felaktiga, företager sig författaren utredandet af
en i hans tanke riktigare grund för denna lag-
stiftning. De fördelar, som verkställigheten af
hittills utkomna skifteslagar skänkt åt svenska
jordbruket,, säger han, synas i brist af säkerhet
för framtiden svårligen kunna vara andra än
de, hvilka zå till sägandes för dagen skördas
af dem, som genom skiften blifvit lyck
lottade. I anledning af påståendet, att Skåre
skulle vara ett talande bevis på enskiftens
fördelar anmärkes, att ett sådant välstånd som
det skånska ej kan hvar som helst frambrin-
gas genom enskiften, Om gagn af andra
slags skiften än enskiften (hvilka i nu gäl-
lande stadga heta laga skiften) kan föga vara
fråga, sedan dessa existera med tvängsritt
för hvarje delegare i samfällighet att dem er-
hålla., I afseende på utbrytningar genom
enskifte föresiås, att delegare i by, som ej
innebar hundrade tunnland odlad eller till
odling duglig jord, hvarken vore skyldig
eller på byns bekostnad berättigad att låta
sin lott i byn genom skifte utbrytas, samt
att all den odlade eller odlingsbara jord,
som befunne sig på längre afstånd än attden
inneslötes af en qvadrat, hvars rot vore en
fjerdedels mil, med högst en åttondedels mils
afstånd från bostaden till hvarje sida, skulle
från byn skiljas, samt deraf inrättas enstaka
besittningar eller nya byalag. Författarens
åsigt är, att näst enstaka possessioner af en
viss vidd, mindre byalag äro förmånligast
och ega afgjordt företräde framför enstaka
lotter af en viss mindre vidd; och härigenoz
skulle enligt bans tanka ett helt nytt fält
öppna sig för lagstiftarens omtanka vid fråga
om en egodelningslag.
Det skulle alltför mycket öfverskrida före-
målet för denna anmälan, att här ingå i ve-
derläggning af ofvanstående satser, som
likväl måste förklara vara i vår tanka grund-
falska och ursprungna från förf:s kända oppoai-
tion mot alla de lagstiftningsreformer, hvilka en
af den gamla Jagkomitåns snillfikaste mä
föreslagit. Det är också i detta hänseende
ganska följdriktigt, att nu i Berättelsen af-
trycka den uppsats 1 ämnet, som justitieom
budsmannen gjort för mer än 20 år sedan.
För hvilket fall som helst lärer det numera
vara nog sent att föra lagstiftningen i deita
hänseende tillbaka och att, genom hvilka
konstiga spetsfundigheter som helst, bevisa
bort de välgörande verkningar för landets
ekonomiska förkofran, som, enligt erfarenhe-
tens osvikliga vittnesbörd, det af författaren
å afvogt bedömda enskiftesverke: eller det
ännu mer fruktads parcelleringssystemet till-
vägabragt både i Sverge och andra länder,
der civilisationen sått och går framåt.
Deremot hafsa vi med tillfredsställeise fun-
nit, att justitieombudsmannen anser skiftes-
verket utgöra ett ärone för allmän lagstift-
ning, och icke, såsom hittills skett, på visst sätt
tillhöra den ekonomiska. Hvad han härom
yttrar, är så betydelsefullt och träffande, att
vi ej kunnat neka oss nöjet att här iaföra
detsamma. Motivet har följande lydelse:
En bland de orsaker, som utestänga en framför-
allt önskad trygghet i jordeganderätten, hvars före-
nande med skiftesverset är af så stor vigt, ligger
uti sjelfva lagstiftningssättet i ämnet. Det kan väl
svårligen sättas i fråga, att ju ena rent ekonomisk
behandli:g deraf, och skiftesstadgara utfärdande utan
ständers medverkan öfverskrider den i grundlagen
utstakade gräns för kogungamakten, och att föga nå-
gon ändring i nämde stadgar kan vidtagas, utan att
jordeganderätten och följaktligen jordabalken i all-
männa lagen derigenom lida. någon inverkan. Huru
ogrundad den häraf uppkommande farbågan för för-
ändringar än må vara, så vore det dock alltid bättre
om den ej funaes och ej kunde finnas. Ej mindre
för att. kuona betrygga lagens varaktighet, än att få
dess innehåll väl öfvervågdt, äro folkets ombud be-
rättigade till delaktighet i lagstiftningen. Man li-
tar mera på beståndet af en lag, som ej utsa deras
bifall kan ändras. Det skulle derföre icke litet hafva
bidragit till det ändamål, hvarom nu är fråga, om
skiftesstadgan tillkommit i den väg, som grun:!2-
garne för stiftande af allmän civil lag föreskritva.
Och det kommer att ej litet bidraga till detta än-
damål i framtiden, om regeringen ådagalägger sin
föresats att ej mer låta i annan väg någon förän-
dring af skifteslagarne vidtagas.
Vi återkomma i morgoa till några andra
delar af den på ständernas bord hvilande be-
rättelsen.