FRANKRIKE. deia r äfve YE ris, att franska och engelska kabinetterna ny ligen också i grekiska frågan varit af olik åsigt, i det franska regeringen vore benäge! draga tillbaka ockupationstrupperna från Grek land, medan England yrkar ockupationen fortfarande. TYSKLAND. Det påstås från ätskilliga håll, att Förent: Staternas regering skall ha beslutat att ick vidare erkänna någon förplikteise att erläggs Stader-Elb-tullen, åtminstone icke i den forn som densamma för närvarande utgår. SPANIEN. Efter en korrespondens från Madrid med dela vi följande skildring af marskalk Nar vaez kriticka ställning såsom ministerpresi dent samt den tvetydiga rol drottningen låter honom utföra. Man finner deruti ett nytt ganska pikant uppslag till förklaringsgrunc för det nya förhållande som inträdt i Madric genom konungens hemliga deltagande uti sty: relsen med en maktfullkomlighet, som mar förut icke sport hos denne monark, hvilker hittils ätnöjt sig med en negativ rol och sak. nat allt inflytande öfver ärendenas gång. Nå: gra vilsekomna bref, hvilkag innehåll skall vara i hög grad komprometterande för droit ningen, hafva råkat falla i konungens händer och farhågan för den offentliga skandal, som deras. offentliggörande skulle nedkalla öfvei drottningen, skall nu vara den mystiska orsaker till drottningens plötsligt påkomna eftergifvenhet för sin gemåls vilja. Korrespondenten yttrar sig som följer: Marskalk Narvaez börjar finna sitt arf ef: ter ODonnel ganska oangenämt. Det tros at han icke förutsett den brydsamma ställning han iråkat och att han med stor motvilja tills vidare spelar den rol man tilldelat honom. Han har råkat i uppenbar strid med hofpartiet och stött på en fast beslutsamhet bos drottningen; hvilket motstånd är för honom så mycket mera oväntadt, som han med visshet räknat på att få helt och hållet öfvertaga pogeringstyglarne, utan annan inblandning från drottningens sida, än som kunde vara en följd: af hennes böjelse att hafva något spelrum för sina småkapriser och sitt ombytliga lynne. Men förhållandena hafva helt och hållet förändrats på den senare tiden. Konung Fransisco, som förut saknade allt inflytande, åtnjuter nu största anseende vid drottningens hof. Det är numera han som styr henne och drifver henne fram till det oinskränkta maktgodtyckets yttersta mål, och hon fogar sig medgörligt efter hans önskningar. Detta af konungen så plötsligt vunna inflytande tillskrifves den mystiska besvärjelsekraften hos några bref, som fallit i konungens händer, och hvilkas innehåll skall vara i hög grad komprometterande för drottningens anseende. Af fruktan för skandalen skall drottningen nu slafviskt foga sig efter sin h: gemåls diktatoriska föreskrifter, och det är marskalk Narvaez, som i första handen får kläda skott för denna sängkammarintrig. Vid den minsta invändning han dristar framkasta mot de af hofpartiet påyrkade åtgärder, låter man honom förstå, att man icke är i ringaste mån förlägen att finna en efterträdare på marskalkens post, och Narvaez har följaktligen intet annat val än att antingen fortfarande vara kamarillans hejduk, eller nedlägga sitt embete, Hans afskedande var en dag redan afgjordt, men återkallades, emedan den tillämnade efterträdaren såsom ministerpresident, markis Viluma, icke kunde förmås att öfvertaga marskalkens tvetydiga rol. Emellertid blir marskalkens ställning allt mera slipprig, ochdrottningens afsigt att åter tillvälla sig oinskränkt välde träder allt tydligare fram i dagen. En del af karlisterna samt de andliga understödja detta förehafvande. Spaniens primas, erkebiskopen af Toledo, har blifvit kallad till hofvet. Man vet icke om afsigten är att åt honom uppdraga bildandet af en ny minister, eller om kamarillan endast räknar på goda råd af den högvördige prelaten. Under sådana förhållanden af oenighet och spänning mellan hofvet ock ministeren, hvilken sistnämde vill bevara åtminstone skenet af konstitutionalism, väcker det inom landet allmän förundran, att Narvaez, mannen med den beprisade jernviljan. icke anser sig för god att qvarstå uti denna för en åtminstone till namnet konstitutionel ministerpresident föga hedrande ställning. Ministören lider dagliga förödmjukelser med den största möjliga resignation. PORTUGAL. Den sista portugisiska posten medför underrättelser till och med för den 23 Oktober, men innehåller inga nyheter af betydenhet. Valen hade ännu icke börjat, och landets politiska ställning var så till vida tryggad, att man icke: befarade någon återverkan från händelserna i Spanien. :Underrättelsen om Narvaes trädande i spetsen för spanska styrelsen hade icke framkallat någon öfverraskning. Den tid är förbi — yttrar en korrespondent till Times.— då Portugal kunde se sig nödsakadt att antaga en mindre frisinnad regering, i följd af den spanska reaktionens pätryckning. Det parti i Portugal, hvilket Narvaez förut erkände såzom motsvarande hans eget. har nu blifvit aflägsnadt från allt inflytande på styrelsen, och det är icke troligt att konungen banar väg för detsamma till regeringsroret. De sista fem årens mera frisinnade och försonliga förvaltning har afvisat såväl ultrakortigternas anm unltranrnoraseetoernag anEgnräk