STA a RAR ÄR borg är, så man vet, icke kunglig dansk ring, utan rätt och slätt en bans höghet,. Detta må nu för öfrigt vara huru som helst, det är den goda viljan, afsigten, som här i främsta rummet bör påaktass: Och hvarför nu detta steg? Är det för att i prins Christians person finna en stödjepunkt, medan andra och mera solida saknas? Möjligen. Är det dessutom för att öppna dörren till hela den -mera. konfidentiella politiken på vid gafvel för besagde prins; på det att han för alla eventualiteter må kunna hålla sig på sin vakt och sjelf se till hvad hans frid tillhörer? Icke mindre möjligt. Slutligen har maa väl, som sagdt är, tehöft denna demonstration, för att göra helstaten. till en sannings och visa verlden, att man är fullt besluten på att icke låta sig tvingas ur sin bana af någon utaf det slags påtryck, som under den förflutna sommaren uppenbarat sig. Jag fruktar nu: storligen, att den rasade tanken nens den. nuvarande. ministeren, här uppgjort räkningen utan värden, och jag u repar att hela Ställningen är så falsk, att den icke gerna. kan tänkas. falskare. Landets meniog om obrukbarheten af helstatzriostitutionen har alärig virit mera bestämd och kompakt. än i närvarande ögonblick, ett Danmark till Eidern har aldrig i allmännatänkesättet haft mera: chancen för sig, och just nu får man på en gång det desperata infallet att: söka drifva helståtspolitiken igenom i stort !och i detalj, låtsande om ingenting. och som om det endast behöfdes att gå påx litet. manhaftigare än Bang, för att i en bandvänning Kinna målet och hafva verket konsolideradt för sekler! Ni skall tilläfventyrs fråga mig: hvad gör hr v. Scheel, serafimerriddaren, under allt detta? Visste jag än att besvara denna fråga, skulle jag döck måhända icke kunna göra det. Hr Scheel är af dessa hamletska molnbilder, som kunna: sägas vara en kamel, men äfven t. es. en studentmössa. Jag tror mig hafva i mitt sista yttrat, att man dock miste erkänna det hos mannen, att hanhar ögon.n framför sig; härvid torde dock böra tilläggas — och tillåt mig göra det i dag! — att han äfven har ögon — bakom sig! Jag tror icke att jag för min del gifvit hågon anledning till att tänka synnerligt stort om hr Scheels skandinaviska tendenser, och jag menar att det i allmänhet vore mindre välbetänkt om någon af något slags anledning skulle ha gjort räkning på denne herre, Skulle den sä kallade högre politiken i något ögonblick anse hvad man med ett mycket elastiskt ord kallar klokt, att för ett godt ändamål begagna icke alldedeles afgjordt goda medel, — vi, som blott sköta. den lilla politiken, äro icke med om denna grundsats, — borde man dock i tid se sig så väl före, att dessa samma medel icke en vacker dag blifva, såsom afgjordt onda, vända mot en sjelf; med ett ord, man måste i sådant fall använda en finessoch försigtighet öfver all annan finess och försigtighet. Den der icke det gör, han kommer att ängra sig. Hr Andre har onekligen det företräde framför mången annany att han är hvad han synes: Detta ställer månge saker på en renare och bestämdare fot från första stund. S. B. FEET En artikel i danska Dagbladet,, hvilket numera kan betraktas såsom ministerielt. synes bekräfta det af :våf korrespondent uti ofvanstående bref gjorda antagandet, att prins Christians af Danmark (Gläcksburg) inkallande i danska geheimestatsrådet, som utgjort den rekonstruerade ministårens första märkliga regeringsåtgärd, innebär ett slagg antiskandinavisk demonstration från konseljpresidenten Andras sida. Dagbladet beklagar visserligen, att prins Christian hittills visat sig såsom en bestämd motståndare till hvarje fri konstitutionel utveckling, såsom en varm vän af de män, som sökte i dem absolutistiska helstaten begrafva hvarje lemning af den lagligen förvärfvade friheten, att han visat sig inga sympatier ha för den danska nationaliteten och sökt sina vänner icke hos den frisinnade danska nationen, som skaffat honon; utsigter till en krona, utan hos den yttersta reaktionen och hos det ho!steinska ridderskaet. Under sådana förhållanden medgifver ladet till och med, att man kan ha anledning att befara, att prinsen, som af naturen icke är särdeles rikt utrustad, skall begagna sin nya ställning, för stt efter bästa förmåga verka: för en politik, som icke är danska nationens och på hvars förderflighet vi haft tillräckliga bevis, att han icke skall visa större tacksamhet mot konungen och folket efter detta tecken till förtroende än han visat för den långt större gåfva som tillstaddes honom den 31 Juli 1853., Men å andra sidan uttalar Dagbladet den förhoppningen, att prinsen möjligen, genom att bli närmare bekant med politiken och ärendenas gång, kan få ögonen öppnade och lära sig bättre inse, hvad pligt och afseendet på så väl hans eget som statens. och folkets väl kräfva af honom. Der: efter yttrar bladet, att om detta steg skulle innebära någon demonstration mot sträfvandena till en dynastiskskandinavisk union, så vill det från sin synpunkt icke göra någon invändning deremot, ty det är visserligen icke fiendtligt sinnadt mot denna tanke, men anser dock den nuvarande successionsordningen såsom en fait accompli,, som icke kar och bör rubbas, emedan detta skulle störa det lugn, som utgör första vilkoret för befrämjandet af en suad utveckling, och åter skulle göra. den danska monarkiens integritet till en öppen fråga. Slutligen heter det, att åtgärden i alla händelser icke kan betraktas såsom framkallad af de skandinaviska yttrandena i konung Oscars trontal, all denstund det kungliga reskriptet om pins Christians inkallande i geheimestatsrådet undertecknades redan den 23 Oktober, således samma dag, då det svenska trontalet hölls. — Kongl. Maj:t bar, enligt P.: T., under den 30 uästlidne Oktober, utnämt och förordnat t.f. 1 expeditionssekreteraren vid civildepartemeritets expetokollssekri h J.O. Alströ C eteraren fri