rear
— Svenska Tidningen föri dag fäster, med
anledaieg af förslaget om ett årligt apanage
ät prins Oscar, uppmärksamheten derpå, ati
danska budgeten företer ieke mindre än elfva
särskilta statsanslag åt personer, som tillhöra
danska konunrgahuset eller som fill detsamma
stå eller stått i nära förhållanden, hvilka an-
slag i betraktande af danska monarkiens min-
dre folkmängd oeh dess finansers föga ly-
sande illstånd, äro vida betydligare än de
svenska,. Dessa apanager uppgifvas utgå till
följande belopp:
Konungens eivillista . . . danska rdr 800,000.
Enkedrottningens . . . . : -220,000.
Arfprinsens och arfprinsessa 90.000.
Prins Kristiaos af Danmark 50,000.
Landtgrefvinnan Charlottas . -29,900.
Prinsessan Wilhelminas (för-
mäld med hertig Carl af .
3. Glöcksburg; konung Fredrik
VII:s första frånskilda ge
mål vagt RT o 54000.
Hertiginnan Carolinas af Mek-
leoburg-Strelitz (konuag
Fredrik VII:s andra från-
skilda gemål)
na oa — 16,090.
Enkehertiginnåns af Glöckr
borgide i: 00 JC AN 5,080.
Prins Fredriks af Hessen . . , 1,600.
P-insessan Julianas . . JASSE 1,200.
Framlidne Prins Emils af Son-
derburg-Augustenburg fyra
SOFs ta 1,600.
Samma danska rår 1,169,360.
motsvarande uvgefär i sv. rmå rdr 2,338,720.
Di Svenska Tidningen sjelf medgifver att
främmande länders missbruk icke kunna för-
svara våra egna, är det svårt att inse, hvad
man trott sig vinna genom anförande af detta
exempel, som synes oss innebära den mest
klara och påtagliga varning för Sverges rikes
ständer mot att börja beträda en dylik bana
i anslagsväg, liksom det äfven lemnar ett
ganska slående bevis för sanningen af värt
yttrande, att sjelfra principen af särskilta
apanager åt ändra prinsar af kongl. huset
än tronföljaren är vådlig, och att man icke
kan förutse hvartbän dess tillämpning i
en framtid kan leda. Man torde för öf-
rigt erinra sig, att det icke är Danmarks
konstitutionella regering och folkrepresentation,
som uppstält och gjort gällande denza prin-
cip. Dst skedde under envåldsmaktens tid
då konungen oinskränkt förfogade öfver fol-
kets penningar och sjelf i nåder anordnade
hela budgeten. Mär den fria författningen
infördes 1848, ville folkrepresentationen icke
istrd mel den en gång fsststälda och häfd-
vunna principen indraga dessa många små
apanager, bvarigenom den ovilja och fientlig-
het, som alla de till danska konungahuset
räknade per:oner, utom kenungen sjelf, hyste
mot konstitutionen, skulle blifvit ännu större.
Man såg igenom fingrarne med detta och
mycket annat ofog och påhäng från enväldes-
tiden, ett abderitiskt titelväsende, pedantisks
rangordningar o. s. v. i hopp att derigenom
i någön mån försona den i dylikt synnerligt
förälskade aristokratien, ett hopp bvari mar
dock mycket bedrog sig. Att danska folket
och dess representation icke betrakta desss
många anslag till tyska eller tysksinnade prin-
saroch prinsessor, till kenungens frånskilda
gemåler 0. 8. v. med synnerlig förmöjelse.
utan att de tvärtom i sjalfva verket väeka
ganska mycken förargelse, är klart nog. Exem
let är, som sagåt, illa valdt för befrämjande
af Svenska Tidningens önskningar i detta
fell, och icke stört bättre blir förhållandet.
om man kastar sin blick på Preussen, Öster-
rike eller något anmat tyskt furstehus, sem
räknar ett större antal medlemmar oeh flera
smärre apanagerade hof.
— För några dagar sedan omnämdes uti
en telegrafdepesch,- att det såsom halfofficielt
ansedda franska bladet Constitutionnel inne-
hållit en artikel. hvaruti bladet tagit parti för
Ryssland emot Österrike eeh Esgland. Men
redan påföljande dag berättade telegrafen att
officiella bladet funnit sig föranlåtet gifva
xConstitutionnel, ett slags dementi och förklara
att dess artikel ej härrörde från regeringen:
Frankrike och England, sade Monitören, vore
visserligen icke ense rörande de föreslagna
konferenserna och några andra frågor, men
franska regeringen vore fart öfvertygad, att
meningsolikheterna skulle kunna utjemnas
utan att förbundet försvagas.
Constitutionnels ifrågavarande artikel ligger
nu framför oss i sin helhet, och vi finna det
po naturligt, att det uppseende, den ofel-
art måste ha framkallat, kunnat förmå fran-
ska regeringen att genom en sådan förkla-
ring, som den Monitören afgifvit, söka mil-
dra intrycket af densamma. Men oaktadt
denna officiella dementi kan man likv.1 knap-
past betvifla, att artikeln tillkommit med
vederbörandes goda minne, och detta så myc-
ket mer som den fianes undertecknad af Con-
stitutionnels hufvudredakiör, hr Rengej söm
endast plägar taga till ordet vid mera makt-
påliggande tillfällen. Den utgör derföre ett
så vigtigt bidrag till belysningen af franska
och engelska kabinetternas närvarande ställ-
ning till hvarandra, att vi anse oss böra här
återgifva densamma. : Artikeln lyder som
följer:
Den ministerförändring, som egt rum i Konstanti-
nopel, tydes af några tidningar såsom ett uppenbart
nederlag för vår politik, egnadt att ännu mer för-
bittra de tvister, som på detta håll yppat s:g. Det
synes 0838 vara att gå allt för raskt tillväga då man
tillägger denna häuvdelse en vigt oeh en betydelse,
hvarpå vi ännu gerna vilja tvifia. Skall Reschid
paschas återinträde i sultanens konselj hafva till följd
att förvärra ett redan bedröfligt sakernas tillstånd.
och tillsluta dea utväg, som naturligen erbjuder sig
att komma wWtur de svårigheter, med hvilka Europa
sysselsätter sig? Vi vilja hoppas att demns statsman
skall bättre, än man synes vänta sig, fatta denaa
belägenhet, och aut han skall välja det enda hand-
lingssätt, som är förenligt med hans lands heder och
värdighet.
Skulle Turkiet, utan att afsäga sig all stölthet,
ntan att förödmjuka sig: sjelft inför världens ögon,
kunna samtycka till främmande sttidskraftorg anv