DOKTOR ANTONI0.
EN BERÄTTELSE
AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONI9.
Öfversättning från engelskan. )
2
E Denna upplysning minskade icke miss Da-
vennes beundran. Hon förklarade att hon
tyckte mycket om kaprissås, och då hon såg
Antonio fästa några af blommorna i hans
förr omtalade lustiga hatt, önskade hon att
äfven få några i sin, hvilket verkligen tog
sig ganska väl ut. Sir John samtyckte skrat-
tande att låta pryda sig på samma sätt —
de tvenne ledsagarne erhöllo äfvenledes sin
andel, och sålunda utstyrd, tågade den lilla
truppen genom byn Castellaro, der den blef
något begapad, men helsad med samma tec-
ken af vördnad och deltagande som öfverallt
annorstädes denna dag. Då och då steg nå-
gon af byns invånare fram till doktorn med
begäran, att han skulle besöka någon sjuk
person, hvilket, då ingen fara var för han-
å ned ett godmadigt småleende uppsköts
till morgondagen.
Ena bred, jemn, väl underhållen landsväg,
hvad sir Jobn kallade en väg passande för
istua menniskor, öppnade sig från byn i
1 riktning, sträckande sig öfver slutt-
f den branta bergshöjden i nyckfulla
gar, hvilka än dolde, än lät se fram-.
sidan af kapellet, beskuggadt af tvenne ekar
af oerhörda dimensioner. Invånarne i Ca-
stellaro, hvilka anlade denna väg i deras an-
jete3 svett, sade Antonio, visa den med stolt-
het, och de ha skäl dertill. De omtala för
r ändlig belåtenhet huru hvar enda at
de kigelstenar, med hvilka den är stenlagd,
fördes från hafsstranden; de som hade mul-
åsnor begagnade dem till detta ändamål, och
de som inga hade buro bördor på sina ryg-
; alla, berremän och bönder, unga och
vinnor och gossar, arbetade dag och
() Se Aftonbl. nr 219—223, 225, 225, 228 —231, 233—
244 och 246—250.