efter ett pris af 8 rdr 19 sk. 2V, rst. för tunnan
eller 2 rdr riksmynt för kubikfoten, till 1,300,000.
Den kronan behållna delen af tiondespanmålen,
hvilken vid 1854 ärs riksdag upptogs till 18,200 tun-
vor å 6 rdr 32 sk., har utgjort under åren 1852 1854
i medeltal 18,583 tunnor eller 117,072 kubikfot
Efter tillägg af berörde till landtstatstjenstemän föru:
aoslagna 7,743 kubikfot, kan denna inkomsttitel be-
räknas till 125,000 kubikfot, motsvarande, efter ofvan
oämde pris af 2 rdr, 250,000.
3:0 Tiondespanmåls lösen efter bestämda priser, be
räknad vid förra statsregleringen till 4,400 rår bko.
har i medeltal under åren 1850—1854 uppgått til
4,489 rdr bko och antages till oförändradt belopp.
eller 6,600.
4:0 Arrendemedel af kungsgårdar och andra krono-
lägenheter beräknades vid senaste riksdag till 160,000
råde bko, men hafva, efter öfverflyttning af de till
vissa verk m. fl. tillförene irgående arrendemedei
under åren 1852, 1853 och 1854 uppgått, efter me
deltalsberäkning, i penningar till riksmynt rdr 63.299
och i spanmål till 19.419 tunnor elier 122,340 ku
bikfot, ;sotsvarande 266 917 rdr, hvartill komma de
under denna titel hänförliga restantier, ungefär rd:
8,000, tillsammans riksmynt rdr 338,216; så awt här
kunna skäligen utföras 308,0::0.
5:0 Silfvertionde, myntarelön och slagskatt, upptagne
i nuvarande riksstat till 10,500 rdr, hafva i medela!
understigit detta belopp och beräknas nu till 15,000.
6:0 Kopparräntan, som beräknades vid 1854 år
riksmöte till 82,000 rdr bko, har utgått under åren
850—1854 i medeltal med 642 skÄ, försålda till
94,314 rdr.
Mea då häraf icke mindre än 464 skV belöpa sig
på Fablu bergslag, hvars afrad för Stora Kopparber
set blifvit, med samtycke af rikets senast församlade
stinder, genom K. M:ts beslut den 19 December
1855 nedsatt från hvari 10:de till bvart 30:de sk
af årliga tillverkuiogen, bör statsinkomsten häraf för
ären 1858—1860 icke skäligen beräknas högre är
70.000 rår.
7:0 Tionde- och hammarskattsjern, beräknadt vid se-
naste statsreglering till 47,600 rdr bko för det förra
och 94500 rdr för det senare, bar under åren 1850
1854 i medeltal utg ort tionde tackjernet, som un-
der denna tid utvisat en nästan oafbruten minskning,
12,331 sk, med ett värde, enligt räkenskaper:e, af
bko rdr 88,304, och hammarskatt-jernet, vars myc
seuhet och v rde under tiden omvexlat, 6476 sk,
uppgående i värde till 102,770, eller tillsammans bko
rdr 191,t:74.
Redan i den proposition, som K. M:t den 16 No-
vember 1853 afgaf till statsutskottet angående sta:s-
verkets dåvarande tillstånd och behof, fästvades rikets
ständers uppn:ärksamhet på jerohandteringens be-
kymmersamma ställning och behofvet af eftergift af
denoa handterings, uuder lyckligare omständigheter
och helt andra förhål:anden uppkomna beskattning.
Sådan eftergift bereddes också derigenom, att tionde-
sackjernsskatten blef, från och med år 1855, nedsatt
med en tredjedel af förut varande beioppet, eller tili
hälften af det belopp, ! vartill denna skait ursprucg-
ligen varit för hvarje hytta bestämd. Men redan
före denna lindring i tackjerusbeskattningen hade
fullmäktige i jernkontoret, med åberopande af bruks-
ocietetens uppdrag, gjord und. framställning, blaud
anoat derom att tillverkningen af stång- och manu
skturjern, äfvensom den del af tackjernsblåsningen,
hvilken bedrifves utom bergslag och för hvars idkare
brukssocieteten tilltrodde sig att föra talan, mätte
helt och hållet befrias från hammarskatts- och ti-
onde-tackjernsafgifter, och icke beskattas till högre
belopp eller efter andra grunder, än öfriga fabriks-
näriogar. Till stöd för denna framställning anfördes,
att tillver piogskostnaden för så väl tackjern rom
stång- och manufakturjern, sammanräknoad med skat-
(erna å dessa tillverkningar, på de flesta ställen öf-
versköte jernets försäljopiogsvärde, så att jernbandte-
ringen numera i allmänhet icke lemnade sina i kare
otgon viust, utan endast beredde dem förmånen att
göra sig till godo de dem tillhöriga materialier för
händteringen.
Hörda i anledning af denna framställning, hafva
bergskollegium, kammarkoliegiom och statskontoret
afgifvit underd. utlåt nden; och af den deruti inne-
fattade utredning inhämtas bland anvat, att tionde-
tackjernsafgiften, ehuru nästan lika hög i de egent-
liga bergslagerna, likväl vid särskilta masugnar ut-
ginge ganska olika, nemligen på vissa ställen med
mindre än två femtedelar af hvad annorstädes erla-
des, men likväl ovilkorligen till lika procent af tiil-
verkningen, ehvad denna lemnade någon eller ingen
bebållning, ssmt att kol- och spanmålsprisens fort-
satta stigande, under det priset både p:tackjern och
exporteradt stångjern vore i allmänhet ganska lågt
eller i fallan.ie, nogsamt bevittnade den sve ska jern-
hbandteringens missgynnande ställning, hvilken, under
en svår töflan med främmasde länders ökade till
serkningar, vore sådan, att afskaff nde af all ordi-
narie beskattving å denna för Sverge naturliga och
nödvändiga, men numera i och för sig föga vinst-
gifvande näringsgren skäligen ansågs böra beredas.
Beträffande tackjernstionden, finner likväl K. M:t
i hvad angår bergslagerna, der tackjenstillverknin-
gea är med särskila privilegier gynnad och omhåg-
vad, ej skäl aut föreslå någo: ytterligare nedsättning
i beskattningen än den, som blifvit- beviljad genom
k. kungörelsen den 14 November 1854, så länge dessa
privilegier och friheter bibehållas; men för tackjerns-
tillverknirgen utom bergslag anser K. M:t deremot,
att befrielse fråa den tryckande ordinarie skatten
sumera är både af billigheten och på ofvan aufö:da
käl af behofvet påkallad. Då samma skatt, med
beräkning af den nedsättning, som senast deruti
skett, och af den anmärkta minskningen i sjelfva
tillverkningen, kunnat i sia helhet antagas till 37,500
centner och, efter 2 rdr för hvarje centoer, uppskat-
as till 75,000 rdr rmt, men, enligt bruksso ietetens
obestridda uppgift, omkring hälften af befintliga mas-
ugnar ligger utom bergslag och följaktligen skulle
frikallas från erläggande af tiondetackjern, bör åter-
stoden deraf nu icke upptagas till mera än 37,500 rdr,
Hammarskatten bar af bergskollegium blifvit före-
lagen att helt och hållet upphöra. Detta förslag
synes K. M:t vara rättfardigadt icke blott af jern
handteringens vitsordade betryck i allmänhet, utan
särskilt af den rubbuing, som i siång:ernstillverk-
ningens hittills åtnjutna förmåner uppkommit genom
tillåtelsen af den 19 December till råämnets eller
tackjernets utförande ur landet, K. M:t vill följakt-
ligen för sin del icke i -beräkningen af statsverkets
ordinarie inkomster upptaga något hammarskattsjern.
utan föreslår att ståogjernstillverkningen, i likhet
med annan varuförädling, måtte beskattas endast ge
vom årlig bevillningstaxering, hvarvid K. M:t ej
heller anser att något minimibelopp af behållen vinst
för denna meia än för annan industri hädanefter
borde fastställas.
8:0 Svafvelbrukstionden, senast beräknad till 950 rdr.
uppgår, efter fem års medeltal, till 985 rdr bko el-
ler 1478 rdr rmt, men synes, med afseende å sin
omvexlande storlek, ej kuuna beräknas till högre be-
lopp än rmt 1300
9:0 Mantalspenningar, upptagna i nuvarande riks-
stat till 343,000 rår bko, hafva stigit med hvarje år
och uppgingo år 1854 till 369,921 rdr.
Då således denna statsinkomst i följd af ökad
folkmängd årligen tillväxer, och enär de derå infly-
ande restantier, som årligen utgöra omkring 3333
rår 16 sk. bko, skulle, enligt här ofvan omförmälta
förändrade bokföringssätt, ingå i beråkningen på
leta ställe, kan ifrågavarande in:rad, enligt K. M:t
anke, för dena förestående statsregleringsperioden,
fven med afdrag af 10,600 rår samma mynt för de
rid förra riksdagen fråå mantalspenningar. befriade
backsiugusittare med deras hustrur och enkor samt
iahysesbjon, antagas till 363,333 rdr 16 sk. bko, el-
!er rmt 545,000.
10:0 Bötesmedel, vid sen-ste riksdag kalkylerade till
060 rdr bko, hafva åren 1850—1854, under be-
i nn