blickliga infall oeh hugskott, som man alltför ofta finner i hans Sverges sköna litteratur, återfinner man äfven uti en stor del af de biografier, som bära hang allbekanta signatur. De artiklar, som äro afslutede i detta häfte. äro till antalet 17. Utom en biografi öfver geografen S. P. Ågren af.C. W. S. samt en öfver den berömde predikanten Joh. Åström af L. A. A.;bära de allesammans underskriften —Nn. Bland dessa är en, som innehåller a uppgifter rörande den i Sverge nästan alldeles obekante, men inom den lärda verlden mycket berömde orientalisten Åkerblad, som var bosatt i Rom och der afled 1819. Förf. anför såzom bevis på huru glömd Åkerblad är i Sverge, att då han hos professorn i orientaliska litteraturen vid Lunds universitet Bollmer sökte närmare upplysningar, erkände denne sig aldrig ha hört Åkerbladg namn. Till de notiser och omdömen förf. ur utländska källor om Åkerblad sammanskrapat, kunna vi lägga det meddelandet, att den utmärkte arkäologen prof. F. G. Welcker uti en lärd uppgats uti Kölnisehe Zeitung (Beilage zu N:r 106, 1855) förklarar, att den nya period i . konsthistorien, som betecknas genom en sannare uppfattning af den grekiska konsten och genom entusiasmen för Parthenonsverken och det Perikleiska tidehvarfvets höga mästerskap, tyst och långsamt förbereddes i Rom uti den lilla krets, som utgjordes af Åkerblad och Zoega, af Thorwaldsen, Schweigle och några andra konstnärer.v Med anledning af artikeln om den lärda Anna Akerhjelm, som följde fältmarskalken Otto Königsmark till Grekland, böra vi äfven nämna, att detta fruntimmers bref och reseanteckningar äro både på svenska och i öfversättning aftryckta bland bilagorna till det stora och praktfulla verket: Athenes aux XV:e, XVI et XVII:e sigcles par le Comte de Laborde, membre de YVInstitut, 2 Tomes, Paris chez Jules Renouard et C. 1854,, hvilket arbete äfven innehåller utförliga meddelanden om den hyssnämde svenske hjelten. I biografien öfver kompositören Ahlström sysselsätter förf. sig mindre med sitt ämne, än med polemik rörande hans yttranden i Sverges sköna litteratur om Bellman, samt hvarjehanda utflykter om den nordiska bacchuskulten, Gluntarne o. s. v. En biografi öfver landshöfdingen i Örebro frih. C. Akerhjelm (!) innehåller, isbristBpå annat märkligt att meddela, en mycket snusförnuftig utgjutelse om förträffigheten af ultrakonservativa grundsatser i politiken och emot verldsförbättrarnes chimeriska planer m.m. Vi hoppas att författaren är öfvertygad derom, att det icke är den konservativa tendens de hafva, som föranleder oas att uttrycka vår förundran öfver att det kan falla någon menniska in att i ett biografiskt lexikon meddela dylika flacka och innehållslösa expektorationer. Biografien öfver målaren Åkerström och öfver riksdagsmannen prosten: Åstrand utgöra fullkomliga motstycken till de lösligt sammankastade och med på måfå tagna citstio ner och utdrag späckade karakteristiker, som förekomma i Sverges sköna litteratur. Den bedröfliga bild hr Wieselgren lemnar af den förstnämde konstnärn hade fordrat ett större allvar i teckningen; de källor, som anföras, berättiga icke till de i sedligt hänseende ytterligt fördömande uttrycken om honom, och det gör i alla hänseenden ett vidrigt intryck att se en person, som författaren vill räkna till Sverges namnkunnige män, få en så hård och sorglig dom uttalad öfver sig på ett så slamsigt sätt (vi finna icke något bättre uttryck för att beteckna det egendomliga i hr Wieselgrens metod vid dylika tillfällen). Bland artiklar om äldre, numera utgångna svenska ätter finner man i detta häfte korta uppsatser om slögterna Tre Akerböns och Tre Änder samt början till en vidlyftig afhandling om Ängla-slögterna, d. v. s. de, som baft en ängel till sköldemärke, på hvilken författaren synes ha nedlagt mycket besvär och som synes bli af ganska stort intresse i heraldiskt och biografiskt hänseende. ACA Fryzells Berättelser ur Svenska historien har i dessa dagar tjugondeandra delens andra häfte utkommit. Det fortsätter krigshistorien under Karl XII och redogör för ryska kriget 1701 1707, de kurländska fälttågen 1702—1709 samt slutligen för Karls fölttåg i Lithauen och Ukraine (icke Ukrän såsom förf. skrifver) samt slaget vid Pultava, hvilket äfven är åskådliggjordt genom en planteckning. — En intressant litterär nyhet från Norge är Haandbog i dansk-norsk Sproglere af K. Knudsen (486 sidor 8:0). Overlerer Knudsen är en af de förnämsta deltagarne i den för några år sedan inom borska pressen började språkstriden och en af de ifrigaste kämparne för ett nytt norskt skrifspråk, grundande sig på de särskilta landskapsdialekterna. I denna vidlyftiga handbok bebandlar han dock det gemensamma dansk-norska skriftspråket, ehuru han söker att belysa det äfven från norsk ståndpunkt, och tager med åtskilligt af det språkstoff, som på senaste tiden börjat att ur norska folkspråket inympas på skriftspråket. Redan bokens väldiga omfång och de vidlyftiga motiveringar, författaren egnar åt I. flera af sina satser, häntyda di , ätt den ieke är l. ämnad till lärobok, utan talar till dem, som i ämpet ha någon insigt. Öfverste Fremonts tidigare lefnadsår.