———————— AA RAA
alltid sjelf tå till frukost. Hvad färskt smör
beträffar, är det en svårare sak. Jag tror ej
att jag, om jag bjöde dess vigt i guld, skulle
kunna få något i denna trakt,
Äta menniskorna ej smör här? frågade
Lucy; meller menar ni, att ingen här förstår
att tillreda det?
De äro icke så alldeles efters, svarade ita-
lienaren; men ni skall strax få veta det.
Som ni varit en älskvärd patient, hvilken jag
haft mycken heder af, måste jag söka belöna
er. Jag skall sjelf tillreda smör åt er.
Nil utropade Lucy, ni tjärna smör?
Ni skall få se, svarade han, nästan skrat-
tande åt hennes oförstälda förvåning; han
gick ut ur rummet och återkom efter en god
fimma, bärande en stor butelj, till hälften
fyld meå grädde.
Han satte sig nära sängen, och började med
den allvarligaste min i verlden skaka buteljen
med en häftighet och ihärdighet, som snart
jorde -bans ansigte rödt som en eld. Lucy
brmbdade sig förgäfves att icke skratta.
Ni skrattar åt mitt sätt att tjärna, sade
han ganska lugnt; det är onekligen enkelt,
men det är ganska ändamålsenligt, och upp
och ned gick buteljen ånyo. 5e, sade han,
och han höll den framför de båda stora ögon,
som med en blick af förvåning och munter
het voro fästade på honom; ser ni dessa små
kulor? Det är begynnelsen till er lilla smör-
klimp.
Men ni glömmer,, sade Lucy, att ni ej
berättat mig, hvarföre ni är nödsakad att tjärna
smör sjelf; och i det hon talade, framstälde
sig plötsligen den tanken: Hvad skulle pappa
tänka, om han såge doktorn nu?
För det förste,, förklarade doktorn, 5t
jordmånen här för mycket torr för att för
skaffa godt bete, och detta är orsaken att
våra landtbrukare icke uppföda mer än en