STA a RAR ÄR
borg är, så man vet, icke kunglig dansk
ring, utan rätt och slätt en bans höghet,.
Detta må nu för öfrigt vara huru som helst,
det är den goda viljan, afsigten, som här i
främsta rummet bör påaktass:
Och hvarför nu detta steg? Är det för att
i prins Christians person finna en stödjepunkt,
medan andra och mera solida saknas? Möj-
ligen. Är det dessutom för att öppna dörren
till hela den -mera. konfidentiella politiken på
vid gafvel för besagde prins; på det att han
för alla eventualiteter må kunna hålla sig på
sin vakt och sjelf se till hvad hans frid till-
hörer? Icke mindre möjligt. Slutligen har
maa väl, som sagdt är, tehöft denna demon-
stration, för att göra helstaten. till en san-
nings och visa verlden, att man är fullt be-
sluten på att icke låta sig tvingas ur sin bana
af någon utaf det slags påtryck, som under
den förflutna sommaren uppenbarat sig.
Jag fruktar nu: storligen, att den rasade
tanken nens den. nuvarande. ministeren, här
uppgjort räkningen utan värden, och jag u
repar att hela Ställningen är så falsk, att den
icke gerna. kan tänkas. falskare. Landets me-
niog om obrukbarheten af helstatzriostitutionen
har alärig virit mera bestämd och kompakt.
än i närvarande ögonblick, ett Danmark till
Eidern har aldrig i allmännatänkesättet haft
mera: chancen för sig, och just nu får man på
en gång det desperata infallet att: söka drifva
helståtspolitiken igenom i stort !och i detalj,
låtsande om ingenting. och som om det en-
dast behöfdes att gå påx litet. manhaftigare
än Bang, för att i en bandvänning Kinna må-
let och hafva verket konsolideradt för sekler!
Ni skall tilläfventyrs fråga mig: hvad gör
hr v. Scheel, serafimerriddaren, under allt
detta? Visste jag än att besvara denna fråga,
skulle jag döck måhända icke kunna göra
det. Hr Scheel är af dessa hamletska moln-
bilder, som kunna: sägas vara en kamel, men
äfven t. es. en studentmössa. Jag tror mig
hafva i mitt sista yttrat, att man dock miste
erkänna det hos mannen, att hanhar ögon.n
framför sig; härvid torde dock böra tilläggas
— och tillåt mig göra det i dag! — att han
äfven har ögon — bakom sig! Jag tror icke
att jag för min del gifvit hågon anledning till
att tänka synnerligt stort om hr Scheels skan-
dinaviska tendenser, och jag menar att det
i allmänhet vore mindre välbetänkt om någon
af något slags anledning skulle ha gjort räk-
ning på denne herre, Skulle den sä kallade
högre politiken i något ögonblick anse hvad
man med ett mycket elastiskt ord kallar klokt,
att för ett godt ändamål begagna icke allde-
deles afgjordt goda medel, — vi, som blott
sköta. den lilla politiken, äro icke med om
denna grundsats, — borde man dock i tid
se sig så väl före, att dessa samma medel
icke en vacker dag blifva, såsom afgjordt onda,
vända mot en sjelf; med ett ord, man måste
i sådant fall använda en finessoch försigtighet
öfver all annan finess och försigtighet. Den der
icke det gör, han kommer att ängra sig.
Hr Andre har onekligen det företräde fram-
för mången annany att han är hvad han sy-
nes: Detta ställer månge saker på en renare
och bestämdare fot från första stund. S. B.
FEET
En artikel i danska Dagbladet,, hvil-
ket numera kan betraktas såsom ministerielt.
synes bekräfta det af :våf korrespondent uti
ofvanstående bref gjorda antagandet, att prins
Christians af Danmark (Gläcksburg) inkal-
lande i danska geheimestatsrådet, som utgjort
den rekonstruerade ministårens första märk-
liga regeringsåtgärd, innebär ett slagg anti-
skandinavisk demonstration från konseljpre-
sidenten Andras sida. Dagbladet beklagar
visserligen, att prins Christian hittills visat
sig såsom en bestämd motståndare till hvarje
fri konstitutionel utveckling, såsom en varm
vän af de män, som sökte i dem absolutisti-
ska helstaten begrafva hvarje lemning af den
lagligen förvärfvade friheten, att han visat sig
inga sympatier ha för den danska nationali-
teten och sökt sina vänner icke hos den fri-
sinnade danska nationen, som skaffat honon;
utsigter till en krona, utan hos den yttersta
reaktionen och hos det ho!steinska ridderska-
et. Under sådana förhållanden medgifver
ladet till och med, att man kan ha anled-
ning att befara, att prinsen, som af naturen
icke är särdeles rikt utrustad, skall begagna
sin nya ställning, för stt efter bästa förmåga
verka: för en politik, som icke är danska na-
tionens och på hvars förderflighet vi haft till-
räckliga bevis, att han icke skall visa större
tacksamhet mot konungen och folket efter
detta tecken till förtroende än han visat för
den långt större gåfva som tillstaddes honom
den 31 Juli 1853., Men å andra sidan ut-
talar Dagbladet den förhoppningen, att prin-
sen möjligen, genom att bli närmare bekant
med politiken och ärendenas gång, kan få ö-
gonen öppnade och lära sig bättre inse, hvad
pligt och afseendet på så väl hans eget som
statens. och folkets väl kräfva af honom. Der:
efter yttrar bladet, att om detta steg skulle
innebära någon demonstration mot sträfvan-
dena till en dynastisk- skandinavisk union,
så vill det från sin synpunkt icke göra nå-
gon invändning deremot, ty det är visserli-
gen icke fiendtligt sinnadt mot denna tanke,
men anser dock den nuvarande successions-
ordningen såsom en fait accompli,, som icke
kar och bör rubbas, emedan detta skulle
störa det lugn, som utgör första vilkoret för
befrämjandet af en suad utveckling, och åter
skulle göra. den danska monarkiens integri-
tet till en öppen fråga. Slutligen heter det,
att åtgärden i alla händelser icke kan be-
traktas såsom framkallad af de skandinavi-
ska yttrandena i konung Oscars trontal, all
denstund det kungliga reskriptet om pins
Christians inkallande i geheimestatsrådet un-
dertecknades redan den 23 Oktober, således
samma dag, då det svenska trontalet hölls.
— Kongl. Maj:t bar, enligt P.: T., under
den 30 uästlidne Oktober, utnämt och förordnat t.f. 1
expeditionssekreteraren vid civildepartemeritets expe-
tokollssekri h J.O. Alströ
C
eteraren fri