DOKTOR ANTONIO.
EN BERÄTTELSE
AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONI2.
Öfversättning från engelskan. )
Doktor Antonio synes icke vara uppblåst
öfver den gunst han vunnit hos sir John; han
tager det med ödmjukhet, måhända såsom en,
hvilken hela tiden känt sig berättigad dertill;
icke heller har hans framgångar som orke-
steranförare och som virtuos på guitarr och
flöjt förvridit hufvudet på honom. Doktor
Antonio fortfar att vara samma lugna, anspråks-
lösa, tjenstaktiga, godlynta varelse, som han
var för fjorton dagar sedan. Orsa han under-
gått någon förändring, så består den i en nå-
got större prydlighet i det yttrey men likväl
så obetydlig att det erfordras ett skarpsynt
öga — en qvinnas öga troligen — för att
upptäcka den. Hans rock är kanhända en
mån omsorgsfullare borstad, hans hår och
skägg mera omsorgsfullt putsade, hans hais-
duk mindre löst knuten kring halsen än förut.
icke heller göra hans musikaliska sysselsättnin-
gar någon minskning i hans besök hos miss
Davenne, hvilka äro lika täta som någonsin;
och ehuru han synbarligen har mycket annat
att sköta, fianer han alltid tid att göra sig
nyttig och angenäm vid osterian: Då han,
till exempel, en dag hörde Lucy anmärka att
myggorna började blifva besvärliga om nät-
terna, grep han genast till verket, uppsatte
stänger kring hennes sing och kring sir Johns,
och hängde -: yggnät öfver dessa stänger; och
då han derefter hörde klagomål från sam-
ma håll öfver att flugorna voro odrägliga,
4) Se Aftonbl. n:r219—223, 225, 226, 228—231, 233 och
234—242.