DOKTOR ANTONIO. EN BERÄTTELSE AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONID. Öfoersättning från engelskan. ) EFörunderligt ! sade Lucy; och äro de lika goda som talangfulla ? De ha, för att säga det minsta, många goda sidor,, svarade Antonio, de äro nyktra, sjelfständiga och varmbjertade; de äro af naturen milda, och då de komma i gräl — 2 hvar fins väl menniskor som alltid lefva i e d med hvarandra — slutar tvisten sällan med slag.j Ni ser ut som om ni knapt trodde mig. Lucy rodnade, ty hvad Antonio sade var raka motsatsen till den beskrifning hon varit van att höra öfver italienarne. Förgät förutfattade föreställningar, eller snarare, fortfor Antonio, kom ihåg allt, och jemför de omdömen ni hört med hvad ni sjelf kommer i tillfälle att iakttaga. Verkligheten, mise Davenne, är pålitlig, och iakttagande af verkligheten skall visa er att ibland oss fins knapt ett enda exempel på att hustrur eller döttrar bära spår af deras männers eller fäders råhet; att Seg är ganska sällsynt, och likaledes brott; att det fins hela provinser — San Remo är en — i hvilka intet mord blifvit begånget i mannaminne. Egendomen är så fördelad, att de båda ytterligheterna af stor rikedom och stor fattigdom nästan äro okända, och likaledes, lyckligtvis, största delen af de olyckor, som härflyta från dem, — tiggeri till exempel. Jag talar na) Se Aftonbl. n:r219—223, 225, 226, 228—231, 233 och 234—241.