Hvilken betydelse skall den riksdaz, som med denna dag tager sin början, tå för vårt fäd lan 1? Hvilka frukter skall den komjan är idag a höljer äfven den närmaste fran 0 038 icke att kunna ly någon fik af detta täckelse, men det raå dock tillå195 053 uttala ma önskningar vi hysa, att de ufve ningar och beslut, tll hvilke svenska folkets representanter nu fgammania, måtte lända till tädernealandets sanna rå och verksamt befrämja ej minds dess ftning och andliga odling, desz örkofran 1 materielt välstånd. ru vi icke förbise vigten af de wolitiså or, som böra blifva föremål för representationeas behandling och som möjligen under riksdagens lopp komma att antaga en förut icke arad utsträckning, torde det dock kunna antagas, att vid denna likasom vid der latna riksdagen de ekonomiska och Ja frågorna komrma att företrädesvis ; ta representationen. Förbättringen af våra kommunikationsanr medelst ett fullständigare system af ögar och beredande af en ändamålsenlig ting i hela vår väghållning öfverhufvud, lättnad för jordbruket uti den tryckande skjutsskyldigheten medelst dess ersättsude gepom lämpligare fortsk ffningssätt och postväsendets förbättring, penningeoch kreditväsendets ordnande, så vidt detta af lagstiftningen beror, afskaffandet af den återstod af förbud, som ännu under förevändning af skydd vidlåder vår tull-lagstiftning, och antagande af den fria handelns system med finanatullar i stället för skyddstullar, fortgåendet på den väg till en förbättrad bränvinslagstifining. som först vid den sistförflutna riksdagen med framgång beträddes, ytterligare nedsättning i den allmänna bevillningen i den mån de betydligt ökade statsinkomsterna bereda utvägar dertill, — sådana äro exempelvis de frågor, som företrädesvis torde ligga mängden af vära riksdagsmän om hjertat. Viförmoda, att propositioner rörande alla eller de flesta af dessa frågor icke heller från regeringens sida komma att uteblifva, och man bör boppas, att dessa åtföljas af sådana beräkningar och planer, att representationens arbete derigenom blir i väsentlig mån underlättadt. De propositioner, som komma att ligga regeringen mest om bjertat, blifva emellertid förmodligen nu, såsom vanligt, de som angå behofvet af ökade anslag. Såsom otvifvelaktigt kan anses, att dessa komma att företrädesvis angå, utom statsjernvägarne, försvarsverket samt löneförhöjningarne för embetsoch tjenstemän. De utomordentligt stegrade priserna och andra omständigheter låta äfven ana, att de belopp, som komma att för dessa ändamål begäras, icke blifva emå. Utan att för närvarande, och innan propositionerna blifvit kände, inlåta oss närmare på dessa ämnen, anse vi oss kunna i allmänhet antaga, att representationen skall anse beviljandet af anelag, som innebära uttryck af förtroende tili regeringen, icke allenasi afmätas efter det bevisade och erkänt hofvet, utan äfven bero af det förtrocr rådgifvare förtjena, åt hvilka konungen be hafva öfverlemnat ansvaret för medleus användande. Utgående från denna konstitutionella grundsats, föreställa vi oss, att regeringen icke allenast låter vara sig angeläget stt bevisa behofvet af de äskade ansiagen sam: framlä alla för bedömandet af deras behöflig forderliga upplysningar, utan att äfven de bland konungens rädgifvare, som hafva säte och stämma inom representationen, inför denna afgifva sådana förklaringar, som må vara egnade att ingifva förtroende till ministeren. Vi sätta bland sådana förklaringar fortfarande i främsta rummet ett öppet tillkännagifvandre, att regeringen öfvergifver de mot vär konstitutionella frihet hotande förslag till grundlagsförändringar, hvilka sedan sistiidne riksdag, äro i enlighet med hennes då afgifna pro: positioner hvilande för att vid denna riksdag till slutligt afgörande företagas. Eburu det icke är det ringaste tvifvel derom, att ju både förslaget om upphäfvandet af tryckfrihetsförordningens egenskap af grundlag och det om den ambulatoriska prinsregeringen komma att åtminstone af tvenne stånd och följaktligen af rikets. ständer afslås, alldeles oberoende af hvarje sådan förklaring å regeringens sida, och vi således visserligen icke anse denna komma att utöfva något inflytande på förslagens öde, som ovilkorligen biir ett förkastande, anse vi likväl ett öppet förklarande, att regeringen icke numera sjelf önskar antagandet af de nämde förslagen, eller att hennes mnuvarande organer inom representationen åtminstone icke med sina röster biträda desamma, såsom ett oundgängligt vilkor för möjligheten af en försoning. Då konungen också redan afskedat den minister, som under loppet at den sistförflutna riksdagen hade kontrasignerat ifrågavarande propositioner, och denne lemnat rum för en annan, kan afgifvandet at en sådan förklaring icke heller innebära någonting förnärmande för regeringen. Man har trott sig hafva skäl för det antagandet, att det ombyte af konungens rådgifvare, som nyligen till någon del egt rum, skulle innebära omfattandet af mera liberala styrelsegrundsatter, än som utmärkte de afgångne ministrarne. Ombytet har likväl skett eå nyligen, kort före riksdagens början, att man icke ännu genom några från regeringen utgångna handlingar fått någon bestämd ledning för omdömet. En förklaring af den beskaffenhet vi här antydt skulle gifva en sådan ledning, KONTORETS STOKE Vas hållet obegriplig för sir John, var det någon