efter ett pris af 8 rdr 19 sk. 2V, rst. för tunnan eller 2 rdr riksmynt för kubikfoten, till 1,300,000. Den kronan behållna delen af tiondespanmålen, hvilken vid 1854 ärs riksdag upptogs till 18,200 tunvor å 6 rdr 32 sk., har utgjort under åren 1852 1854 i medeltal 18,583 tunnor eller 117,072 kubikfot Efter tillägg af berörde till landtstatstjenstemän föru: aoslagna 7,743 kubikfot, kan denna inkomsttitel beräknas till 125,000 kubikfot, motsvarande, efter ofvan oämde pris af 2 rdr, 250,000. 3:0 Tiondespanmåls lösen efter bestämda priser, be räknad vid förra statsregleringen till 4,400 rår bko. har i medeltal under åren 1850—1854 uppgått til 4,489 rdr bko och antages till oförändradt belopp. eller 6,600. 4:0 Arrendemedel af kungsgårdar och andra kronolägenheter beräknades vid senaste riksdag till 160,000 råde bko, men hafva, efter öfverflyttning af de till vissa verk m. fl. tillförene irgående arrendemedei under åren 1852, 1853 och 1854 uppgått, efter me deltalsberäkning, i penningar till riksmynt rdr 63.299 och i spanmål till 19.419 tunnor elier 122,340 ku bikfot, ;sotsvarande 266 917 rdr, hvartill komma de under denna titel hänförliga restantier, ungefär rd: 8,000, tillsammans riksmynt rdr 338,216; så awt här kunna skäligen utföras 308,0::0. 5:0 Silfvertionde, myntarelön och slagskatt, upptagne i nuvarande riksstat till 10,500 rdr, hafva i medela! understigit detta belopp och beräknas nu till 15,000. 6:0 Kopparräntan, som beräknades vid 1854 år riksmöte till 82,000 rdr bko, har utgått under åren 850—1854 i medeltal med 642 skÄ, försålda till 94,314 rdr. Mea då häraf icke mindre än 464 skV belöpa sig på Fablu bergslag, hvars afrad för Stora Kopparber set blifvit, med samtycke af rikets senast församlade stinder, genom K. M:ts beslut den 19 December 1855 nedsatt från hvari 10:de till bvart 30:de sk af årliga tillverkuiogen, bör statsinkomsten häraf för ären 1858—1860 icke skäligen beräknas högre är 70.000 rår. 7:0 Tiondeoch hammarskattsjern, beräknadt vid senaste statsreglering till 47,600 rdr bko för det förra och 94500 rdr för det senare, bar under åren 1850 1854 i medeltal utg ort tionde tackjernet, som under denna tid utvisat en nästan oafbruten minskning, 12,331 sk, med ett värde, enligt räkenskaper:e, af bko rdr 88,304, och hammarskatt-jernet, vars myc seuhet och v rde under tiden omvexlat, 6476 sk, uppgående i värde till 102,770, eller tillsammans bko rdr 191,t:74. Redan i den proposition, som K. M:t den 16 November 1853 afgaf till statsutskottet angående sta:sverkets dåvarande tillstånd och behof, fästvades rikets ständers uppn:ärksamhet på jerohandteringens bekymmersamma ställning och behofvet af eftergift af denoa handterings, uuder lyckligare omständigheter och helt andra förhål:anden uppkomna beskattning. Sådan eftergift bereddes också derigenom, att tiondesackjernsskatten blef, från och med år 1855, nedsatt med en tredjedel af förut varande beioppet, eller tili hälften af det belopp, ! vartill denna skait ursprucgligen varit för hvarje hytta bestämd. Men redan före denna lindring i tackjerusbeskattningen hade fullmäktige i jernkontoret, med åberopande af bruksocietetens uppdrag, gjord und. framställning, blaud anoat derom att tillverkningen af stångoch manu skturjern, äfvensom den del af tackjernsblåsningen, hvilken bedrifves utom bergslag och för hvars idkare brukssocieteten tilltrodde sig att föra talan, mätte helt och hållet befrias från hammarskattsoch tionde-tackjernsafgifter, och icke beskattas till högre belopp eller efter andra grunder, än öfriga fabriksnäriogar. Till stöd för denna framställning anfördes, att tillver piogskostnaden för så väl tackjern rom stångoch manufakturjern, sammanräknoad med skat(erna å dessa tillverkningar, på de flesta ställen öfversköte jernets försäljopiogsvärde, så att jernbandteringen numera i allmänhet icke lemnade sina i kare otgon viust, utan endast beredde dem förmånen att göra sig till godo de dem tillhöriga materialier för händteringen. Hörda i anledning af denna framställning, hafva bergskollegium, kammarkoliegiom och statskontoret afgifvit underd. utlåt nden; och af den deruti innefattade utredning inhämtas bland anvat, att tiondetackjernsafgiften, ehuru nästan lika hög i de egentliga bergslagerna, likväl vid särskilta masugnar utginge ganska olika, nemligen på vissa ställen med mindre än två femtedelar af hvad annorstädes erlades, men likväl ovilkorligen till lika procent af tiilverkningen, ehvad denna lemnade någon eller ingen bebållning, ssmt att koloch spanmålsprisens fortsatta stigande, under det priset både p:tackjern och exporteradt stångjern vore i allmänhet ganska lågt eller i fallan.ie, nogsamt bevittnade den sve ska jernhbandteringens missgynnande ställning, hvilken, under en svår töflan med främmasde länders ökade till serkningar, vore sådan, att afskaff nde af all ordinarie beskattving å denna för Sverge naturliga och nödvändiga, men numera i och för sig föga vinstgifvande näringsgren skäligen ansågs böra beredas. Beträffande tackjernstionden, finner likväl K. M:t i hvad angår bergslagerna, der tackjenstillverkningea är med särskila privilegier gynnad och omhågvad, ej skäl aut föreslå någo: ytterligare nedsättning i beskattningen än den, som blifvitbeviljad genom k. kungörelsen den 14 November 1854, så länge dessa privilegier och friheter bibehållas; men för tackjernstillverknirgen utom bergslag anser K. M:t deremot, att befrielse fråa den tryckande ordinarie skatten sumera är både af billigheten och på ofvan aufö:da käl af behofvet påkallad. Då samma skatt, med beräkning af den nedsättning, som senast deruti skett, och af den anmärkta minskningen i sjelfva tillverkningen, kunnat i sia helhet antagas till 37,500 centner och, efter 2 rdr för hvarje centoer, uppskatas till 75,000 rdr rmt, men, enligt bruksso ietetens obestridda uppgift, omkring hälften af befintliga masugnar ligger utom bergslag och följaktligen skulle frikallas från erläggande af tiondetackjern, bör återstoden deraf nu icke upptagas till mera än 37,500 rdr, Hammarskatten bar af bergskollegium blifvit förelagen att helt och hållet upphöra. Detta förslag synes K. M:t vara rättfardigadt icke blott af jern handteringens vitsordade betryck i allmänhet, utan särskilt af den rubbuing, som i siång:ernstillverkningens hittills åtnjutna förmåner uppkommit genom tillåtelsen af den 19 December till råämnets eller tackjernets utförande ur landet, K. M:t vill följaktligen för sin del icke i -beräkningen af statsverkets ordinarie inkomster upptaga något hammarskattsjern. utan föreslår att ståogjernstillverkningen, i likhet med annan varuförädling, måtte beskattas endast ge vom årlig bevillningstaxering, hvarvid K. M:t ej heller anser att något minimibelopp af behållen vinst för denna meia än för annan industri hädanefter borde fastställas. 8:0 Svafvelbrukstionden, senast beräknad till 950 rdr. uppgår, efter fem års medeltal, till 985 rdr bko eller 1478 rdr rmt, men synes, med afseende å sin omvexlande storlek, ej kuuna beräknas till högre belopp än rmt 1300 9:0 Mantalspenningar, upptagna i nuvarande riksstat till 343,000 rår bko, hafva stigit med hvarje år och uppgingo år 1854 till 369,921 rdr. Då således denna statsinkomst i följd af ökad folkmängd årligen tillväxer, och enär de derå inflyande restantier, som årligen utgöra omkring 3333 rår 16 sk. bko, skulle, enligt här ofvan omförmälta förändrade bokföringssätt, ingå i beråkningen på leta ställe, kan ifrågavarande in:rad, enligt K. M:t anke, för dena förestående statsregleringsperioden, fven med afdrag af 10,600 rår samma mynt för de rid förra riksdagen fråå mantalspenningar. befriade backsiugusittare med deras hustrur och enkor samt iahysesbjon, antagas till 363,333 rdr 16 sk. bko, el!er rmt 545,000. 10:0 Bötesmedel, vid sen-ste riksdag kalkylerade till 060 rdr bko, hafva åren 1850—1854, under bei nn