— En stor brist i våra barmhertighetsin-
rättningar är saknaden af tillflykisställen för dem,
som lida af obotliga sjukdomar (maisons des incu-
rables). Den stackars sjukling, som vid anstäld un-
dersökning å något af våra sjukhus erhåller den sorg-
liga domen, att hans onda icke kan botas, blir på
samma gång dömd till öfvergifvenhet och ofta till
hbjelplös förtvifian. Dessa olyckligas öde synes ost
vara så hårdt, att de framför andra beiryckta och
nödlidande borde kunna påräkna någon barmhertig-
het från lyckligare stälda medmenniskors sida.
I förntnämda belägenhet befinner sig munskänks-
enkan Christina Elisabeth Nyström. Genom ferfal-
diga intyg har för redaktionen vitsordats hennes fler-
åriga sträfvande att ärligt försörja sig, hennes skick-
lighet i sömnadsarbeten och hennes anständiga lecf-
verne. Hon har omsider blifvit behåftad med en tä-
rande sjukdom, som hos qvinnor ofta blir en följd af
stora sorger och umbäranden, och vid begäran att bl:
på Serafimerlasare tet intagen, har hon endast e-
bållit det intyget att hennes sjukdom är obotlig.
Hon är nu i den mest nödstälda belägenhet, nästan
husvill, emedan ingen vill i sitt hus mottaga en per
son, hvars krafter äro i oupphörligt aftagande och
som snart måste intaga sjukbädden utan utsigt att
någonsin mera kunna lemna den. Om det bland
hufvudstadens många ädla och välgörande fruntim-
mer finnes någon, som kan bereda den arma qvin-
nan en utväg att kunnoa i någon stillhet och ro till-
bringa den ringa återstoden af sitt hf, så torde god-
hetsfullt adress uppgifvas uti Aftonbladskontoret vid
Mynttorget, der för öfrigt närmare underrättelser
lemnas och de gåfrvor mottagas, som välvilliga men -
niskor möjligen skulle vilja lemna sjuklingen och för
hvilka i Aftonbladet skall redovisas.