Om förbättring i Jänsmännens lönevilkor. Då vid instundande riksdag, efter hvad man vet, ganska omfattande förslag komma att af regeringen framställas rörande förhöjning i både evila och militära tjenstemäns löner, synes rättvisan fordra, att man på förhand noga undersöker, hvilka tjenstemän kunna hafva de största anspråk på: löneförhöjning. Oaktadt den reglering, som för kort tid sedan egt rum af linsmännens löner, befinna sig dessa tjenstemän ännu i en ganska betryckt ställning, och det synes verkligen som skulle, till följd af den höjd spanmålspriserna uppnått, och hvarifrån något betydligare fall åtminstone icke snart är att förvänta, den verkstälda löneregleringen för mången länsman varit en verklig löneförminskning. Den under lönerna inbegripna spanmål utgår nemligen numera efter ett m elmarkegångspris, som efter löneregleringens uppgörande betydligt understigit de för hvarje år gällande spanmålspriser. Vi meddela här nedan en insänd artikel, som närmare sysselsätter sig med länsmännens ställhing i de norra orterna, hvilken framställes såsom i hög grad bedröflig; och vi skola en annan gång intaga en af länsmännen i Jönköpings län till Kongl. Maj:t ingifven petition, som visar att förhållandet i de södra orterna icke är mycket bättre än i de norra. Den insända artikeln lyder sålunda: Nästan dagligen ser man allmänna tidningarne innehålla artiklar, angående behofvet af ökade löner till en del så civila. som militära tjenstemän inom riket; men ingen har dock med allt detta fästat en blick på landtstatens och i synnerhet länsmännens särdeles betryckta ekonomiska belägenhet. Insändaren, som noga känner desse tjenstemäns betungande tjensteåligganden och ytterst dåliga aflöning, särdeles inom de norra provinserna af riket, vill med några ord visa hurudan deras ställning verkligen är, i det åsyftade ändamål, att en lönetillökning för den: måtte vinnas, hvilket man hoppas att både ständer och regering skola anse billigt och nödvändigt. Det heter visserligen att landtstatens tjenstemän genom den nu tillämpade nya löneregleringen fått sine på stat innehafvande löner förbättrade; men för hållandet är, till följd af nuvarande spanmålskonjunkturer, hvari någon förändring icke snart är att förvänta, alldeles motsatt. Detta inträff.r dock i högre grad för tjenstemännen inom-de norra provinserna, der hufvudsakliga lönen utgått i spannmål. Då å ena sidan i betraktande tages spanmålens låga pris vid dess första anslående till tjenstemännens löner och deraf uppkommen större qvantitet, samt, å andra sidan, den nui ett för allt bestämda kontanta