på morgonen. Hvartill tjenade det att skrifva, då han skulle sjelf inträffa i England på samma gång som hans bref? I London hade han sammanträffat med Tom :OCarnifex, lord Carnifex äldste son, hvilken från sin far erhållit uppmaning att med möjligaste skyndsamhet begifva sig till Florens, der denne upper sig. Tom hade erbjudit Aubrey plats i sin britschka; Aubrey hade antagit detta anbud, och här var han nu. Om den okände, som han funnit hos sin syster, om det behagliga eller obebagliga intryck han erfarit vid anblicken af honom nämdes ej ett enda ord. Hvem kunde blifva mer öfverraskad och förtjust än sir John, då, i det ban kort derefter inträdde i rummet, det första föremål, hvarpå hans ögon föllo, var bans länge saknade skatt, Aubrey, sittande bredvid Luoy? Sir John skulle, om hans föreställningssätt om decorum tillåtit honom det, uppfört sig narraktigt. Men med hvilken stolthet och ömhet betraktade han icke gossen,, som han kallade honom! Sanningen att säga, måste Aubreys herkuliska proportioner och vackra anletsdrag ha framlockat beundran af en mera opartisk domare än hans far. Baronetens ifriga frågor frimkallade genas! en ny upplaga af Aubreys nyss omnämda redogörelse, och derefter började emellan far och son en liflig eld af frågor och svar, liknande hammarslag, snabt efterföljande hvarandra på ett smedjestäd. Icke under att de hade mycket att säga hvarandra, då man besinnar deras tioåriga skilsmessa. De höllo på oafbrutet till dess Johns inträdande för att .:uka middagsbordet jorde slut på deras meddelanden. Kapt n avenne komplimenterade John öfver hans friska utseende, en ära, hvilken bredde öfver Jehns högtidliga anlete ett leende af innerlig belåtenhet.