ännu mer invecklad. De undersöka den till sin princip; somliga förneka, andra försvara interventionsrätten, och ingendera sidan har svårt att finna historiska auktoriteter till stöd för sin åsigt. La Presse, ständigt radikal i sina läror, förklarar sig i dag på ett särdeles bestämdt sätt för mnoninterventionsprincipen, och Charivari, så Charivari den är, tyckes mig vara den, som på denna teori gifvit det bästa svaret: )Omp,, säger han, det händelsevis i någon vrå af Europa skulle finnas en krönt menniskoätare, en konung som stucke sina undersåter på gaffeln, skulle anledning finnas för handen att intervenera? — Man måste medge, att det är svårt att svara nej på denna fråga. A. H. En sak, som är ganska betecknande och väl förtjenar att man lägger märke dertill, är den inbitna harm och förbittring mot Sverge, som fortfarande uttala sig uti de bled, som från Ryssland mottaga sina inspirationer. Le Nord går i detta såsom i andra fall i spetsen, och otaliga stickord, artiklar och korrespondentmeddelanden, fulla af vrängda framställningar och giftiga förespeglingar, vittna tillräckligt om den sinnesstämning mot vårt land, som för närvarande råder inom ryska hofvet och diplomatien, och om den lösen, som i detta afseende blifvit gifven åt Rysslands publicistiska tjenstehjon öfverallt i Europa. På senaste tiden är det i synnerhet norske vicekonungens resa till Köpenhamn och de tecken, som häntyda på ett närmande mellan de skandinaviska folken, som gifva det ryskbelgiska bladet och dess ekon på närmare och fjermare håll anledning än till sarkasmer och fientliga utgjutelser, än till högtidliga varningsrop, stälda till det konservativa Europa. I ett af de med gårdagens post hitkomna numrorna innehåller Le Nord en artikel, som troligen blott för syns skull erhållit formen af en korrespondensartikel från Kiel af den 4 dennes. Bladet lägger synbarligen mycken vigt på denna artikel, ty denär tryckt med större stil än den, hvari korrespondensartiklarne eljest meddelas; och då den innehåller åtskilliga betraktelser, som, då man känner den ryska syn-t punkt från hvilken de utgå och den sinnesstämning som dikterar dem, kunna, liksom mycket annat af hvad det ryska bladet innehåller vara på sitt sätt ganska lärorika för svenska läsare, vilja vi i korthet fästa våra läsares uppmärksamhet på hvad som synes utgöra kärnan deraf. föArtikeln innehåller först med anledniag af ministerkrisen i Danmark de grannaste loford öfver geheimerådet Scheele. Det finnes — heter det -— få statsmän i Danmark, som förtjena sympatier och stöd af ordningens vänner och af Danmarks verkliga vänner (Ryssland ?). Han är den ende, som är vuxen den närvarande ställningens stora svårigheter. Förfogande öfver den demokratiska majoriteten inom representationen (!!), är han dock ett ypperligt stöd emot demokratiens fordringar, och såsom en kraftig motståndare så väl mot ridderskapet i hertigdömena, som vill af dessa göra en sjelfständig stat, som emot nationalpartiet, som med uppoffrande af de tyska landsdelarne åt Tyskland vill vinna en skandinavisk union, kämpar han med ifver för den monarkiska enheten (och derigenom för den utsigt ryska huset kan ha att såsom eventuel arftagare i Holstein en gång få danska helstaten i sitt våld). Han är den ende, som kan åvägabringa en stark och varaktig minister, och hans fall skulle utgöra begynnelsen till en allmän förvirring. KEDenna ryska orlofssedel åt Scheele slutir med följande ord: Såsom klarsynt statsman är hr Scheele en afgjord motståndare till de skandinaviska utopierna. Alstrad i universitetsungdomens exalterade inbillning, skickligt underblåst och begagnad af ett visst parti ij Sverge, i spetsen för hvilket står vicekonungen af Norge, utgör skandinavismen en dödshotelse för Danmark och en fara för hela Europa. I synnerhet har Tyskland allt att frukta, om gent emot dess hamnar skulle uppstå en sjömakt, som skulle undergräfva dess handel och qväfva i födseln dess örlogsmarin. Vi inse lätt, att exalterade tidningsläsare i Tyskland, som äro mycket illa underrättade om hvad som försiggår här, icke se uti ministern för Holstein annat än en undertryckare af det tyska elementet i hertigdömena. Passionen lyssnar icke till förnuftsskäl; den anklagar och dömer utan vidlyftiga omständigheter. Men man måste förundra sig, att allvarliga män, som intaga betydande platser och hvilkas omdöme borde vara mera lugnt och oafhängigt, fördöma en politik, som de borde vara de första att söka upprätthålla. Hvad skulle det i sjelfva verket bli af Tyskland den dag, då den danska monarkien icke längre vore en mäktig damm mot inkräktningarne från de skandinaviska ider, som nu blifvit personifierade genom Sverge? Om Tyskland glömmer historiens lärdomar, så har Sverge å sin sida icke glömt sin forntid och erinrar sig mycket väl, att det segrande genomtågat Tyskland och regerat öfver dess skönaste provinser. ö Man finner lätt, att detta är ett lystringsord till de ryssvänliga junkerbladen i Tyskland, som de säkerligen icke skola lemna obegagnadt, På det nationella partieti Tyskland skall det utan tvifvel göra ett öfvervägande komiskt intryck att se detta Danmark, mot hvars så kallade inkräktningslystnad och mot Tyskland begångna oförrätter tyska pressen i långliga tider så förfärligt dundrat, nu framstäldt såsom ett Tysklands bålverk emot — Sverges Man har dock på den senaste tiden alltför väl lärt sig inse, från hvilket håll det är, som Tyskland hotas, som dess nationella enhet och deraf följande kraftutveckling verkligen motarbetas, för att man der skulle låta intala sig, att exa union mellan de tre skandinaviska rikena, hvilken hade till följd att de tyska landsdelarne finge följa sina naturliga tendenser, kunde innebära men och vådor för Tyskland. Allt för klart framlyser under de ömma bekymren för Tyskland en illa maskeRE RT AK TRATT falka TT an nära ig.