Idet och han dessutom var sårad. Då satte
Benton sabeln mot knäet, bröt sönder den och
kastade stumparne åt alla himlens väderstreck.
Benton var en slagskämpe; han hade tillstält
skandalen för att hämnas derföre att hans
broder Jesse Benton blifvit sårad i en duell
med Jackson. Benton och Jackson blefvo likväl
sedermera intima politiska vänner. En af de
kulor, som Bevton afsköt i värdshuset, hven
tätt förbi hufvudet på den lille Fremont, hvars
mor till: följd af detta uppträde fick en för-
tidig nedkomst. Längre fram blef unge Fre-
mont Bentons svärson, och det på ett ganska
romantiskt sätt, såsom vi längre ned få se.
Jackson hade fått flera kulor i kroppen, hvilka
först sedan han blef president blefvo utskurna.
Benton var närvarande vid operationen.
Från Tenessee begaf sig Fremont till Nor-
folk i Virginien, der han dog till följd af en
förkylning, som han ådragit sig på en jagt.
Modren befann sig nu ensam med tre små
barn. Äldste sonen John var endast fem år
gammal. Någon tid derefter gifte hon sigl
åter, men detta hennes tredje äktenskap var
lika olyckligt som det första. Man satte den
vetgirige gossen i latinskolan,, föret i Nor-
folk och sedan uti Charleston i Syd-Carolina.
I sistnämde stad arbetade han derjemte som
renskrifvare hos en advokat. Han hade vid
den tiden knappast uppnått sitt trettonde år,
men var ett mönster af flit och ibärjighet.
Piötsligen blir han trög och sluten, infinner
sig sällan och oregelbundet i skolan, och man
relegerar honom, emedan han icke vill bättra
sig eller lemna förklaring öfver sitt besyn-
nerliga uppförande. Saken var rien, att han
blifvit kär i en ung kreolska från S:t Do-l
mingo. Med allt detta vållade han sin redan
förut hårdt pröfvade mor tunga bekymmer,
och tillråga på olyckan rymde vid samma.
tid hans yngre bror ut i vida verlden, hvar-
jemte bans syster dog.
Nu blef han en helt annan menniska. Han :
beslöt att försörja sig sjelf, och den relege-l
rade skolgossen öppnade i Charleston en pri-
vatskola, i hvilken han sjelf var den ende lä-
raren. Han egnade sig med sådan ifver åt
sina åligganden, att han snart såg sin lärosal
full och erhöll derjemte förtroende att i an-
dra privata läroanstalter undervisa i matema-
tik. Ännu sent på aftonen gaf han lektioner
för handtverkare, och en del af natten an-
vände han till att ytterligare utbilda sig i tek-
niska färdigheter. Han hade blifvit en Dy
menniska. och vann allmän aktning. Icke hel-
ler uteblef en god penningeförtjenst. Då det
nemligen blef fråga om att uppgöra förteck-
ning öfver en rik plantageegares qvarlåten-
skap och noga bestämma rålinierna mellan
de särskilta delarne af den ganska vidsträckta
egendomen, vände man sig till den unge Fre-
mont, hvilken gälde för en skicklig landt-
mätare. Det var midt i sommaren, och han
vågade hvarje dag lifvet på de sumpiga ris-
fälten, Men han fulländade arbetet till alla
arfvingarnes tillfredsställelse och blef rikligen
belönad. Snart röhte han ett annat fört:o-
endebevis: sjöministern Poinsett utnämde ho-
nom till lärare i matematik på krigsskeppe!
Natchez, som under två års tid kryssade vid
amerikanska kusten. Sålunda blef han äfven
n erfaren sjöman.
Som sådan tog han afsked, för att besöka
universitetet i Charleston och taga magister-
graden. Han undergick i Baltimore examen på
ett lysande sätt, blef utnämd till lärare i
nautiska matematiken och utstakade jernbanan
mellan Charleston och Hamburg samt någon
tid derefter den till Cincinnati. Han var till
lif och själ civilingeniör. Ar 1837 var han
sysselsatt i Nord- och Syd-Carolina samt i
Tenessee och uppehöll sig en längre tid i chero-
keesernes land. Dessa indianer, som hade
gjort några framsteg i civilisation, voro en
nagel i ögat på de omättlige hvite, hvilka
kände lystnad efter deras sköna land.
Man begriper lätt, att under sådana omstän-
digheter dessa rödskinn, hvilka man ville
flytta öfver till andra stranden af Missisippi,
måste vara fientligt sinnade mot dem, som
bortjagade dem frän deras hem. Fremonts
vägvisare var en tysk grängbo, i hvars säll-
skap han hade att bestå ett farligt äfventyr.
De kommo sent en afton till en indianby.
Männerne höllo just då ett dryckeslag. De
svängde sina stridsyxor och hotade de båda
hvite, hvilka endast hade qvinnornas välvilja
och omsorg att tacka för lifvet. De blefvo nem-
ligen undangömde i majsbalm och aflägsnade
sig i hemlighet, sedan alla indianerne blifvit
rusiga och fallit i sömn.
Förenta Staternas regering hade år 1838
uppdragit en fransk ingeniör, Nicollet, att
anställa noggranna undersökningar och mst-
ningar i det nuvarande gebitet Minnesota,
eller landet mellan öfre Missisippi och Mis-
souri. Fremont, då underlöjtnant, erhöll or-
der att deltaga i denna expedition, och han
fick nu både tid och rikligt tillfälle att för-
bereda sig till större upptäcktsresor. Man
berömde redan hans säkra blick som skytt.
Året derpå var han tillika med tysken Hassler
i Washington ifrigt sysselsatt med att teckna
kartorna till Nicollets resebeskrifning.
Han såg sig sålunda förflyttad från vesterns
prairier till hufvudstaden, och hans omgif-
ning utgjordes numera icke af bufflar och
vilda indianer, utan af sköna damer, som
funno behag i den vackre solbrände ingeniö-
ren. I ett sällskap lärde Fremont känna
en ung dam, som hade stor likhet med hans
aflidna syster. Det var Jessie Benton, dot-
ter till den förut omtalade öfverste Ben-
ton. De båda unga fattade tycke för hvar-
andra, men den lilla femtonåriga mMissens
anförvandter ville icke höra talas om en för-
bindelae med en subalternofficer. De båda
älskande finzo nu svåra prof att genomgå, så
mycket större som Fremont snart fick i upp-
drag att oförtöfvadt resa till Jova för att an-
ställa mätningar vid Desmoinesfloden, Efter
halftannat år kom han tillbaka och återfann
den sköna Jessie, men fann också den gamle
öfversten lika obeveklig som förut. Det unga
paret beslöt att sönderbugga knuten, då den
icke stod att lösa. Båda ville gifta sig med
re re; lrd Inne vrR Hr ER ER nt LER TJ ÅN et ÅL JE LÅ KUR RK AR OA EE ——
AL rm ke a RA AR tre äng
DD rö - AR