flöd. — Sicilianarne förlitade sig på att kung-
Jiga familjens vistande ibland Jem skulle be-
fästa en fastare förening och betrygga ett
veraktigare godt förstånd emellan nationen
och öfverheten. Då togos snart ur denna
villfarelze. Men om denna tiderymd af fyra.
år, från 1799 till 1802, då vid freden i A-
miens kungliga familjen återuppsattes på Nea-
pels tron, skall jag säga ingenting, ty det
skulle endast vara att framställa samma tafla,
ehuru i mattare färger, hvilken jag längre j
fram måste framställa.
Åzx 1806 nödsakades Ferdinand och hans!
familj att ännu en gång fly till Sicilien. Lik-
som för alla bourboner, så predikade erfaren-
bet och olycka förgäfves för detta kungliga
per. Fastbållande sig, sårom de gjorde, vid
hoppet att återöfra Neapel genom Siciliens
itrade och tillgångar, skulle man tycka att
de, om ock endast af politik, OLAROrgE-
fullt bordt undvka att såra Öboernas kän.
slor. Men tvertom. Först af allt lade hof-
vet med våld beslag på Monte de Pietå,
fattigkassan, — De penningar, hvilka mot
regeringens borgen at enskilta personer voro
insatta i banken, tillgrepos dernäst; frånvaran-
de personers, vänners eller fienders, egendom
konfiskerades; och de summor, som på deita
sätt samlades, användes att göda de neapoli-
nska emigranter at hvilka hofvet var öfver-
sväramadt, och som, enligt en sträng historie-
skrifvare, Colletta, voro skälmar, krukor och
oduglingar. Alla högre och vigtigare embe-
ien skänktes neapolitanare, och neapolitanare
Ett systera af politiskt spioneri orga-
et publik 7
ar voro tk je
Regeringen vädrade jakobiner
En person insaites i fängelse en-
dast derföre att man ofta sett honom samtala