mellan fdeeuropeiska makter; som wundertecknat londonprotokollet. ÅA andra sidan hålles, genom en gemensam representation af konungarivet och hertigdömena. känslad af att vara tillbakasatt ständigt veken hos det tyska elemeatet, emedan detta element i den gemensamma församlingen nödvändigt alltid måste befinna sig i minoriteten. Med ett ord, så framt ej alla tec ken bedraga, gå helstatsförfattningen, den ny: arfföljden och londonprotokollet, af hvilket båda bero, med raska steg det ögonblick til! mötes, då de alla ej skola vara någonting mera än ett historigkt märkvärdigt stycke papper. Men ju svagare utsigten dagligen blir för fortvaron af helstatsskapelsen och den nya arfföljden enligt londonprotokollet, desto mera vinner i Danmark och på den Skandinaviska halfön en politisk riktning terräng, som står till båda i lika diametral motsats — vimena skandinavismen. Sedan förf. derefter i korthe skildrat den skandinaviska iddns uppkomrast och utveckling i sitt första mera ideella stidium, fortfar han vidare: Också inskränkte sig de båda skandinzaviska rikenas sympatier ej till blotta ord. Då kampen emellan Tyskland och Danmark om våren 1848 uppflammade. stälde sig de båda brödrarikenag kabinett och folk med rask beslutsamhet på Danmerks sida. Talrika frivillige från Sverge och Norge hastade att inträda i danska armen, och en svensk norsk armåekår stod i begrepp att skydda de danska öarne emot fiendens infall. Oaktadt allt detta skulle vi ej vilja tillerkänna den skandinaviska rörelsen, hvarken i och för sig eller ens i förbindelse med de för hvarje dag allt tydligare gjorda bevisen på den danska helstatens omöjlighet, någor praktisk betydelse för den närmaste framtiden, så framt den ej erhållit en sådan genom den hållning, som svenska kabinettet sedan eit år tillbaka intagit. Så länge man i Sverge endast tänkte på att bibehålla sig i besittningen af hvad man redan innehade, var det nog att bevara ett vänskapligt förhållande till Ryssland, och föröfrigt hålla sig på så långt afstånd som möjligt från de allmänna europeiska tvisterna. Detta var den politik, hvartill Karl Johan, såsom vi redan anmärkt, efter Norges förvärfvande, under en hel menniskoålder oaflå:ligt inskränkte sig. Ville man deremot nu för sig uppkasta vidsträcktare politiska syftemål, ville man ej längre nöja sig med att hålla fast vid det för handen varande landområdet, ville man fastheltre tänka på en ny maktutvidgning, så inträdde genast nödvändigheten att äfven se sig om efter andra allianser. Hyste rean nemligen förhoppningar om Finlands återvinnande, ellertänkte man -— hvilket ligger vida närmare — på ett förverkligande af den skandinaviska. unionsidn, så måste man i det ena likasom det andra fallet göra sig beredd på det bestämdaste motstånd från Rysslands sida, och emot denna makts öfvervigt söka sig ett stöd. Ända till slutet af förlidne år kunde det synas tvifvelaktigt, huruvidaj ej kabinettet i Stockholm, i trots af exempellöst gynnande förhållanden , ämnade fortfarande förblitva sitt hittills följda system af politisk pas sivitet troget. Äunu vid: det orienteliska krigets början tycktes en sådan förmodan bekräftas af den gemensamma neutralitetsförklaring, hvarom det hade förenat sig med Danmark. Sverges bekanta fördraz med vestmakterna af den 21 Noveraber 1855 her gjort en ända på dessa tvifvelsmål. Sverge har dermed lösgjort sig från den ryska vwväskapen; det har öfvergifvit sin afvaktande ställning, och utbytt rolen af en blott åskådare emot den af en deltagare i de europeiska striderna. Den mest lockande och lättaste vinst, som af en sådan politik kan dragss, ligger i södera. Jemförd med en sådan hållning från det stockholmska kabinettets sida. vinner då äfven skandinavismen en praktisk betydelse. Från sferen af ungdomliga demonstrationer och en doktrinär retorik inträder den såsom en häfstång i de politiska beräkningarnes område. Och att man i Stockholm förstår uppfatta skandinavismen i denna betydelse, bevisa de af en hög persönlighet uttalade ord, hvaråt den skandinaviska ungdomen vid mer än ett tillfälle baft att glädja sig under förlidne sommar. NH Dunkel och osäker ligger den närmaste framtiden för oss. Ett synes oss emellertid otvifvelaktigt, stt i de närmaste europeiska krisernas drama kommer en betydande rol att tillfalla Sverges dynasti och skandinavismen., — Svenska Tidningen har i dagens nummer råkat i ett ganska dåligt lynne öfver vår og FRA AAA Fatta härför dtitala