endast el social och estetisk romantik, här i de aldra sista tiderna vunnit och för hvarje dag .vitmera vinner. Jag skall i dag icke uppehålla mig vi vid devta sistberörda ng jag torde fps sta dert ill återkomma: Det har endast varit min af:tigt denna gång att visa, hvilken dimensio n det grundfalska i hela ställningen härstädes efterhand erhållit, hvilken sak af aldra stör sta allvar här står för dörren i den stund mai? besluter sig till att ändtligen göra en gång förr alla slut på det närvarande interimistiska. Jag har bärtill haft en särskilt anledning just nu af den grund, att ni precist i detta torde ega den enda rätta klaven till att förstå huru det varit möjligt, att vi här nu i tio dygn lefvat, strängt taget, utan all ministeriel regering och utan att detta i någon synnerlig grad satt de särskilta elementerna inom landet i rörelse; ty det ser snarare ut, som om detta alldeles egendomliga förhållande skulle i närvarande epok kunna lika gerna uttänjas ännu 10 eller 20 dagar. -Här har visserligen. dag efter annan varit fråga om modifikationer af kabinettet, vissa unga namn hafva varit nämda, men på bottnen af alltsammans har dock legat de flestas förundran, andras önskan, att det i hufvudsaken ännu någon tid måtte blifva vid det gamla. Att här i bakgrunden stå unga män, det är gifvet; att dessa unga män hafva till och med en ganska snar framtid, antager jag likaledes för tämligen troligt; men de stiga icke ännu fram, de akta sig föratt taga ett steg i hvad man kallar ogjordt väder,, de veta fullkomligt att på dem hvilar att äfven göra ett alldeles nytit arbete, och de hafva den aningen, om icke den vissheten, att ännu är ögonblicket dertill icke fullt inne. Detär detta ännu någon tid, som utgör deras hemliga politik, öch när man moget och lugnt öfverväger allt. nödgas man bekänna, att de nog äfven häri handla fullkomligt välbetänkt. Det är måhända just det riktiga, att helstaten ännu en stund består, sedan. den en gång blifvit satt på benen, det är måhända det rätta, att, om möjligt, låta i det väsentliga äfven samma personal, som hittills, sköta vissa äfventyrliga affärer, särskilt af den anledning att denna personal innebär den möjligast bästa garanti för att helstaten icke ens för ett kort ögonblick skall kunna vinna en-större samm. phållning, enär krafterna inom ministeren, dessa krafter, hvilka i december 1834 genom ett så .vällsamt hocuspocus blefvo kombinerade med hverandra, aldrig skola kunna fullt balansera sinsemellan, men tvärtom i många fall bestämdt neutralisera hvarandra: En helstatsminster, assablement duglig för de kuranta göromålen, passablement honett och assablement konstitutionel, se der -då det lämpligaste man för ännu en tid kan ör. ska sig, förutsatt att tiden ännu ej är ko.mmen för en stor förändring; och ni skal) efter detta förstå, att ehuru hela verldep länge anat att det förr eller senare skulle gå sönder, så som det nyss gjort, man likväl all mänt nu efteråt beklagat att det verkligen gått derhän. Som ni v.t, har h. ex. Bang, hvilken ännu för några veckor sedan utvecklade mycken helsa och vigör, såväl inom ministerens kabinett, som enskilt i konungens, vid krisens början till den grad tappat koncepterna, att han plötsligen presenterat ett par — läkareattester på att hans lekamliga tillstånd icke längre tilläte honom att sköta statsafiärer. Det är icke troligt, att meJicinska fakulteten i dag eller, morgon ger honom en ny attest i ändamål att göra honom åter möjlig, och denne under alla förhållanden mycket tvetydige statsman kan väl alltså anses hafva efter detta en gång för alla afträdt från scenen. Om h. exc. Scheel har deremot knappast varit betvifladt, att ju han företrädesvis skulle gå tämligen obränd genom krisen; hans försänkningar äro ännu af den natur, att det skall mycket till att rubba honom från hans ankarplats, och han begagnar också med fullkomlig Ugeneerthed denna sin ställning att tänka äfven i sina närmaste, görande sölunda den ena dagen en sin herr son (jag kunde nästan säga gosse) till någonting liknande en öfverhofstallmäs are, och den nästa en annan sin son till någonting liknande en diplomat i Paris. Om bh. exe. Hall har meningen icke mindre från början varit den, att han i hvad fall som helst skulle ingå i den nyare eller nyupprättade ministeren, Gock af en annan grund än Schee!, den nemligen, att ingen I högre grad, än han, är lämplig tili att genom sitt spirituella, humoristiska och allud trefliga lypne sammanjemika olika elementer, media mellan stridiga meningar och genom ett infall göra hastigt och lustigt slut på en lång kontrovers. Hans namn är dessutom i hvarje dylik öfvergångsministör nödvändigt såsom symbol af konstitutionalism, ungefär som jag en gång på en landsortsteater, der man mäste hjelpa sig med omålade :gråpapperskulisser, sett en sprutkanna fransatt vid rampen för att i en bild antyda en trädgårdsdekoration. Det heter nu i dag, att efter all anledning (naturligtvis med undantag af den sjuke Bang) de öfrige ministrarne ätminstone till en början förmåtts att ssich wieder nie lerlassen, såsom Jersbeck sade. Konungen skall hafva talat förnuft med dem och stiftat fred. Unsgaard kommer då att som inrikesminister (oaktadt hans afsked ligge! inne hos konungen) ganska ogeneradt öppne riksdagen i morgon, men blott för att proro gera den. Så är den historien slut. Dock, icke slut! Naturligtvis är detta, son ni inser, icke ett sätt att sluta en kris af den na art; men krisen sjelf blir prorogerad. De blir då, som jag från början yttrat, i ordet