Tyskland i detta hänseende gifver. Över hela Tyskland utbreder sig ett nät af historiska föreningar, från hvilka på senaste:tiden många förträffiiga antiqvariska och historiska belysningar egnats åt trakter och områden, som hittills hade varit otillgängliga för forsksingen. Det är någonting mycket vanligt att se Orter af ganska obetydligt omfång upprätta inom sig sin egen Geschichtes-und Alther ihumsverein, som då ofta i en tidskrift eller ån trycket utgifna handlingar meddelar resultatet af de forskningar, som der ega rum, ;ch de historiska dokumenter som orten eger: För hvad man på sådant sätt sysselsätter sig med år man efter hand ett allt lifligare och mera mfattande intresse; dylika historiska föreningar, såsom populära organer för ett vetenskapligt lif och sträfvande, äro i hög grad gnade att lifva folkets intresse för dess egen historia och nationalitet. Den del af Skandinaviska samfundets handingar, som i dessa dagar i bokhandeln utsommit, innehåller följande gamla akter: 1. Inventarier öfver Gripsholms slotts fatehur uti 16:de århundradet. Dessa, från kammarkollegii arkiv meddelade förteckningar från 1529, 1548 och 1554 öfver de bohagsting. -edskaper och prydnader, som då funnos på Gripeholm, utgöra rätt intressanta bidrag till kännedomen orm lefnadssätt och lyx under Gustaf I:s tid. Man finner här äfven uppgift på de taflor och andra konstsaker, hvilka 1548 funnos på det sedermera i detta hänzgeende s: riktade slottet. Taflornas antal uppgick till 90 stycken, af hvilka 21 voro conterfeij af kongl. familjen och samtid utländska furstliga personligheter och utgjorde början till len sedermera oupphörligt ökade rika porcrättsamlingen, och 69 andra historiemålningar, nest öfver bibliska ämnen, hvilka nätan allesammans synas ha gått förlorade. Man finner äfven, att år 1548 blefvo 6 stora raflor, frarnställande historiska ämnen, forhettrade aff Petter rueysn, liksom äfven samaa år 7 konterfej och 24 andra taflor blefvo örbättrade. Namn på mästare som målat lessa taflor angifvas icke; blott för tvenne taflor nämnes särskilt att de äro flamske. 2. Brejvexlingen emellan rikskanslern Axel Osenstjerna och svenska regeringen (meddelad ur Oxenstjernska samlingen) fortsättes från föregående del. De bref dels från förmynda-estyrelsen dels från den store rikskansleren, hvilka här meddelas vända sig omkring krigs;ch fredsutsigterna mot slutet af år 1635, ef: er det 26-åriga stilleståndets afslutande med. Polen. Regeriagen ådagalägger sin beredvilghet att göra hvad möjligt är för att till Sverges ära och säkerhet fortsätta kriget, för hvilken sak den sammankallat riksdag, men kunne J uthi medler tijdh medh manier och aågon reputation snoo Oss uthur thet wisendet, wore thett så myckit bättre. 3. Relation om hvad på riksdagen i Stockholm förefallit 1733, hvilken förvaras i riksarkivet och fordom har tillhört svenske envoyn i Haag friberre J. F. Preis. Denna relation innehåller endast en sammanträngd redogörelse för förhandlingarne på riddarhuset; derjemte omnämses ett och annat hörande till ceremonielen, som är roligt nog. Så kan det måhända i närvarande stund, då man fått höra och läsa så många helsningstal af deputationer riksstånden emellan, roa våra läsare att erfara, det dylika tal stundom icke blott haft poetisk flykt, utan till och med hällits på vers. Så önskade 1731 ordföranden för borgareståndets helsningsdeputation rådmannen i Stockholm Scherping, den i ymnighet församlade adelen, att det aldrig måtte tryta Trogne män som Cassan gömma, Samvetsmän som folket dömma, Kloka män som fatta slut, Tappra män som förat ut.v Ett eget prof på blygsamhet i fråga om befordrandet till trycket af sina vältalighetsfoster såsom . riksdagsman finner man äfven här. När adeln efter riksdagens högtidliga öppnande återkom till riddarhuset, tackade den landtmarskalken grefve A. Horn för det vackra tal han hållit för Kongl. Maj:t; och assersor Lillienstierna proponerade, om icke sådant genom trycket kunde blifva mera bekant, hvilket emot landtmarskalkens vilja blef beviljadt. EH 17 CC TN) a JON TV BT