att slå min dotter åder? utropade baroneten, vandrande i desperation fram och åter iruramet. Ni misstar er,, svarade den unge mannen med någon högdragenhet; jag har beslutat att icke förstaga något vidare i denna sak, än att öfverlemna den unga fröken i skickligare bänder, Jag skall invänte min efterträdares ankomst der nere; och ha: gick mot trappan. Sir John kom fram till glasdörren och sade i högsta förtviflan: Kanhända jag varit för het; men ni kan förstå mina känslor, sir — en fars känslor för sin enda dotter. Doktorn märkte, att verkligt bekyzomer uttryckte sig i baronetens röst och anlete. Beviset att jag förstår och vördar edia känslor,, sade Antonio, är att jag, i stället att harmas öfser edra skymfande ord om mitt land och mitt yrke, hvilket jag skulle gjort om de yttrats af någon annan, besvär er ännu en gång att låta mig göra för min patient det som jag anser nödvändigt. Orden uttalades så okonstladt, och likväl så allvarligt, hvarjemte en sådan prägel af ädelhet röjde sig hos den unge mannen, der han stod. på tröskeln i ställning af en person gifvande en. högtidlig varning, så mycken tillbakadragenbet och tillika artighet i hans röst, att sir John oaktadt sin förbittring, ieke kunde afhålla sig från att blifva frapperad af hans hbållnicg och utseende, och med märkbar tvekan sade: Om jag skulle samtycka till att ni åderr rain dotter, skulle jag handla emot den bestämda varning som alla de läkare, hvilka förr skött henne, gifvit. ; Jag skulle sjelf gifvit er samma råd, sade Antonio; smen det finnes fall, hvika göra en afvikelse från de helsosammaste reglor