DOKTOR ANTONIO.
EN BERÄTTELSE
AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONID.
Öfoersättning från engelskan. )
EFörunderligt ! sade Lucy; och äro de
lika goda som talangfulla ?
De ha, för att säga det minsta, många
goda sidor,, svarade Antonio, de äro nyk-
tra, sjelfständiga och varmbjertade; de äro af
naturen milda, och då de komma i gräl —
2 hvar fins väl menniskor som alltid lefva i
e
d med hvarandra — slutar tvisten sällan
med slag.j Ni ser ut som om ni knapt trodde
mig.
Lucy rodnade, ty hvad Antonio sade var
raka motsatsen till den beskrifning hon varit
van att höra öfver italienarne.
Förgät förutfattade föreställningar, eller
snarare, fortfor Antonio, kom ihåg allt, och
jemför de omdömen ni hört med hvad ni
sjelf kommer i tillfälle att iakttaga. Verk-
ligheten, mise Davenne, är pålitlig, och iakt-
tagande af verkligheten skall visa er att ibland
oss fins knapt ett enda exempel på att hu-
strur eller döttrar bära spår af deras männers
eller fäders råhet; att Seg är ganska
sällsynt, och likaledes brott; att det fins hela
provinser — San Remo är en — i hvilka
intet mord blifvit begånget i mannaminne.
Egendomen är så fördelad, att de båda ytter-
ligheterna af stor rikedom och stor fattigdom
nästan äro okända, och likaledes, lyckligtvis,
största delen af de olyckor, som härflyta från
dem, — tiggeri till exempel. Jag talar na-
) Se Aftonbl. n:r219—223, 225, 226, 228—231, 233 och
234—241.