DOKTOR ANTONIO. EN BERÄTTELSE FÖRFATTAREN AF TILL LORENZO BENONI. Öfversättnirg från engelskan. ) Det var en liten vacker t.-ater, präktigt upplyst med vaxljus, och med varterr och loger öfverfylda. Hela la haute :vole på stället är församlad här,, hviskade A tonlo till Lucy. EöHaute volge i Taggial sade Lucy leende. jöopJa visst, svarade Antonio skälmaktigt. Listan börjas med en markisinna, den der gamla damen med den genuesiska pezzotton på sitt hufvud, som ser ut att vara — kom väl ihåg att jag endast säger ser ut att vara — så anspråkslös. Detta palats och denna teater tillhöra henne, och hennes familj har sedan urminnes tid varit den förnämsta i orten. Markisinnan har visat er den artigheten att afstå sin loge åt er. Så vänligt! sade Lucy; jag önskar att jag kunde tacka henne. Ni kan antaga vår plägsed här i Italien, om ni behagar,, och göra henne en visit i hennes loge. Den der tunna spetsiga näsan och det der gula ansigtet, beskuggadt af hvita plymer på venstra sidan, tillhöra en baronessa, och den gamle herrn med pudradt hår, som hviskar i hennes öra och ser så vigtig ut, är stadens borgmästare. Det der komiska ansigtet längre bort, med grå ögonbryn och grå ögon, som ser så oskyldigt ut — Antonios beskrifningar afklipptes tvärt genom en gäll hvissling och ridåns uppdragan() Se Aftonbl. v:r 219—223, 225, 226, 228-231, 233— 244, 246—250 och 252—254.