tygelsen, att alla makter, som bekände sig till dessa grundsatser, menade uprriktigt och ärligt, och verkligen bade för afsigt att tillämpa dem i alla händet rätta och för regeringarnes oberoende. Har denna förhoppning gått i fullbordan? Se vi de internationella förhållandena återstälda i sitt normaltillstånd? Utan att ingå i detaljer rörande underordnade frågor, se vi oss till vår ledsnad nödsakade förklara, att det finnes två medlemmar af den europeiska statsfamiljen, af hvilka den ena ännu icke befinner sig i sitt normala tillstånd, och den andra hotas att bringas derur. Vi mena Grekland och konungariket Neapel. Numera finnes ingen den ringaste grund för de främmande truppernas ockupation af Greklands område, i strid med suveränens vilja och folkets tänkesätt. Politiska grunder kunna till viss grad förklara det våld, som öfvats mot Greklands konung, och krigets fordringar kunna anföras för att öfverskyla detta ingrepp i det rättas gällande kraf. Men i detta ögonblick, då ingen af dessa grunder längre kunna anföras, synes det oss omöjligt att inför billighetens domstol rättfärdiga de främmande truppernas qvarstannande på Greklands jord. Så snart freden tillät kejsaren att åter låta förnimma sin röst, voro hans ord också i detta afseende klara och bestämda. Vi hafva ej dolt våra åsigter för kabinetterna och skola icke ett ögonblick förneka dem. Det oaktadt anse vi för vår plikt att tillägga att, ehuru resultatet icke fullkomligt motsvarat vår väntan. vi dock fortfarande hoppas att icke få stå isolerade på ett falt, der rättvisan uppenbart är på den af oss förfäktade sakens sida. Hvad angår konungariket Neapel, så torde, om än frågan nu icke är om någon mellankomst, dock det vara högsta tid att förebygga en sådan. Konubgen af Neapel är föremålet för en påtryckning, ickerderföre att han öfverskridit någon af de förpliktelser, som gällande fördrag ålägga honom, utan emedan han vid utöfvandet af sina suveränitetsrättigheter regerar sina undersåter så godt som han förstår. Vi kunna begripa, att en regering af välvilligt intresse och vänskap erbjuder en annan sitt råd, om än detta antar karakteren af en förmaning, men detta synes oss också vära den yttersta gräns, som icke får öfverskridas. Mindre än någonsin är det nu i Europa tillåtet att förgäta, att suverärerna äro jemnbördiga sinsemellan och att deras ömsesidiga förhållanden bestämmas icke efter rikets arealinnehåll, utan efter en hvars rättigheter. Vill man genom hotelser eller fientliga demonstrationer af konungen i Neapel utverka koncessioner i afseende på den inre styrölsen, så är detta att med våld intsga den plats, som tillkommer hans myndighet, att vilj regera i hans ställe samt att utan alla omsvep proklamera den starkares rätt öfver den svagare. Vi behöfva ej säga, huru kejsaren skulle döma öfver dylika anspåk. Han vill gerna hoppas att max ej skall göra dem gällande. Han hyser desto hellre denna förkoppning, som detta är samma läror, hvilka de stater, som stält sig i spetsen for civilisationen, och der den politiska frihetens grundsatser hunnit största utveckling, aldrig upphört att framställa såsom sin trosbekännelse till den grad, att de försökt tillämpa den äfven der, hvarest det endast kunde ske genom en tvungen tolkning. Ni skall lägga er vinning om att så ofta ofvannämda frågor beröras på den ort, der ni är ackrediterad, häfva alla tvifvel beträffande kejsarens åsigt. Denna frimodighet härflyter naturligt af det system, som kejsaren antagit från den dag, då han besteg sina fäders tron. Detta system är eder icke obekant. Kejsaren vill lefva i godt förstånd med alla regeringar. : Han tror bästa vägen härtill vara, att icke dölja sina tankar i någon af de frågor, som sammanhänga med den allmänna folkrätten i Europa. Bandet mellan dem, som i många års tid jemte oss upprätthållit dessa grundsatser, hvilka Europa har att tacka för en mera än 25-årig fred, finnes icke mera, i sin ursprungliga beskaffenhet. Förbållandena hafva återgifvit oss full frihet att handla, och kejsaren har beslutat att i främsta rummet egna sin omsorg åt sina undersåters väl och sin verksamhet åt wvecklandet af landets inre hjelpkällor och att endast då låta dem sträcka sig utom riket, när Rysslands positiva intressen ovilkorligen fardra det. Man förebrår Ryssland att isolera sig och iakttaga tystnad vid åsynen af händelser, som hvarken låta förena sig med det rätta eller det billiga, att med ett ord Ryssland visar sig trumpet. Ryssland visar ingen surmulen hållning, men samlar sig. Hvad angår stillatigandet, kunde vi erinra om att man för icke längesedan mot oss organiserat en konstgjord agitation derföre att vi läto höra vår röst vid hvarje tillfälle, då vi ansågo sådant nödigt för det rättas understödjande. Detta handlingssätt, beskyddande för många regeringar och icke förenadt med någon fördel för Ryssland, har man sökt begagna sig af för att påbörda oss ett sträfvande efter Gud vete hvilket universalherradöme. Vi kubna försvara vår tystnad genom det intryck, som detta minne qvarlemnat hos oss. Men vi tro icke att en sådan hållning är värdig en makt, som Försynen har anvisat den plats i Europa, som Ryssland der intager. Denna depesch visar er, att vår höge herre icke håller sig inom en sådan rol, när han tror sig böra uttala sin mening. Och så skall det ske i alla de fall, der Rysslands röst kan vara det rättas sak nyttig eller der kejsarens värdighet fordrar att hans åsigt icke blir okänd. Hvad angår användandet af våra materiella krafter förbehåller sig kejsaren att efter godtfinnande bestämma öfver dem. Vår höge herres politik är en nationel. Hon är ingalunda egoistisk, och om H. M:t ställer sina folks intressen i första rummet, så medgifver han ej derigenom att iakttagandet af dessa intressen kan ursäkta förnärmandet af andras rättigheter. Ni bemyndigas c. Gortschakoff. Det återstår att erfara, huru engelska och franska regeringarne upptaga denna handling och den åtgärd, som Ryssland i sammanhang dermed vidtagit att låta sex ångfregatter utlöpa från Kronstadt. Enligt hvad man finner af en längre ned meddelad telegrafdepesch, har den engelska ministeriella Morning Post uttalat harm och förtrytelse öfver detryska cirkuläret. Om förbättring i Jänsmännens lönevilkor. TR sid inctundanda rilodan aftar hood man