ten var nyss åtlerkommen fran en Källvarten-Kuranstalt, der han tillbringat omkring tre månader, utan stt kallvattenkuren i ringaste mån förmått härnmande inverka på sjukdomens gång. Tvärtom syntes den senare under vattenbehandlingen hafva antagit en raskare fart än under vanliga förhållanden. Med auledning häraf framstälde hr Nyman uti ett längre föredrag sina åsigter om kallvattenkurens otillförlittighet mot sypbilis, ehuru beklagligtvis denna läkemetod bland al:mänheten i detta hänseende vunnit ett oförtjent entusiastiskt förtroende. I många fall. likartade med det för sällskapet förevisade, har kallvatvenkuren visat sig icke blott otillförlitlig, utan positift skadlig, och det torde derföre vara hvarje samvetsgran läkares plikt att ej genom förordnandet af ett dylikt indifferent medel förhala en dyrbar tid, under hvilken mäktigare och mera hastigt verkande medel kunna och böra användas, emedan sjukdomen eljest lätt kan inom en ganska kort tid frambringa förstörelser, hvilka konsten sedermera ej eger i sin makt att reparera. Sällskapet har till alla delar instämt i dessa af hr Nyman yttrade åsigter. I sammanhang härmed torde böra anföras, att sällskapet, för att, om möjligt, komma till någon visshet i afseende på syfilisationens af några högt prisade, af andra förkastade läror; och sedan sällskapet fått sig bekant, att försök med den ifrågavarande nya behandlingsmetoden här verkställas, utsett en af 4 ledamöter sammansatt komit6å, för att uppmärksamt och opartiskt följa dessa försök och sedan derom rapportera till sällskapet. I den kirurgiska klassen hade hr Santesson redogjort för en af honom förrättad stenskärningsoperation, hvilken, såsom företeende åtskilliga mindre vanliga förhållanden, här torde förtjena något närmare omtalas. Patienten, en 32-årig bondeson från Elfsborgs län, hade en dag i Mars månad 1852, sysselsatt med att köra ved ur skogen, fallit omkull bredvid lasset på en upprättstående spetsig stör, som sönderslet byxorna och rände in i skrefvet, strax framom kanalöppniogen. Stören förorsakade ett djupt sår till venster om raphe, utur hvilket sår en stark blödning genast instälde sig, hvilken innan kort efterföljdes af en häftig verk med svullnad och allmänna febersymptomer. Tillika märkte patienten, att urinen till en del afgick genom såret. Detta varade dock ej längre än ett par veckor, hvarefter såret mer och mer drog sig samman utan apnan än lokal vattenbehandling, och på fjerde veckan efter olycksfallet var patienten fullkomligt läkt. Kort tid härefter instälde sig stranguri, med ständiga behof att urinera, atan att patienten förmådde framkrysta mer än några droppar i sender, hvarvid en tydlig känsla af någon främmande kropp i blåsbalsen gaf sig tillkänna. Under stillhet och återhållsarohet i mat och dryck mildrades symptomerna, och mellantiderna för urinkastningen blefvo längre, men vid minsta ansträngning förvärrades det onda ånyo Så hade tillståndet vexlat mellan bättre och sämre tills i Juli förlidet år, då hr S. i Warberg rådfrågades af mannen, sonderade honom, upptäckte närvaron af blåsest-nar och rådde patienten att för operations undergående vända sig till Göteborg eller Stockholm. Den 9 September intogs mannen för detta ändamål på serafimerlasarettet. Stenarnes storlek och blåsans oförmåga, i trots af ofta förnyade insprutningar, att hålla den för en krossningsmanöver erforderliga mängden fluidum, bestämde hr S. att använda stenskärning. Efter erforderhga förberedelser och förutgången anestesering, verkstäldes denna operation — sectio bilateralis — medelst hvilken patienten befriades från venne stora stenar, som dock brusto sönder då de kulle fattas och utdragas. Allt afiopp lyckligt och mannen utskrefs från lasarettet, 38 dygn efter operaiionen, fullkomligt återstäld och frisk för att afresa ill sin hembygd. Stenmassans totalvigt utgjorde omkring 2 uns och 1 drakma. Kemisk undersökning visade densamma till största delen bestå af basisk fosforsyrad kalk med en ringa inblandning af fosforsyrad ammoniak-talk. Blard de genom stenarnes sönderbristviog i blåsan uppkomna större och windre bitarne voro tvenne, hvilka gehast vid utdragningen ådrogo sig uppmärksamheten genom den lösare, nåsot elastiska beskaffenhet de företedde vid fatwninsen med tången. Sedan den vidsittande stenmassanv olifvit lösbruten, och det återstsende lagdt i vatten och utredt, befanns detsamma utgöras af wenne hopvecklade tygbitar. Dessa visade sig vid närmare undersökning vara afslitna stycken af brunt bomullssammet med upphöjda ränder (s. k. manchester) och i hvilka den opererade strax igevkände profbitar af sina vid olyckstillfället för 3!,, år sedan begagnade byxor. Dessa bitar hade sålunda, af den inträngande siören sönderslitna och i blåsan inskjutna, tjenat till kärnor för de båda efteråt bildade blåsestevarne. Hr Cederschjöld hade meddelat sällskapet en öfversigt af berättelserna om de af barnmorskornpa i riket under år 1854 verkstälda instrumentalförlossningar. Enligt denna öfversigt uppgick summan af dessa instrumentalförlossningar under nämde år till 150, hvaraf med tång blifvit verkstälda 131, med häfsel 1, samt med skarpa instrumenter 16 eller 10,13 procent. I tvenne fall är instrumenternas beskaffenhet ej uppgifven. Af qvinnorna tillfrisknade 139 och dogo 9 eller 6 procent. Om förhållandet med 2:ne saknas uppgift. Af barnen föddes lefvsnde 99: och döde 51 sller 34 procent. — Procenten af döde barn efter förrättade tångförlossningar var 26,17. Med anledning af 2:ne af hr Hök observerade och af honom meddelade fall af s. k. fosforneeros bland arbetarne på en härvarande tändstieksfabrik, bade åtskilliga Bånger i sällskapet diskuterats angående de försigtighetsmått, som böra iakttagas för att göra den ifrågavarande fabrikationen så litet som möjligt vådlig i sanitärt hänseende. (För de åsigter, som härvid gjorde sig gällande inom sällskapet, har förut 1 Aftonbladet redogjorts.) Äfven på de vådor, hvilka kunna blifva följden af en annan fabrikation, sådan den på åtskilliga ställen nom Sverge bedrifves, hade sällskapets uppmärksam bet under året blifvit fästad. Hr Hamberg hade semligen meddelat sällskapet resultaterna afen mängd af honom anstälda kemiska undersökningar sill utrönande sf de fåirgämnens beskaffenhet, med hvilka sockerbagare bruka utsira sina konfektyrer. Dessa undersökningar hafva beklagligen visat, ati på många ställen, så väl i hufvudstaden som ilandsorten, för detta ändamål användes en mängd gifiiga färger, hämtade dels utur mineralriket, såsom preparater af bly, chrom, zink, koppar, ja t. o. m. arsenik, dels utur växtriket, såsom gummigutta. Att ietta oskick mångenstädes redan haft flera för helsan skadliga, om ock ej till sin orsak hittills kända öljder, lider intet tvifvel, och af största vigt synes let i alla händelser vara, att detta vådliga missbruk sf ett i allmänhet såsom oskadligt ansedt yrke geoom vederbörliga och stränga koutroller snart hämmas och förekommes. Hr Hamberg bar lofvat att sällskapets tidskrift fullständigt redogöra för dessa sina vigtiga undersökningar. Sällskapets hade under året af sin ledamot hr mm AM eL um ME sp ms AA. XX me NO a CTR mm ATCT AA LOTK I ,:m er b hofmedikus dr G. A. Kaldo fått emottaga en dona-ÅC ion af 3,000 rdr bko, emot en lifstidsränta å 5 öla ch uti skrifvelse till br Kaldo uttryckt sin varma .. acksamhet för den frikostiga gåfvan. fven hade sällskapet under året af direktionen b r f. d. pensiossinrättningen för svenska läkare, de1 3 as enkor och barn emottagit den vid förra högtidslagen omnämda s. k. Lyäkarenödhjelpsfonden, utgöande en summa af bko rdr 9,475: 19. 6. Sedan ett fier förut bestämda grunder uppgjordt reglemente l u ör denga fond af sällskapet blifvit stadfästadt har somita af densamma tilldelat tvenne enkor efter a legare i f. d. pensionsinrättningen ett understöd ät r innevarande år, uppgående till 166 rdr 32 sk. bko, ) K Sällskapets kapitalbehållning den 30 September Oo! letta år utgjorde bko rdr 30,624:30. Årsafgiften har hn blifvit erlagd af 82 ledamöter i Stockholm och 15 i rä andsorten. Inträdesafgift är erlagd af 3 i hufvudti staden och 2 i landsorten. st ; BROS NOSTRA SETIKY TSE