blickliga infall oeh hugskott, som man allt-
för ofta finner i hans Sverges sköna littera-
tur, återfinner man äfven uti en stor del af de
biografier, som bära hang allbekanta signatur.
De artiklar, som äro afslutede i detta häfte.
äro till antalet 17. Utom en biografi öfver
geografen S. P. Ågren af.C. W. S. samt en
öfver den berömde predikanten Joh. Åström
af L. A. A.;bära de allesammans underskrif-
ten —Nn. Bland dessa är en, som innehåller
a uppgifter rörande den i Sverge nä-
stan alldeles obekante, men inom den lärda
verlden mycket berömde orientalisten Åker-
blad, som var bosatt i Rom och der afled
1819. Förf. anför såzom bevis på huru glömd
Åkerblad är i Sverge, att då han hos professorn
i orientaliska litteraturen vid Lunds universitet
Bollmer sökte närmare upplysningar, erkände
denne sig aldrig ha hört Åkerbladg namn. Till
de notiser och omdömen förf. ur utländska
källor om Åkerblad sammanskrapat, kunna vi
lägga det meddelandet, att den utmärkte ar-
käologen prof. F. G. Welcker uti en lärd upp-
gats uti Kölnisehe Zeitung (Beilage zu N:r
106, 1855) förklarar, att den nya period i
. konsthistorien, som betecknas genom en san-
nare uppfattning af den grekiska konsten och
genom entusiasmen för Parthenonsverken och
det Perikleiska tidehvarfvets höga mästerskap,
tyst och långsamt förbereddes i Rom uti den
lilla krets, som utgjordes af Åkerblad och
Zoega, af Thorwaldsen, Schweigle och några
andra konstnärer.v Med anledning af artikeln
om den lärda Anna Akerhjelm, som följde
fältmarskalken Otto Königsmark till Grek-
land, böra vi äfven nämna, att detta fruntim-
mers bref och reseanteckningar äro både på
svenska och i öfversättning aftryckta bland
bilagorna till det stora och praktfulla verket:
Athenes aux XV:e, XVI et XVII:e sigcles par
le Comte de Laborde, membre de YVInstitut,
2 Tomes, Paris chez Jules Renouard et C.
1854,, hvilket arbete äfven innehåller utför-
liga meddelanden om den hyssnämde svenske
hjelten. -
I biografien öfver kompositören Ahlström
sysselsätter förf. sig mindre med sitt ämne, än
med polemik rörande hans yttranden i Sver-
ges sköna litteratur om Bellman, samt hvarje-
handa utflykter om den nordiska bacchus-
kulten, Gluntarne o. s. v. En biografi öf-
ver landshöfdingen i Örebro frih. C. Aker-
hjelm (!) innehåller, isbristBpå annat märkligt
att meddela, en mycket snusförnuftig utgju-
telse om förträffigheten af ultrakonservativa
grundsatser i politiken och emot verldsför-
bättrarnes chimeriska planer m.m. Vi hop-
pas att författaren är öfvertygad derom, att
det icke är den konservativa tendens de haf-
va, som föranleder oas att uttrycka vår för-
undran öfver att det kan falla någon menni-
ska in att i ett biografiskt lexikon meddela
dylika flacka och innehållslösa expektorationer.
Biografien öfver målaren Åkerström och öf-
ver riksdagsmannen prosten: Åstrand utgöra
fullkomliga motstycken till de lösligt sam-
mankastade och med på måfå tagna citstio
ner och utdrag späckade karakteristiker, som
förekomma i Sverges sköna litteratur. Den
bedröfliga bild hr Wieselgren lemnar af den
förstnämde konstnärn hade fordrat ett större
allvar i teckningen; de källor, som anföras,
berättiga icke till de i sedligt hänseende yt-
terligt fördömande uttrycken om honom, och
det gör i alla hänseenden ett vidrigt intryck
att se en person, som författaren vill räkna
till Sverges namnkunnige män, få en så
hård och sorglig dom uttalad öfver sig på ett
så slamsigt sätt (vi finna icke något bättre ut-
tryck för att beteckna det egendomliga i hr
Wieselgrens metod vid dylika tillfällen).
Bland artiklar om äldre, numera utgångna
svenska ätter finner man i detta häfte korta
uppsatser om slögterna Tre Akerböns och Tre
Änder samt början till en vidlyftig afhand-
ling om Ängla-slögterna, d. v. s. de, som baft en
ängel till sköldemärke, på hvilken författaren
synes ha nedlagt mycket besvär och som sy-
nes bli af ganska stort intresse i heraldiskt
och biografiskt hänseende.
ACA Fryzells Berättelser ur Svenska
historien har i dessa dagar tjugondeandra
delens andra häfte utkommit. Det fortsätter
krigshistorien under Karl XII och redogör för
ryska kriget 1701 - 1707, de kurländska fält-
tågen 1702—1709 samt slutligen för Karls
fölttåg i Lithauen och Ukraine (icke Ukrän
såsom förf. skrifver) samt slaget vid Pultava,
hvilket äfven är åskådliggjordt genom en
planteckning.
— En intressant litterär nyhet från Norge är
Haandbog i dansk-norsk Sproglere af K. Knudsen (486
sidor 8:0). Overlerer Knudsen är en af de förnäm-
sta deltagarne i den för några år sedan inom bor-
ska pressen började språkstriden och en af de ifri-
gaste kämparne för ett nytt norskt skrifspråk, grun-
dande sig på de särskilta landskapsdialekterna. I
denna vidlyftiga handbok bebandlar han dock det
gemensamma dansk-norska skriftspråket, ehuru han
söker att belysa det äfven från norsk ståndpunkt,
och tager med åtskilligt af det språkstoff, som på
senaste tiden börjat att ur norska folkspråket inym-
pas på skriftspråket. Redan bokens väldiga omfång
och de vidlyftiga motiveringar, författaren egnar åt I.
flera af sina satser, häntyda di , ätt den ieke är l.
ämnad till lärobok, utan talar till dem, som i ämpet
ha någon insigt.
Öfverste Fremonts tidigare lefnadsår.