DOKTOR ANTONIO. EN BERÄTTELSE AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONI2. Öfversättning från engelskan. ) Doktor Antonio synes icke vara uppblåst öfver den gunst han vunnit hos sir John; han tager det med ödmjukhet, måhända såsom en, hvilken hela tiden känt sig berättigad dertill; icke heller har hans framgångar som orkesteranförare och som virtuos på guitarr och flöjt förvridit hufvudet på honom. Doktor Antonio fortfar att vara samma lugna, anspråkslösa, tjenstaktiga, godlynta varelse, som han var för fjorton dagar sedan. Orsa han undergått någon förändring, så består den i en något större prydlighet i det yttrey men likväl så obetydlig att det erfordras ett skarpsynt öga — en qvinnas öga troligen — för att upptäcka den. Hans rock är kanhända en mån omsorgsfullare borstad, hans hår och skägg mera omsorgsfullt putsade, hans haisduk mindre löst knuten kring halsen än förut. icke heller göra hans musikaliska sysselsättningar någon minskning i hans besök hos miss Davenne, hvilka äro lika täta som någonsin; och ehuru han synbarligen har mycket annat att sköta, fianer han alltid tid att göra sig nyttig och angenäm vid osterian: Då han, till exempel, en dag hörde Lucy anmärka att myggorna började blifva besvärliga om nätterna, grep han genast till verket, uppsatte stänger kring hennes sing och kring sir Johns, och hängde -: yggnät öfver dessa stänger; och då han derefter hörde klagomål från samma håll öfver att flugorna voro odrägliga, 4) Se Aftonbl. n:r219—223, 225, 226, 228—231, 233 och 234—242.