procent af alla inom skolåldern befintliga barn sakna
undervisning och att detta antal varit hela tiden i
så starkt aftagande, att man kan hoppas att det
snart skall reduceras till intet. År 1847 utgjorde
det nemligen 6,17 procent af hela antalet skolplik-
tiga barn, år 1850 3,27 procent, år 1853 endast 2,12
och innevaranie år 1,59 procent. Inom ännu ett
triennium borde således denna rubrik icke vidare
skyldra i tabellerna, ehuru vi knapi kunna hoppas
att i verkligheten ännu på flera år alla barn utan
undantag skola vara i åtojutande af skolundervis-
ning. Detta är icke ens förhållandet i de länder,
der, såsom i Preussen, oafbrutet en lång följd af år
arbetats för detta mål med stora ansträngningar och
en nog långt drifven stränghet. Då en del barn
skickas i skolorna redan före den skolpliktiga åldern,
kan det lätt hända att, enligt tabellerna, de under
visade barnens antal är större än de skolpliktigas,
utan att derföre alla skolpliktiga äfven njuta under-
visning. Emellertid torde Sverge redan ou kunna i
detta fall mäta sig med de mest civiliserade länder,
helst då man erinrar sig att många barn, särdeles
bland qvinnokönet, tagas ur skolan för att förtjena
sitt bröd eller bjelpa sina föräldrar, innan de fyilt
15 år, så att de ingalunda äro utan alla kunskaper,
ehuru de icke finnas upptagne bland dem som be-
söka skolorna. En annan fråga är den om under-
visniogens beskaffenhet i hvilket afseende ännu myc-
ket tyckes återstå för oss. Om vi t. ex. i en klass
sammanöra alla dem, som erhålla undervisning i fa-
sta (folk-) skolor, i allmänna läroverk och enskilta
läroanstalter, finna vi väl att antalet barn i denna
jemförelsevis lyckliga belägenhet är ijemntstigand-,
så att det v.d tidpunkierna 1847, 1850, 1853 och
1856 ökats från 117,978 till resp. 167,219, 176,187
och 186,328; men då med befolkningen äfven de
skolpliktiga barnens antal under sämma tid stigit
från 366,187 till 486,264, kan man icke säga att
tillökningen i förstnämda antal varit särdeles stor.
Af hela summan skolpliktiga barn komma nemligen
under denna kategori år 1847 omkring 32,22 procent,
år 1850 cirka 33,29, år 1853 vid pass 38,15 ochin-
nevarande år 38,32 procent. I de ambulatoriska sko-
lorna, der undervisningen nödvändigt måste vara
oregelbunden och ofullständig, undervisades nämde
år af hela summan resp. 25,11, 28,39, 29,39 och 35,12
procent, och i hemmen, der fen ännu mindre kan
koutrolleras, resp. 36,50, 29,54, 30,08 och 29,96 pro-
cent Öfverhufvud tyckes förhållandet inom alla tre
kategorierna hafva blifvit tämmeligen stationät, så att
i medelial under senaste qvinqvennium 60 procent
af barnen inom den skolpliktiga åldern icke åtnjuta
undervisniog i fasta skolor eller deremot svarande
läroanstalter. Här återstår således ännu mycket att
göra från kommunernas sida och medelbart från ata-
tens, särdeles bvad angår ivrättandet af lämpliga
flickskolor, enär vi icke torde mycket misstaga oss i
den förmodan, att större delen af dem som undervi-
sas i hemmet illböra qvinnokönet.
En annan omständighet, som påkallar synnerlig
uppmärksamhet, är förhållandet mellan lärarnes och
skolbarnens antal. Tabellen visar, att i de fasta sko-
lorna lärarnes antal sedan 1847 ökats från 1599 till
2274 eller i mindre proportion än skolbarnens, så att
förstnämde år en lärare lemnade undervisning åt 62
barn, år 1850 åt 68, år 1853 åt 70,3 och år 1856
åt 70 bara, ett uppenbarligen allt för stort antal,
om läraren skall, som sig bör, med uppmärksamhet
följa hvarje barns andliga utveckling, särdeles med
afseende på barnets mycket skiljaktiga ålder. Ge-
nom monitörer och i öfrigt lämpliga lärometoder kan
väl en del af denna olägenhet afhjelpas, men ega väl
de flesta lärare kännedom om dessa metoder och äro
väl skolorna i besittning af dertill nödiga läroappa-
rater? Ett permanent statsanslag till sistnämda än-
damål, med vilkor att kommunen tillsköte en mot-
svarande summa, skulle sannolikt vara en af de nyt-
tigaste statsutgifter. Om staten t. ex. skänkte 100
rdr till folkskolan i de kommuner, som för samma
ändamål anslogo 200 rdr, och den förra tillika be-
sörjde anskaffandet af de behöfliga tabellerna, rit-
ningarne m. m., skulle icke endast priset på dessa,
då uppkopet skedde i så stor skala, kunna blifva
mycket biligt, utan staten finge äfven en garanti
för att undervisningsmedlen voro af god beskaffen-
het och att öfverallt samma plan följdes. Med en
jemförelsevis mindre summa skulie man, åtminstone
inom ett eller annat decennium, kunna hinna till denna
unkt.
? I de ambula oriska skolorne kommo på en lärare
år 1547 77 barn, år 1850 90 barn, år 1853 91 barn
och år 1856 icke mindre än 99 barn. Äfven häri vi-
sar sig således snarar: en försämring än förbättring
de senare åren, och sammanräkna vi alla lärarnes
och alla i de fasta och ambulatoriska skolorna under-
visade barnens antal, finna vi, att år 1847 räknades på
en lärare 68,7 barn, år 1850 omkring 78, år 1853 78,6
och innevarande år 81,6. Men denna skenbara för-
sämring motväges i vår tanke mera än tillräckligt
deraf, atf de examinerade lärarnes antal högst betyd-
ligen tillväxt, e-är det är obestridligt, att en erfaren
och kunnig lärare kan vida bättre sköta 80 barn än
en utan till lig underbyggnad 68. Ar 1847 voro
nu bland lärare endast 1513 examinerade, d. v.
s. något öfver 54 4, men innevarande år 2653 bland
3751 cller något öfver 70 4.
Vi vilja icke vidare utsträcka dess: anmärkningar,
men det redan meddelade torde visa å ena sidan, att
rikets fokskoleväsende fortfarsnde gått och går fram-
åt, men å den andra, att ingen anledning är att lägga
händerna i kors och finna allting godt, utan att stora
ansträngningar ännu påkallas innan denna vigtiga
angelägenhet kan anses på ett tillfredsställande sätt
ordnad. .
Utan att förneka den i vissa delar tillfreds-
ställande beskaffenheten af de nu i dagen
komna uppgifterna om folkundervisningens
tills ånd, jemförda med de föregående årens.
anse vi det vara en alltför vågad slutsats af
Posttidningen, att Sverge redan nu skulle i
detta bänseende kunna mäta sig med de mest
civiliserade länder. Med någon erfarenhet af
det sätt, hvarpå dylika statistiska uppgifter
stundom tillkomma, kan man visserligen icke
på dem ensamt bygga alltför mycket. Likväl
framstå deraf onekligen vissa förbållanden i
t betydelse man icke kan jäfva.
hållande, hvars vigt författaren
i Postiidningen synes oss hafva förbisett, är
det utomordentligt stora antalet af barn inom
skolåldern, som fortfarande uppgifvas åtnjuta
undervisning i hemmen. Detta antal uppgifves
ligen ännu innevarande år till icke min:
dre än 145.711, utgörande i det närmaste 30
procent af hela det för året uppgifna antale
barn inom skolåldern. Af 10 barn, som hun:
nit den ålder, då de borde enligt lag gå j
skola, är det således öfverhufsud 3, som icke