gick egentligen öfver Col di Tenda. Det bände sig att under ett af hans besök i Nizza inträffade ett häftigt snöfall, som gjorde det omöjligt att återvända till Turin den vanliga vägen. Det enda alternativet var att sjövä gen fara till Genua, hvarifrån hams majestät lätteligen kunde komma till sin hufvudstad. Han gick således ombord, men vädret var blåsigt och sjögången så svår, att han var nödsakad att vända tillbaka. Folket i provinsen, som länge förgäfves sökt att erhålla tillåtelse att öppna en väg långg kusten, omfattade genast det tillfälle som sålunda erbjöds det. Jag borde ha nämt förut, att regeringen i Piemont hade tillika med republiken Genuas fordna stater äfven ärft dess fördomar mot en landsväg åt franska sidan, Befolkningen i alla städerna och byarno uttågade således i massa, med borgmästarne och kyrkoherdarne i spetsen; fördjupningar fyldes och klippor umdanröjdes inom en otroligt kort tid. Här, ers majestät, är en väg till er tjenst, ropade hvarje röst, och bans majestit täcktes i nåder begagna sig af tillbudet. En kurir afsändes från Turin, med befallning till folket att upphöra med väganläggandet — mer den ankom en dag för sent, ty vägen var redan färdig, och kung och hofmän hade invigt den. . ur Doktorn förde nu sina följeslagare genom staden, som hade ett besynnerligt medeltidsutseende, med å ömse sidor om gatan mörka hvalf och hemlighetsfulla mörka gångar, af hvilka en del oförmodat förde till grönskande, solbelysta platser, upplifvande att skåda. Miss Lusy förundrade sig öfver den mängd stenbryggor. hvilka öfver deras hufvuden voro lagda från hus till hus, och hvilka hennes cicerone förklarade vara ämnade till räddningsmedel undan en ofta återkommande obehaglig besökare — jordböfningen, En annan