Idet och han dessutom var sårad. Då satte Benton sabeln mot knäet, bröt sönder den och kastade stumparne åt alla himlens väderstreck. Benton var en slagskämpe; han hade tillstält skandalen för att hämnas derföre att hans broder Jesse Benton blifvit sårad i en duell med Jackson. Benton och Jackson blefvo likväl sedermera intima politiska vänner. En af de kulor, som Bevton afsköt i värdshuset, hven tätt förbi hufvudet på den lille Fremont, hvars mor till: följd af detta uppträde fick en förtidig nedkomst. Längre fram blef unge Fremont Bentons svärson, och det på ett ganska romantiskt sätt, såsom vi längre ned få se. Jackson hade fått flera kulor i kroppen, hvilka först sedan han blef president blefvo utskurna. Benton var närvarande vid operationen. Från Tenessee begaf sig Fremont till Norfolk i Virginien, der han dog till följd af en förkylning, som han ådragit sig på en jagt. Modren befann sig nu ensam med tre små barn. Äldste sonen John var endast fem år gammal. Någon tid derefter gifte hon sigl åter, men detta hennes tredje äktenskap var lika olyckligt som det första. Man satte den vetgirige gossen i latinskolan,, föret i Norfolk och sedan uti Charleston i Syd-Carolina. I sistnämde stad arbetade han derjemte som renskrifvare hos en advokat. Han hade vid den tiden knappast uppnått sitt trettonde år, men var ett mönster af flit och ibärjighet. Piötsligen blir han trög och sluten, infinner sig sällan och oregelbundet i skolan, och man relegerar honom, emedan han icke vill bättra sig eller lemna förklaring öfver sitt besynnerliga uppförande. Saken var rien, att han blifvit kär i en ung kreolska från S:t Do-l mingo. Med allt detta vållade han sin redan förut hårdt pröfvade mor tunga bekymmer, och tillråga på olyckan rymde vid samma. tid hans yngre bror ut i vida verlden, hvarjemte bans syster dog. Nu blef han en helt annan menniska. Han : beslöt att försörja sig sjelf, och den relege-l rade skolgossen öppnade i Charleston en privatskola, i hvilken han sjelf var den ende läraren. Han egnade sig med sådan ifver åt sina åligganden, att han snart såg sin lärosal full och erhöll derjemte förtroende att i andra privata läroanstalter undervisa i matematik. Ännu sent på aftonen gaf han lektioner för handtverkare, och en del af natten använde han till att ytterligare utbilda sig i tekniska färdigheter. Han hade blifvit en Dy menniska. och vann allmän aktning. Icke heller uteblef en god penningeförtjenst. Då det nemligen blef fråga om att uppgöra förteckning öfver en rik plantageegares qvarlåtenskap och noga bestämma rålinierna mellan de särskilta delarne af den ganska vidsträckta egendomen, vände man sig till den unge Fremont, hvilken gälde för en skicklig landtmätare. Det var midt i sommaren, och han vågade hvarje dag lifvet på de sumpiga risfälten, Men han fulländade arbetet till alla arfvingarnes tillfredsställelse och blef rikligen belönad. Snart röhte han ett annat fört:oendebevis: sjöministern Poinsett utnämde honom till lärare i matematik på krigsskeppe! Natchez, som under två års tid kryssade vid amerikanska kusten. Sålunda blef han äfven n erfaren sjöman. Som sådan tog han afsked, för att besöka universitetet i Charleston och taga magistergraden. Han undergick i Baltimore examen på ett lysande sätt, blef utnämd till lärare i nautiska matematiken och utstakade jernbanan mellan Charleston och Hamburg samt någon tid derefter den till Cincinnati. Han var till lif och själ civilingeniör. Ar 1837 var han sysselsatt i Nordoch Syd-Carolina samt i Tenessee och uppehöll sig en längre tid i cherokeesernes land. Dessa indianer, som hade gjort några framsteg i civilisation, voro en nagel i ögat på de omättlige hvite, hvilka kände lystnad efter deras sköna land. Man begriper lätt, att under sådana omständigheter dessa rödskinn, hvilka man ville flytta öfver till andra stranden af Missisippi, måste vara fientligt sinnade mot dem, som bortjagade dem frän deras hem. Fremonts vägvisare var en tysk grängbo, i hvars sällskap han hade att bestå ett farligt äfventyr. De kommo sent en afton till en indianby. Männerne höllo just då ett dryckeslag. De svängde sina stridsyxor och hotade de båda hvite, hvilka endast hade qvinnornas välvilja och omsorg att tacka för lifvet. De blefvo nemligen undangömde i majsbalm och aflägsnade sig i hemlighet, sedan alla indianerne blifvit rusiga och fallit i sömn. Förenta Staternas regering hade år 1838 uppdragit en fransk ingeniör, Nicollet, att anställa noggranna undersökningar och mstningar i det nuvarande gebitet Minnesota, eller landet mellan öfre Missisippi och Missouri. Fremont, då underlöjtnant, erhöll order att deltaga i denna expedition, och han fick nu både tid och rikligt tillfälle att förbereda sig till större upptäcktsresor. Man berömde redan hans säkra blick som skytt. Året derpå var han tillika med tysken Hassler i Washington ifrigt sysselsatt med att teckna kartorna till Nicollets resebeskrifning. Han såg sig sålunda förflyttad från vesterns prairier till hufvudstaden, och hans omgifning utgjordes numera icke af bufflar och vilda indianer, utan af sköna damer, som funno behag i den vackre solbrände ingeniören. I ett sällskap lärde Fremont känna en ung dam, som hade stor likhet med hans aflidna syster. Det var Jessie Benton, dotter till den förut omtalade öfverste Benton. De båda unga fattade tycke för hvarandra, men den lilla femtonåriga mMissens anförvandter ville icke höra talas om en förbindelae med en subalternofficer. De båda älskande finzo nu svåra prof att genomgå, så mycket större som Fremont snart fick i uppdrag att oförtöfvadt resa till Jova för att anställa mätningar vid Desmoinesfloden, Efter halftannat år kom han tillbaka och återfann den sköna Jessie, men fann också den gamle öfversten lika obeveklig som förut. Det unga paret beslöt att sönderbugga knuten, då den icke stod att lösa. Båda ville gifta sig med re re; lrd Inne vrR Hr ER ER nt LER TJ ÅN et ÅL JE LÅ KUR RK AR OA EE —— AL rm ke a RA AR tre äng DD rö AR