att slå min dotter åder? utropade baroneten,
vandrande i desperation fram och åter irura-
met.
Ni misstar er,, svarade den unge mannen
med någon högdragenhet; jag har beslutat
att icke förstaga något vidare i denna sak, än
att öfverlemna den unga fröken i skickligare
bänder, Jag skall invänte min efterträdares
ankomst der nere; och ha: gick mot trap-
pan. Sir John kom fram till glasdörren och
sade i högsta förtviflan:
Kanhända jag varit för het; men ni kan
förstå mina känslor, sir — en fars känslor för
sin enda dotter.
Doktorn märkte, att verkligt bekyzomer
uttryckte sig i baronetens röst och anlete.
Beviset att jag förstår och vördar edia
känslor,, sade Antonio, är att jag, i stället
att harmas öfser edra skymfande ord om mitt
land och mitt yrke, hvilket jag skulle gjort
om de yttrats af någon annan, besvär er ännu
en gång att låta mig göra för min patient det
som jag anser nödvändigt.
Orden uttalades så okonstladt, och likväl så
allvarligt, hvarjemte en sådan prägel af ädelhet
röjde sig hos den unge mannen, der han stod.
på tröskeln i ställning af en person gifvande en.
högtidlig varning, så mycken tillbakadragen-
bet och tillika artighet i hans röst, att sir
John oaktadt sin förbittring, ieke kunde af-
hålla sig från att blifva frapperad af hans
hbållnicg och utseende, och med märkbar tve-
kan sade:
Om jag skulle samtycka till att ni åder-
r rain dotter, skulle jag handla emot den
bestämda varning som alla de läkare, hvilka
förr skött henne, gifvit. ;
Jag skulle sjelf gifvit er samma råd, sa-
de Antonio; smen det finnes fall, hvika göra
en afvikelse från de helsosammaste reglor