STOCKHOLM, den 24 Okt. Konungens trontal, hvaraf säkert en hvar af våra läsare redan med tillfredsställelse tagit del, innefattar ett program för den derigenom öppnade riksdagen af ett vida bestämdare innehåll, än något tal från svenska tronen allt sedan år 1844. Det är icke så rikt på löften som detta, men de löften, som deri innefattas, synas vara både på allvar menade och jemväl lättare att uppfylla. Detta program är utan tvifvel af en långt större betydelse än den personalförändring, som under de senare månaderna föregått inom rådkammaren; ty det bevisar, livad den senare hittills endast gfvit anledning förmoda, att ställningen väsentligen förändrat sig och att styrelsen går i en annan riktning än förut. För knapt halftannat år tillbaka utfärdade Kongl. Maj:t en lag angående ändring i 1 kap. 2 S missgerningsbalken, hvilken alltför uppenbart innebar en syftning att inskränka religionsfriheten. Uti sitt trontal till innevarande riksdag har konungen öppet förklarat, att H. M:t anser en på egen orubblig öfvertygelse och aktning för andras andeliga tro grundad fördragsamhet tillhöra den protestantiska kyrkans väsende, att de lagbud, som lägga hinder mot religionsfriheten och fri anddaktsöfning, böra försvinna, och allmänna lagen sålunda bringas i närmare öfverensstämmelse med syftningen i grundlagens 16 6, denna omtvistade paragraf, hvars föreskrift, att konungen skall ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt han derigenom ieke störer samhällets lugn eller all: män förargelse åstadkommer, alltsedan 1809 hittills beklagligen icke kunnat blifva en sanning. Vid förra riksdagen afslog konungen, på tillstyrkaade af sina dåvarande rådgifvare, ett förslag, hvarigenom någon lättnad skulle be redas för ogift qvinna att blifva myndig, då hon fyllt 30 år. Vid innevarande riksdag förklarar konungen att, då ett billigt erkännande af qvinnans rätt är en ny borgen för ett troget uppfyllande af hennes kall inom samhället, konungen är sinnad föreslå, att ogift qvinna vid 25 års ålder må vara myndig, vid förra riksdagen framlade konungens rådgifvare tvenne propositioner rörande tull lagstiftningen uti en dels stationär dels prohibitiv riktning. Vid den innevarande och sedan konungen låtit utfärda den af rikets ständer senast beslutade tulltariff, innefattande betydliga nedsättningar i tullafgifterna, har konungen tillkännagifvit sin afsigt vara att meddela rikets ständer ett förslag till ny sådan författning, genom hvars antagande en efter tidsomständigheterna lämpad ytterligare utsträckning af grundsatsen om handelns frihet skall vinnas. Uti talet från tronen ännu vid slutet af förra riksdagen förordades de under riksdagens lopp af regewingen till rikets ständers pröfning öfverlemnade förslag dels om sättet för riksstyrelsens förande i vissa fall uti de förenade rikena, dels derom att tryckfrihetsförordningen skulle från egenskapen af grundlag öfvergå till den af allmän lag. Uti dettrontal, hvarmed konungen nu helsat rikets ständer, finner man dessa frågor helt och hållet med tystnad förbigångna, eller — hvad vi anse här böra betyda detsamma — öfvergifna. Vi anteckna detta såsom oemotsägliga bevis ej mindre på den -förändrade s:ällning regeringen intagit till representationen och folket, än på det välgörande inflytande, som .det allmänna tänkesättets utveckling utöfvat på styrelsens åsigter. Sedan under loppet af nära fyratio år de internationella förhållandena mellan Sverge och Norge icke varit föremål för rikets stänclers öfverläggningar, och den förening, som e, mellan dessa riken egt rum, vid våra riksda gar knappast gifvit anledning till annat än tvi sigheter, såsom exempelvis det så kallade soc. terkriget, finner man nu med tillfredsställelse,. att Aere vigtiga förslag till gemensamma lagar för de båda brödrarikena komma att blifva. föremål för både Sverges ständers och Norgres stortbings pröfning och beslut, och man anar en bebådelse af ännu vigtigare förslag till bi stryggande af den skandinaviska unionens samtid, när man på samma gäng hör konur ger förklara, att han, trogen sina plikter så .som unionens konung, söker fullkomna den storarta de bygnaden, fullborda de delar dera f, som .omständigheterna ej ännu tillåtit att uppföra, och sålunda betrygga det helas sty rka och vara Ktighet. Med den varn 2 tillgifvenhet vi hysa för dot konstitutionella: och representativa styrelsesättet, hvars stora företräde består just deri, att regeringen icke , Dvist vidhåller förutfat tade meningar, utan låter upplysa sg ar er farenheten och leda si? af olkets önskningar, kunna vi icke annat än glädja 0SsS ät tal vittnesbörd härom, som kon wngens fxonta sålunda i mer än ett hänseende erbjuder. i Vidare erfar man med en kän Y2 af belå-! tenhet, att regeringen ärnar afgifv 8 förslag till landsförvisningsstraffets — afskafan de och bro tmålslagens förbättrande i vissa ana delar, äfvensom föreslå vissa skatters bortta S20de eller nedsättning; att åtminstone en .92e af det tryckande skjutsningsbesväret, nemligext postskjutsen, kommer att lindras; att rikets ständer få emottaga planen till ett omfattande jernvägssystem, mäktigt att främja landets ytterligare utveckling, äfvensom förslag till ordnande af lagstiftningen om våra skogar m. m. Vi hoppas likväl i afseende på sistnämde förslag, att icke blott, såsom tillförene vid flera tillfällen i vigtiga ekonomiska frågor egt rum, i NAKTAR ANTANEFEFN