på morgonen. Hvartill tjenade det att skrifva,
då han skulle sjelf inträffa i England på sam-
ma gång som hans bref? I London hade han
sammanträffat med Tom :OCarnifex, lord
Carnifex äldste son, hvilken från sin far
erhållit uppmaning att med möjligaste skynd-
samhet begifva sig till Florens, der denne
upper sig. Tom hade erbjudit Aubrey
plats i sin britschka; Aubrey hade antagit detta
anbud, och här var han nu. Om den okände,
som han funnit hos sin syster, om det be-
hagliga eller obebagliga intryck han erfarit
vid anblicken af honom nämdes ej ett enda
ord.
Hvem kunde blifva mer öfverraskad och
förtjust än sir John, då, i det ban kort der-
efter inträdde i rummet, det första föremål,
hvarpå hans ögon föllo, var bans länge sak-
nade skatt, Aubrey, sittande bredvid Luoy?
Sir John skulle, om hans föreställningssätt om
decorum tillåtit honom det, uppfört sig narr-
aktigt. Men med hvilken stolthet och ömhet
betraktade han icke gossen,, som han kalla-
de honom! Sanningen att säga, måste Au-
breys herkuliska proportioner och vackra an-
letsdrag ha framlockat beundran af en mera
opartisk domare än hans far. Baronetens ifri-
ga frågor frimkallade genas! en ny upplaga
af Aubreys nyss omnämda redogörelse, och
derefter började emellan far och son en liflig
eld af frågor och svar, liknande hammarslag,
snabt efterföljande hvarandra på ett smedje-
städ. Icke under att de hade mycket att säga
hvarandra, då man besinnar deras tioåriga
skilsmessa. De höllo på oafbrutet till dess
Johns inträdande för att .:uka middagsbordet
jorde slut på deras meddelanden. Kapt n
avenne komplimenterade John öfver hans
friska utseende, en ära, hvilken bredde öfver
Jehns högtidliga anlete ett leende af inner-
lig belåtenhet.