DOKTOR ANTONIO.
EN BERÄTTELSE
FÖRFATTAREN AF TILL LORENZO BENONI.
Öfversättnirg från engelskan. )
Det var en liten vacker t.-ater, präktigt
upplyst med vaxljus, och med varterr och
loger öfverfylda. Hela la haute :vole på
stället är församlad här,, hviskade A tonlo
till Lucy.
EöHaute volge i Taggial sade Lucy leende.
jöopJa visst, svarade Antonio skälmaktigt.
Listan börjas med en markisinna, den der
gamla damen med den genuesiska pezzotton
på sitt hufvud, som ser ut att vara — kom väl
ihåg att jag endast säger ser ut att vara —
så anspråkslös. Detta palats och denna te-
ater tillhöra henne, och hennes familj har se-
dan urminnes tid varit den förnämsta i orten.
Markisinnan har visat er den artigheten att
afstå sin loge åt er.
Så vänligt! sade Lucy; jag önskar att
jag kunde tacka henne.
Ni kan antaga vår plägsed här i Italien,
om ni behagar,, och göra henne en visit i
hennes loge. Den der tunna spetsiga näsan
och det der gula ansigtet, beskuggadt af hvita
plymer på venstra sidan, tillhöra en baronessa,
och den gamle herrn med pudradt hår, som
hviskar i hennes öra och ser så vigtig ut,
är stadens borgmästare. Det der komiska an-
sigtet längre bort, med grå ögonbryn och
grå ögon, som ser så oskyldigt ut — Anto-
nios beskrifningar afklipptes tvärt genom
en gäll hvissling och ridåns uppdragan-
() Se Aftonbl. v:r 219—223, 225, 226, 228- -231, 233—
244, 246—250 och 252—254.