Utan den hufvudsakliga åtgärden, att taga bort rättigheten att slå pappersmynt, hvilken redan är antydd, finnas nemligen några andra i vår tanka nödvändiga, för att undanrödja eller förebygga monopoliiegenskapen hos dessa inrättningar, hvilken är hufvudkällan dertill att de icke åstadkomma det regultat, som vederborde; af samma skäl som en monopoliserad industriinrättning eller annat företag nästan alltid förblifver stationär och likasom i en dvala — (se blott t. ex. på den till vetenskapsakademiens förmån monopoliserade usla almanachan, jemförd med andra länders). En sådan föreskrift vore att, i stället att antalet af delegare i en privatbank nu är i lagen utsatt till ett visst minimum af 50 personer, så borde snarare ett maximum i antal vara föreskrifvet. Af den nu rådande bestämmelsen följer nemligen, att då åtakillige de förnämste i en provins till stort anta! förena sig om en bank, blir det svårt om icke nästan omöjligt för andra på samma ställe att upprätta en dylik bredvid; och låtom oss väl märka följande: att om ett sådant försök till uppsättande af en opposition skedde. så skulle egennyttan och vinningsbegäret hos det redan oktrojerads bankbolaget uppbjuda alla krafter och troligen icke sky några medel att såväl genom utskickande af skrifter i tidningarna, som genom försök till direkt, mer eller mindre loflig inverkan på vederbörande, förhindra rättighetens beviljande af regeringen. Hvad händer vidare? Kastom blott en blick omkring oss. Om en sådan bank förtjenar än så mycket, och rörelsen kan absorbera en vida större summa än sedelutgifningsrätten medger på grund af befintlig fond, så släppa de varande aktieegarne icke heller gerna ir främmande, och se i främsta rummet på : att kunna vinna det mesta möjliga med minsta möjliga fond. För att vidare kunna utsträcka systemet af att röra sig med pappersmynt åf egen tillverkverkning — det mest vinstgifvande — så långt som möjligt, eller med andra ord för att utbreda papperslapparna på en stor yta af landet, på det att de må bafva lång omloppstid innan de återkomma till inlösen, inrättas en mängd kontor i särskilta provinser. Härigenom invecklas naturligtvis rörelsen och kontrollerna försvåras till den grad, att en slug bankdirektion skall kunna trotsa den skarpsinnnigaste revisions falkögon. Konsten att anskaffa en viss summa riksmynt till revisionsdagen kan icke vara särdeles stor. En särskilt vådlig följd af denna förening emellan bankoperationernas utplanterande på många orter för samma bolags räkning och sedeltillverkningsrättigheten samt af deiegarnes stora antal är ock, såsom noga är bekant, att oaktadt den solidariska ansvarigbeten, bry de enskilte delegarse sig sällan om att granska bankens förvaltning eller följa den med en noggrannare uppmärksamhet. I fall det icke vore alldeles otänkbart, att sådana bedrägerier kunde inträffa här, som man sett i andra länder, som inledde bolaget i förluster, eller att nu en stoppning af en eller annan anledning inträffade, så skulle villervallan blifva större och snart sagdt omätlig i samma mån, som verkningskretsen är utbredd. Olyckan kunde aldrig blifva så känbar, om hvarje ort hade sin egen bank som svarade för sig och blott rörde sig med riksmynt. Från de här nämda osunda förhållarden, som nu ega rum, vägleda vi oss till följande hufvudgrunder för en bankrörelse hvilken bättre skulle uppfylla det i början af denna framställning antydda dubbla ändamål och derjemte verka samma moraliska goda som sparbankerna, men med en större lifskraft än dessa annars utmärkt nyttiga inrättningar kunna ega i följd af sin sammansättning och styrelse, som ej tillåter daglig och stundlig verksamhet, nemligen: : Sedelutgifningsrätten, såsom det egentligen demoraliserande uti de nuvarande bankerna, skulle först och främst borttagas. Delegarnes antal, uti en bank med solidariskt ansvar, borde begränsas inom ett visst antal af måhända högst 10 personer i stället att ett minimum af 50 nu är föreskrifvet. Dock behöfde detta icke hindra kommanditdelegares intagande. I aktiebanken kunde detta antal utsträckas, men alltid så, att styrel geng ledamöter skulle vara solidariskt ansvarige för de förbindelser, som af dem i bankens namn utgifyas, på det deras välfärd må vara beroende af bankens förvaltning. Solidarisk ansvarighet skulle inför lagen innebära ansvarighet såsom för egen skuld, så att icke de ansvarige vore befriade till dess utredning skett, hvilket gör ansvarigheten illusorisk. Slutligen bör lagen om banker underkastas en så noggrann revision, att bankrörelsens bedrifvande icke vidare må behöfva bero annat än af lag, och icke af en departementschefs godtycke. Genom dessa enkla åtgärder, som dock lära blifva ganska svåra att genomdrifva, emedan egenvyttan hos de närvarande bankbolagen motarbetar sådana förändringar af alla krafter. skulle man, enligt hvad vi våga tro, komma till ett system, som snart här likasom i flere andra Jänder der man lärt sig inse nyttan oci rätta betydelsen af enskilta banker, skulle visa sin frukt deruti, att åtminstone en bank uppstod i hvarje stad eller köping, och de alla för tiden befintliga besparingar i orten dit inströmmade för att göras fruktbärande. Detta skal! ock en gång komma, men naturligtvis fordras det att förut kämpa mången hård dust med det välbefästade penningevälde, som i skydd af sina monopolier är på god väg att likt de fordnå fylkeskonungarne, sins emellan dels jandet och herrskarerätten öfver rörelsen, hvar inom sina provinser. . PIUSNACEN a Am sr SA so UU rm mm