hvars talrika familj endast tvenne söner qvar-
lefde, och båda dessa söner voro af politiska
skäl landsförvista. Signoran hade utbytt Ge-
nuea, der familjen fordom bott, mot trakten
af Taggia, der återstoden af hennes jordegen-
dom var belägen, och der hon lefde i stor
indragenhet.
En kort historia,, tillade Antonio, hvaraf
lätteligen skulle kunna göras en lång och
gripande, om endast en hundradel af de sor-
ger, den själsstyrka och den verksamma men-
niskokärlek, som innefattas deri, kunde fram-
ställas. :
Huru varmt sympatiserade icke Lucy nu
med doktor Antonios beundran förlady Eleo-
nora; hvilket innerligt deltagande kände hon
ej för henne och för en annan olycklig mor
der, hvars enda son äfven var landsflyktig!
SJUTTONDE KAPITLET.
. Teatern.
Då Antonio följande morgon kom till kar
pellet, fann ban Lucy ifrigt sysselsatt att göra
en teckning af signora Eleonoras hus, hvil-
ken hon ämnade skänka den gamla damen.
Lucy hade icke förr än denna morgon upp-
täckt huru pittoresk den åldriga bygnaden sög
ut, och huru vackert det mörka hvälfda gal-
leriet, som gick längs dess låegsida, kontra-
sterads mot den öppna terrassan derofvsnför,
hvilken grönskade af vinrankor, som slingrar
de sig i splier. Antonio satte sig bredvid
Lucy och började berätta henne hur han föra-
gående afton gått till Pistacchinia, hvilka haz
ann sysselsatta med intagarde af sin Supe,
bestående af sallat —-för attlenna dem den
efterlängtade underrättelsen att sir John Dar
venne och hans dotter skulle hedra morgon-
dagens representation med - sin . närvaro; och
hur denna nyhet blifvit mottagen med så yt-
terliga glädjeyttringar, sådant hurrande, dan-
sande kring rummet, och den stackars salla-