gång få se vår egen sköna hufvudsted öfvers
flyttad p duken med professor Enslens mä
starband, skulle vår tacksamhet bli så myc-
ket större.
Hr professor Enslen har ännu icke fattat ett be-
stämdt beslut, huruvida han qvarstannar i hufvudsta-
den öfver vintern eller afreser redan denna höst;
dock eger many, emedan så många konstvänner upp-
muntrat professor E. dertill, hopp, att ännu en ut-
ställning af bilder kommer att beredas under de in-
stundande mörka månaderna. Detta vore så myc-
ket mera önskvärdt, om de nya teckningarne, i hvilka
professor E. låtit vår stad och dess närmaste omgif-
ning afspegla sig, då äfvenledes förevisades. De må-
ste i hög grad intressera hvarje svensk. Ehuru ännu
icke målade, öfvertyga de likvål ganska afgörande
om, att knapt någon annan stads belägenhet i fäg-
ring kan mäta sig med Stockholms. Tre olika teck-
ningar äro fullbordade. Den första framställer Sö-
dermalms herrliga amfiteater och sträcker sig ifrån
den längst till venster belägna Kastellholmen, samt
Saltsjöäs mildt försvinnande bergkonturer, ända till
Mälarens lika sköna fjellterrasser. S:t Katarinas kyr-
kotorn, hvars behagliga form söker sin like, tillde-
lar, genom sitt höga läge, hela framställningen den
af målarne så högt skattade och ögat äfven synner-
ligen välgörande pyramidaliska formen. Förgrunden
prydes af konung Karl Johans staty; nya slussen och
några der genompasserande fartyg ligga ögat när-
mast. Ehuru redan denna ritning är stor, så eger
dock en annan bild. en rundmålning af Stockholm,
tagen ifrån S:t Jakobs kyrktorn, ännu större land-
skapsvidd. Den erbjuder en till den grad rik an-
blick, att sjelfva stockholmaren finner sig frestad
fråga: Bor jag verkligen i en så ypperligt belägen
stad? Synkretsen sträcker sig ifrån Ladugårdslandsa-
kyrkan åt höger till öfver hela Södermalm och sjelfva
staden, Kungsholmen och Klara, ända till Obser-
vatoriet.
Den tredje, redan till en stor del färdig målade
taflan (söderutsigten från Regeringsgatshörnet), vi-
sar i sin midt och som hufvudföremål kungliga slot-
tet. Äfven på professor Enslens tafla står denna
herrhiga byggnad der som en stor tanke.s Dess
älskeliga former fjettra ögat ovilkorligt, ehuru så
mycket annat vill locka detsamma till sig. Bildens
venstra sida t. ex. prydes genom en del af skepps-
brokajen med Gustaf den III:s stod samt bredvid
densamma liggande fartyg, Skeppsholmen med ka-
nonierkasernen och kyrkan samt de fjerran ifrån
leende saltsjöstränderna; åt höger åter ses en stor
del af Helgeandsholmen, den täckt belägna ön Ströms-
borg, Skinnarviksbergen, fulla af hus och löfträd,
den flytande strömmen med ett af de densamma plö-
jande jernångfartygen, o. s. v. Norrbro, den ståt-
liga, utbreder sig i taflans midt, och kan åskådaren
således anställa en mönstring af alla öfver bron van-
drande herrar och damer, lika gerna han, som de
Stockholmstyper med lorgnetter för ögonen, hvilka
pläga stå på utkik i hörnet af bron och Gustaf Adolfs
torg, med Diogeneslyktan i handen begifie på men-
niskostudium, och således icke heller fingo saknas
på br Enslens bild. Äfven Josefinaholmerns trefliga
trädpartier lifvas redan af en mängd menniskogrup-
per, och hela Norrbro befolkas dagligen ymnigare.
Sannolikt acbringar hrE. en Bel hop för Stockholm
egendomliga företeelser, nemligen ej endast origi-
nella klädedrägter och (farligt nog för litet hvar!)
personaliteter, utar äfven mycket annat, som för ut-
ländningarne, för hvilka konstnären naturligtvis vill
visa sin målning, kan se ovanligt ut, t.ex. våra lång-
kärror, en ko åkande i vagn (ett slags passagerare,
hvars make man i Tyskland alla landets beqvämare
befordringsmedel oaktadt, dock aldrig får sk da) m.
m.; men äfven Sverges sköna nationaldrägter ifrån
provinserna. Hvilken lycka gjorde icke fordom pro-
fessor Sandbergs vackra ide, att församla svenskär
ifrån alla Sverges landamären ikring den store Gu-
staf Wasas stod. På hr Enslens bild kommer ko-
nungastatyen sjelf att spela en hufvudroll ty hela
Gustaf Adolfs torg är synligt, infattadt till venster
af kongl. teatern och till höger prins Oscars palats,
och rörelsen på torget blir säkerligen rätt liflig.
Vakten med sitt sceneri, den dagliga trafiken på stäl-
et, den kongl. familjens täta färder öfver torget och
hr E:s falksnabba blick för allt originelt, huru det
än må kläda eller skepa sig, låter hoppas, att ifrå-
gavarande tafla blir lika intressant till sina enskilta
smådelar, som den kommer att fägna i sin heihet.
Endast och allenast denna målning och ännu dertill
lagdt de begge ofvan nämde ritningarne skulle ut-
göra en exposition, hvilken många svenskar kunde
åskåda med nöje och stolthet. Professor Enslen eger
dessutom ännu många skildringar från främmande
länder, hvilka han hittills icke låtit oss stockhol-
mare beskåda.
— Om en af de sista qvarlefvande vetera-
nerne från finska kriget läses i Halmstads-
bladet för den 25 dennes:
Då vi veta, att vår armå nu ej har många män
qvar uti de hjeltars led, som år 1808 och 1809 käm-
pade för att bibehålla Finland, så är det för oss en
glädje att kunna i sammanhang härmed nämna, att
inom vår stad finnes ännu qvar en af dessa hjeltar,
nemligen öfverstelöjtnanten och riddaren Florus Toll.
Öfverstelöjtnant Toll är uppfostrad och född i Fin-
land, tjenade som officer i det finska kriget, var på
Sveaborgs fästning, då den af kommendanten förråd-
des i ryssarnes händer, flydde derifrån med stor fara
för sitt lif, för att undgå rysk fångenskap, ingick
sedan i tjenst vid svenskt regemente .och deltog uti
norska kriget 1814. Sin militäriska bana slutade öf-
verstelöjtnant Toll som chef för Hallands infanteri-
bataljon. Här lefver öfverstelöjtnant Toll en lugn
och fridsäll ålderd-m, vördad och älskad af alla. Hans
hus är ett gästfrihetens hem och dagligen emottager
han der talrika besök af vänner och bekanta, som så
gerna samla sig kring den gamle. Den 7 dennes
fylde öfverstelöjtnant Toll åttio år. Denna dag var
honom en stor emottagningsdag. Hela förmiddag en
såg man gratulanter vända sina steg till hans bostad,
och vid middagstiden samlade sig en stor del af sta-
dens tjenstemän och ståndspersoner för att samfält
hembära dagens bjelte sina lyckönskningar, uttryckta
i ganska vackra verser, som upplöstes och utdelades.
Vi taga oss friheten att häraf aftrycka fyra verser,
hvaraf de två första sant teckna öfverstelöjtnant
Tolls -person, och de 2 sista oranämna hans deltagande
i det finska kriget,
I fordna Hellas, när i männers lag
en Gubbe steg fast lutande och svag,
sig ödmjukt böjde Spartas stolta söner;
så ock ännu — när ej blott silfverhår,
men dygd och heder fylla åtti år,
den vördnadsvärde allas vördnad röner.
Hell Dig, du åldrige! till själen ung,
för hvilken årens börda ej käns tung,
som gläds af stunden, likasom af minnet,
med silfverkrona öch med visdom krönt,
med yngilngskänslan för allt rätt och skönt,
med mannens kraft och milda barnasianet.
vn mn — — UR KA
O dar af blygd — menp öek af sällspord glans,
då Svensk och Finne ut till Rotas dans :
för sista gång som väpenbröder drogo!
Der var ej brist på lagrar — men på bröd,
på hjeltebragder var det öfverflöd,