sanning ganska mycket en sådan), som kom
mit för att uppvigla hans sardinska maje-
stäts stad Taggia. Vår polis är alltid bered-
villig att bespara landet sådana faror.
Alla hattar lyftades då våra vänner gingo
förbi, och många nickningar, vänliga leen-
den och handskakningar, egnade doktorn
särskilt, utvisade att han var känd och äl-
skad på stället. Han nickade åt en lång, ma-
ger, ljushårig ung man (den, som gjort er
hvilostol, miss Davenne), hvilken närmade sig,
helsade på sällskapet och derefter skakade
hand med Antonio; en förtrolighet hvilken
framkallade på sir Johns ansigte endast hälf-
ten af hans vanliga grimas, ty genom en
kraftfull ansträngning beherrskade baroneten
sig så till vida, att han undertryckte den an-
dra hälften. Detta obehagliga intryck utplå-
nades likväl snart genom det stilla, vörd-
nadsfulla sätt, hvarpå den unge snickaren led-
sagade de resande in i sin verkstad, ett stort
rum med kala vägger, der en gosse satt sys-
selsatt med att modellera ett hufvud i gips.
sDen der ynglingen har,, sade Antonio,
afgjord talang för skulpturarbeten; utan att
ha erhållit någon undervisning, har han redan
modellerat hufvuden och till och med helfi-
gurer. Han ämnar begifva sig till Rom, hvar-
ext en rik och ädelsinnad familj lofvat att
bekosta alla hans utgifter under det att ban
studerar; och jag misstager mig mycket om
ieke namnet Salvatore Revelli inom få år
blir aktadt inom de sköna konsternas repu-
blik. ) Den der långe karlen, sade Anto-
nio skämtfallt, pekande på den unge snicka-.
) Antonios profetia slog in. Revelli intog genast
en plats bland de då mest lofvande unga bildhug-
gare genom sitt första arbete, exponerad; i Ge-
nua 1849, en basrelief framställande en episod i
Columbi lif, och ämnadt för det monument, tom
genuesarne uppföra öfver sin store landsman.