vinna plats bland ci-
viliserade nationer, gått ut på att söndra de
europeiska makterna, och att begagna sig at
rivaliteten emellan nationerna för att tjena
hans dynastis intressen. Peter I har tyvärr
alltför ofta lyckats vinna. dessa syften, och
medelst ett skickligt system af smidighet och
illslughet har han lockat sina efterträdare att
följa exemplet. Från Katarina ända till kej-
sar Nikolaus ha Rysslands alla regenter: till
mål för sin politik haft Konstantinopels er-
öfring, och för uppnåendet af detta mål ha
fredssluten i Jassy, Bucharest, Adrianopel och
Unkiarskelessy endast tjenat till hvilopunkter.
En gräns för Rysslands angrepp har emel-
lertid blifvit satt genom det emellan England
och Frankrike år 1854 afslutade förbund, och
nu, sedan till följd af detta förbund Peter I:s
och kKans efterträdares planer i afseende på
Konstantinopel omintetgjorts, har ryska kabi-
nettet helt och hållet ändrat sin taktik. Fullt
öfvertygadt derom, att det är genom allian-
sen emellan England och Frankrike som Kon-
stantinopel blifvit räddadt, söker Ryssland i
närvarande stund att utså tvistefrön emellan
vestmakterna, och för detta mål spar det hvar-
ken förräderi, smicker eller lögner. Lika li-
tet spar det på penningar, dem det strör ut
öfverallt, i Europa likasom i Amerika, ja till
och med i Afrika. Stödjande sig skiftevis på
alla de opinioner, som kunna vara nyttiga
för dess planer, står det i förbindelse med
earlisterna, orleanisterna, republikanerna, so-
cialisterna i Frankrike. I England och Ir-
land vänder det sig lika obesväradt till kar-
tisterna och repealers. Det underhåller vid
verldens alla hof hemliga agenter, hvilka ut-
sprida de bedröfligaste rykten om förening Dp
mellan Frankrike och England, och som för-
kunna förbundets upplösning och söka åter-
upplitva gamla tvisteämnen emellan dessa båda
makter; tvisteämnen, hvilka från Petter I:s
tid ända till de spanska giftermålen 1847 så
väl tjenat Rysslands planer och intressen. Ehuru
besegradt i trenne fältslag, påstår sig Ryss-
land ännu icke hafva blifvit slaget, och åter-
kommer till sitt häfdvunna eröfringssystem.
Men då alliansen emellan Frankrike och Eng-
land, bekräftad genom 1854 års traktat, ännu
qvarstår, starkare än någonsin, för att kufva
dess ärelystnad, egnas hela dess politik åt
förstörandet af denna allians. Då dess intri
ger misslyckas i civiliserade länder, söker det
blanda bort korten och väcka missnöje inom.
Englands kolonier i Indien, Persien, Egypten,
der det kan förmoda Frankrikes och Eng-
lands intressen stå i strid med hvarandra. I
brist på andra anledningar söker det under-
blåsa en demokratisk revolution i norra Ita-
lien, och gynnar deremot absolutismen i ko-
nungariket Neapel och i Spanien.
Man torde måhända finna denna vår upp-
fattning af czarens och hans kabinetts hand-
lingssätt alltför sträng. Men detta handlings-
sätt har i afseende på Ormön, Kilia, Kars
varit så vanärande och så oärligt i afseende
på Bessarabiens gränsreglering, att man har
r tt att vänta allt af en makt, i stånd till att
så handla. Ryssland har icke blott vägrat
att fullgöra sina genom flere artiklar i Pariser-
traktaten åtagna förbindelser, ett fördrag, der
bläcket ännuw knapt hunnit torka, utan det
har ock sökt kringgå en mängd andra. —
Men denna listiga och inga medel skyende
makt skall misslyckas genom sitt eget fel;
och tillifventyrs skall den på egen bekostnad
få lära, att alla dess bemödanden att väcka
split emellan England och Frankrike icke
skola tjena till annat än att ännu fastare för-